Tinnitus i hjärtat

Shame, shame, shame

2011-03-14T01:48:00.000-07:00

Over-soft speech, lack of eye contact, slowness, fluster, and self-blame all are elemental shame indicators. En beskrivning av mig som yogalärare... När ska jag få komma ut ur min bur?

Grenade

2011-02-15T04:26:00.000-08:00

Hans röst, den bryter, hans längtan, förtvivlan ger rösten ett desperat rasp som påminner mig om bromsar som skriker när faran upptäcks nära, nära. Kollisionen är redan där, oundviklig, men man kämpar mot den. Trycker bromsen i botten med all kraft, men försent..

Jag är där nu, i upplösningstillståndet. Paniken river i mitt bröst samtidigt som allting bara pågår utanför. Känslomonstret.. Känns som att jag är fast i mina fysiska förnimmelser och inte kan se bortom dem. Trycket i bröstet.. Som ett sug, som om jag skulle kunna sugas in i mig själv och försvinna, upplösas.

Gode gud, när ska jag sluta vara så sjuk i huvudet?

Eller snarare, när ska jag sluta vara så rädd för allt? Det jag inte har känns hopplöst långt borta och det jag har känns som kvicksilver i mina händer. Mod, ge mig mod!! Och tillit! Livet är tufft, jag vet, men det skulle vara så skönt att känna tillit till att det ordnar sig. Jag gör det ibland och då kan jag andas. Det är skönt att andas. Ska göra det på yogan ikväll med mina elever. Det sägs att lärare lär ut det de själv behöver lära sig. Det stämmer i mitt fall..

Tack mina kära läsare för allt pepp och stöd och för goa, goa kramar. Ni betyder mycket för mig:)

Kram från Tinnitus som ska försöka skölja bort spänningarna med varmt vatten..

You are not alone

2011-01-25T08:35:00.000-08:00

Jag har en personlighetsstörning.
Jag är störd.
Störd är ett så bra ord för att beskriva det som hänt mig.

Jag var ett litet nyfött barn som ville få kärlek och utvecklas som alla andra, men jag blev störd i denna strävan. Nu vandrar jag runt här och ängslas, våndas, väntar på attack från alla jag möter. Ett tillstånd av ständig defensivitet, av känslomässig overload och en skräck för att bli lämnad, ratad. kritiserad, bortvald, övergiven.

Borderline kallas det och det tycks som att störningen blir starkare för vart år som går. Som att alla besvikelser föder odjuret och snart tar det över. sanningen är väl egentligen att det är vissa saker som väcker monstret. Vissa saker är förväntade separationer. Min barndoms hamn, om än något svårtillgänglig sådan, håller på att försvinna från livet.

På ett plan är det ok, jag föstår det, hon är gammal. På ett annat plan breder ångesten ut sig och eldar upp allt som spirat inuti. den vill rasera allt jag byggt upp och stänga in mig i sitt mörker. Inga fler risker, varningslampan blinkar dag och natt. Saker som jag vant mig vid så smått, som att undervisa, svara i telefon när det ringer, dela med mig till min omgivning, allt det som gett mig så mycket glädje, ses nu som överflöd, risker av mitt inre ekonomiska system. All energi ska gå åt till att skydda, gömmas, hålla tillbaka.

Vad ska det bli av mig när hon dör, vem har jag då?

Livet är en enda lång räcka av risker och sen dör man.

Jag vet att det finns mer, jag vet, men min kropp skriker något annat. Det uråldriga larmsystemet, från mitt livs början, har väckts till liv och det är inte ett raffinerat blinkade som signalerar fara. Det är stötar genom kroppen, tryck över bröstet, tårar som rinner och värst av allt vänner som stöts bort. Jag saknar dem men vågar inte sträcka ut handen.

Att höra en vänlig röst skrämmer mig, röster överhuvudtaget skrämmer mig. Jag kastar mig in i böcker, relationer som är levande men ändå döda. Ibland tröstar de, ibland ökar de ensamheten. jag stirrar på facebook, ser dem som lever och gläds och håller varandras händer men jag kan inte nå dem, kan inte sträcka ut handen till dem.

Snart undervisning och jag ska göra mitt bästa för att inte dra på masken.

Kram från Tinnitus, som skulle vilja bada i kramar just nu.

I´m not a robot

2011-01-11T02:18:00.000-08:00

Jag gör inte ensam så bra längre. Det blir inget bra när jag sitter själv och äter frukost. Jag hamnar i en stämning som inte känns hälsosam. Jag har massor av saker att ta mig för idag, men jag hamnar ändå framför datorn och sitter och jämför mig själv med andra. Med resultatet att jag känner mig värdelös. Alla andra verkar alltid leva så fantastiska liv. Facebook är en plåga, alla lyckliga leenden och framgångsrika, händelsefyllda liv. Själv sitter jag här och surar.

Men jag vet varför jag gör så här just nu, just idag. Jag har tre jobbsamtal att ringa och det skrämmer mig, som vanligt. Så istället grottar jag in mig.. Ok, ingen mer dator, nu ska jag diska! Se ifall det hjälper att få upp tempot lite.

Kram från Tinnitus som snart ska börja ringa..

Islands in the stream

2011-01-07T14:55:00.000-08:00

Jag har inte skrivit på länge. Jag tvekar inför att uttrycka mig. Alla tankar känns oavslutade, som att de bara rinner ut i intet. I mitt huvud flyter meningar utan slut omkring. Som när man börjar säga något, men sedan ändrar sig halvvägs och låter orden övergå till ett mummel för att sedan tystna. Fadade idéer, åsikter, synpunkter och omdömen, jag är en hopplös samtalspartner i detta tillstånd.

Det är med mina tankar som med allt annat i mitt liv. Ofärdigt, oavslutat, ogenomtänkt och oklart. Jag lever insvept i tvivlets och undrans mystiska dimma och jagar ibland efter skuggfigurer jag tror är räddare i nöden, men som upplöses när jag närmar mig.

Jag vet vad felet är på min hjärna; min hippothalamus har tagit skada av min livslånga depression och jag lider av dissociation pga anknytningstrauman som också kan tolkas som neuropsykologisk dysfunktion i form av ADD, men jag har börjat sluta se det som fel. Det har skett en stillsam revolution i mitt inre, den som jag arbetat för så länge.

Den inre diktaturen har ersatts av en demokrati och jag väljer numera en aning mer medvetet vilka tankar jag lyssnar på. Numera går det att tänka sig att min hjärna är som den är och duger ändå. (Dessvärre, som vi alla vet, är gamla vanor svåra att ändra och det händer ännu att jag låter exdiktatorn göra sin röst hörd.)

Jag tänker ibland att mitt diffusa inre beror på detta paradigmskifte, men har svårt att avgöra om denna lycksaliga tanke bara är produkten av en önskan. Hur det än är så har jag hittat mitt mål för 2011. Eller snarare, det hittade mig. I en konversation med en vän dök orden upp som satte huvudet på spiken på min längtan.

Det är inget nyårslöfte, eftersom löften är så svåra att hålla. Det är snarare en vision, en fruktansvärd, disharmonisk, nästan vedervärdig vision som är tänkt att skaka min tidigare makthavare i grunden. Hur skakar man då någon i grunden? Och vad händer när någon blir skakad i grunden? Jag tänker mig att en skakad grund innebär att huset som grunden byggts på rasar och det som ska rivas är min falska självbild. Hur det går till? Det börjar i alla fall så här, med ett meddelande till min trogne men ack så kallsinnige tyrann:

Käre tyrann!

Jag har härmed det stora nöjet att delge er denna världsnyhet:

2011 kommer att bli ett år av ett slag ni aldrig tidigare skådat!

- Ut med höga ambitioner, prestige och bekräftelsejakt!

- Bort med känslor av tillkortakommande, otillräcklighet och livsleda!

Härmed deklareras stolt: 2011 är medelmåttans år!

Ja, kära diktator, ni läste rätt! Jag, Tinnitus, låter härmed ridån falla. Beskåda min nya skapelse, är den inte motbjudande så säg? I denna tid av framgångshysteri har jag kommit till insikt om att eftersom jag inte håller mitt eget mått så är det hög tid att hitta ett mer passande mått, nämligen:

Medelmåttet!

Länge har vi gått runt, du och jag, och trott att världen som vi känner den skulle gå under om vi inte strävade efter perfektion. Vi har matats med denna idealiserade strävan sedan bröstmjölken tog slut. Men nu, nu är det slut med den. Efter år ut och år in med stressen jagandes i vår kropp är det dags för oss att ta ett nytt steg ut i det okända. Även om vi lärt oss saker av det som varit, så finns det inget mer att hämta. Piskan har svängt över vår rygg för sista gången, nu väntar silkesvantarna.

Så håll i hatten, kära diktator, nu tar vi steget ut i en rosendoftande tillvaro, fylld av mjuka ord och eftertänksamhet. Färga mustaschen rosa, släng dina stövlar och spring barfota med mig på mjukt gräs till smäktande toner. Nya tider råder, låt oss möta dem som barn, storögda och nyfikna!

Eder otrogne tjänare

Tinnitus

Det har alltid varit en fråga inuti, är piskan bra för mig, eller för den mig längre från mig själv, men jag tycks vänta förgäves på svar. Så jag tänker prova. Sänka kraven, sänka ambitionen och se vart det tar mig. I förhoppning om att det leder mig till nyfikenhet, lust och glädje. Handen på hjärta, jag är livrädd! Som vanligt tvivlar jag på mig själv, på mina beslut, men nu har jag bestämt detta så nu ska jag. Basta!

Steg ett: Nya yrken ska utforskas. Det känns fel att fortsätta som psykolog just nu, för mig är det ett yrke som kräver passion och vetgirighet. Jag innehar ingen av dessa kvalitéer. Jag känner mig inte passionerad över någonting. Livet brände ut mig, elden har slocknat och jag tappade glöden för länge, länge sedan. Ny eld ska antändas och den ska hållas vid liv. Så inget mer hyperventilerande. Det är dags att dra ner på takten, söka baktakten och låta livet föra mig dit jag inte kunnat ta mig själv.

Kära vänner, välkomna med på färden och håll tummarna för att det håller!

Kram från en skräckslagen Tinnitus som tror att världen kommer att vända sig från henne för att hon slutar hata sig själv.

Today

2010-11-27T08:43:00.000-08:00

Tinnitus läser. Läser och upptäcker sina frågor och sina svar i en bok (1).

Öppnar sedan datorn, läser lite till och finner sin längtan beskriven under ett Youtubeklipp om Aghoris (2).

Känner livet pulsera i sig, tänker på saker som skrämmer och på upplevelser som väntar. Vill släppa allt som är tryggt, invant och välkänt för att leva det råa, oraffinerade, rasande livet (3).

Hela veckan har jag fått påminnelser om livet utanför mitt. Inte utifrån, utan inifrån. Tankar, bilder, eller var det känslor, kanske minnen, från andra liv har uppstått inuti. Upplevelse av liv som levs i smärta och lidande, innanför murar, utanför värmen, gemenskapen. Upplevelser som gav insikt om att hela tiden, varje stund, fälls en tår, skriks ett skrik och vi, vi köper ljusstakar och glitter och fyller våra liv med fernissa. För att dölja det faktum att allt vi har kommer att tas ifrån oss. Att vi lever mysteriet, sprungna ur intet, på väg mot samma inte. Döden, döden, döden.

Det finns mer, jag vet att det finns mer än det jag låter finnas. Jag vill ut ur mitt fängelse, jag känner lukten av frisk luft som en föraning om rymden, storheten. Jag tar mig dit, trevande, darrande steg fulla av pulserande kött. Jag vill springa, jag vill hoppa, men jag vågar inte. Jag smyger fram med små, lätta, vimsiga steg och hoppas att livet ska överraska mig med en fribiljett, en räkmackeskjuts ut i friheten. Försöker hålla mig ovetande om att livet skriker; Fri entré, fri entré!, i varje ögonblick, i varje möte.

Det är bara att gå in i det, ögonblicket. Gå, Tinnitus, och låt dig uppslukas, uppfyllas tills du inte längre känner gränserna mellan dig och din nästa, mellan dig och luften som omger dig. Så rädd du är för att dö, så rädd för att upphöra, så rädd för att lämna det trygga mörkret och bli ljuset.

Men längtan driver mig, drar mig, suger mig framåt som en mal med mun som letar näring. Något att svälja för att känna mig hel. Chokladen räcker inte längre, livet är det enda som kan tillfredsställa min hunger. Jag kommer att gå förlorad. Dom säger att det är enda sättet att finna sig själv. Jag förväntar mig inget, jag bara måste fortsätta.

Kramar från Tinnitus, som hälsar nya, och gamla, följare välkomna med på färden.

1. Fyrväktaren, Jeanette Winterson

2. They endeavor eternally to dismember their restricted selves fully, that God may have a free hand to re-member them completely. They die day by day while they are still alive, that by dying to their limitations they can be reborn into the eternal life of Reality.

http://www.youtube.com/watch?v=W0bGrvKVxac&feature=related

3. Jag vill känna att jag lever

All den tid jag har
Ska jag leva som jag vill
Jag vill känna att jag lever
Veta att jag räcker till

Gabriellas sång

So much magnificence

2010-11-16T05:33:00.000-08:00

...men jag är full av otillräcklighetskänslor. Proppfull. Jag är uppfylld av sorg, rädsla, vilsenhet och förvirring. Ingen dröm, inget mål, inget som driver mig. Jag vet inte varför jag fortfarande är vid liv. Kanske för att det skulle vara så svårt att lämna mina kära. Tyvärr verkar det inte som att det går att leva enbart för någon annans skull. De har sina liv, jag måste leva mitt. Men alla upplevelser för med sig att jag känner efter, okunnig, långsam. Det finns så mycket jag inte kan och inte förstår att jag helt glömmer att se efter vad jag kan.

Det är som ett inre ras just nu och jag inser att jag måste rasa. Jag måste förlora kontrollen, släppa taget, våga misslyckas och lära mig att drömma, älska. Om fem minuter ska jag iväg till ett möte och sitter här med tårarna rinnande ner för kinden, undrande över vart lyckan och livsglädjen tog vägen.

Elddop, är det det jag går igenom? Hur länge varar det? Ska jag hinna bli gammal innan riten är över? Kanske dö?

Förtvivlade kramar från Tinnitus som just nu behöver en kram mest av allt.

Grace Kelly

2010-10-18T12:04:00.001-07:00

Jag kan inte uttrycka mig. Jag kan inte förklara vad jag vill eller vad jag menar. Jag blir hela tiden missförstådd, det är som att jag talar ett språk som folk tror att dom förstår, men egentligen förstår dom bara hälften av det jag säger.

Imorgon ska jag tala om för andra vad jag tror att människor kan få ut av de tjänster jag erbjuder i mitt företag. Det kallas för kundnytta. Det står still i huvudet på mig. Jag kan inte komma på något namn till mitt företag och jag kan inte formulera vad det är jag erbjuder. Vad fattas? Vad ska till för att inspirationen, insikten ska komma?

Jag funderar och skriver och skriver och funderar, men kärnan i det jag gör gäckar mig. Kanske för att jag inte hittat kärnan i mig själv. Vilket hänger ihop med att jag drivs av oro och inte av glädje. Oro för att jag inte ska kunna försörja mig på det här. Att jag ska förlora jobb, hem och kärlek. Om jag inte kommer på ett bra företagsnamn, om jag inte kommer på bra formuleringar, om jag inte lär mig uttrycka mig, om jag inte, om jag inte, om jag inte..

Jag är nåt på spåren här. Min envisa oro. Usch. Oro. OOOOOOOOOro. O-ro. På italienska kallas guld för oro. Tänk om jag kunde bli en alkemist och förvandla min oro till guld. Jag är säker på att det går. Kanske ska oro vara det jag fokuserar på i kundnyttan, kan bli en riktig guldkalv. Hur du blir av med din oro. Jag måste slutföra behandlingen på mig själv först, så jag vet att det funkar. Eller? Kanske blir man aldrig klar, slutförd, färdigoroad?

Röriga tankar, dags att sova.

Kram från Tinnitus, som ska sova på saken och prata i nattmössan

Halleluja

2010-10-13T10:24:00.001-07:00

Jag klarade det!!!

Tre genomförda föreläsningar, vilket innebär att jag trotsat min skam inför sammanlagt 250-300 pers. Jag är stolt över mig själv och taggad som bara den! Innan dagens föreläsningen idag sa jag till sambon min att det skulle dröja innan jag tog på mig den här typen av jobb igen. Nu vill jag upp i sadeln imorgon. Jag vädrar seger över skammen!

Men.. Jag är en hetsig typ, jag måste lära mig att ta det lugnt, lyssna på mina egna ord om att varva ner och ta hand om mig.. Jag vill bara så förtvivlat gärna slippa känna skam. Jag avskyr den där kalla känslan som sprider sig över huden, fasan som sköljer in som tjock, kall dimma. Varje gång är jag övertygad om att straffet ska komma. Hån, avvisning, förlöjligande över mina tillkortakommanden.

Peppar, salt, ta i trä, än så länge har jag inte känt av självhatet som följer på skammen. Kanske håller den sig borta ikväll..

Med erfarenheten av att det känns bra att trotsa min rädsla, ska jag gå och ägna kvällen åt att borra näsan in i min sambos nacke och förlora mig i nuet, i värmen och kärleken.

Kram från Tinnitus som tackar för lyckönskningar och för allt stöd från kloka, fina människor som finns omkring henne.

Shame on you

2010-10-12T07:22:00.000-07:00

Skam, skam är min arvedel,
min strupes sår,
mitt hjärtas skri i världen.

Denna fasansfulla skam som fyller mitt väsen med obehag och skräck. Skam, jag utmanar dig! Hallå, skammen? Snälla, snälla skammen? Kan vi inte ha en sista avgörande fight och den som vinner då får bestämma om du ska stanna eller gå? Jag kämpar mot dig hela tiden, men du ger dig aldrig. Varför så envis? Jag behöver inte dig! Jag vill inte ha dig! Jag vill sluta skämmas!

Nu ska jag läsa upp ett föredrag för min sambo. Jag ska hålla det imorgon, för ca 100 pers. Det blir tredje gången gillt imorgon och ändå är jag lika nervös som första gången. Helvete på jorden att befinna sig i denna skam!

Jag borde älska den, jag vet. Inte hata, inte stöta bort, inte avsky- bara ahimsa. Den vill mig väl, den är ett skydd. Min dödsradar. Egentligen borde jag vara oändligt tacksam. Men den är liksom vild min skam. Den ser fara överallt och skapar fara där fara inte finns. Skulle jag lyda den skulle jag aldrig gå utanför dörren och vilket slags liv skulle det vara? Levande död.

Kan man försonas med sin skam? Röka fredspipa med sina otillräcklighetskänslor? Tacka för ett nitiskt utfört arbete, ge dem en guldklocka och sedan säga åt dem att börja plantera rosor istället?

Jag vill det! Jag vill att dom ska känna sig gamla och slitna och redo att överlåta styrningen av detta skepp till glädjen och kärleken istället. Men dom beter sig som revirhetsande gamla surkartar som inte ens vill släppa glädjen och kärleken över relingen. Vår båt, vår båt, skriker dom och kastar rutten fisk på glädjen och kärleken.

"Take this sinking boat and point it home. We still got time."

Fallin slowly

Vi måste samarbeta här känslorna! Den här båten behöver vila i en hamn emellanåt, segla på varmare breddgrader. Hjälps åt, samarbeta, kom överens för guds skull. Jag har bara ett liv, en båt, ett hjärta och ni sliter ut mig på det här sättet! Kom igen!

Nu ska jag hålla föreläsningen för sambon, wish me luck..

Kram från Tinnitus, som är en liten kanin med lejonben

Du måste finnas

2010-09-30T13:48:00.000-07:00

Tinnitus känner sig lycklig. Jag vågar knappt kriva det. Mitt liv har gått från att vara en kamp till att bli en utmaning. I kampen var motståndet hårt och jag var alltid i underläge mot alla våldsamma demoner som ville äta upp min värld, mitt inre, mitt liv. Nu. Sex år senare, har jag trotsat så många rädslor och sakta, sakta öppnat upp ögonen för att se att många av ögonen som tittar på mig har kärlek i sig. Jag behöver inte skämmas, jag behöver inte vara rädd. Livet omfamnar mig om jag låter det. Det kommer solsken efter mörker, det är som att livet i sig självt strävar efter balans. Eller så har jag haft turen att möta de människor som fått mig att våga lita på dom, på mig, på livet.

För er som lider, släpp in någon. Gör det. Hitta någon som behandlar ditt hjärta med silkesvantar. Jag hittade min psykolog för sex år sedan. Många timmar har jag spenderat gråtande hos honom, medan han lyssnat, tittat och väntat in mig tills jag var redo att möta hans blick. Många slantar har jag lagt på dessa timmar. Levt under existensminimum för att ha råd, ibland undrat om jag är riktigt klok, om jag prioriterar fel. Men nu, nu, nu, nu, nu, nu, nu! Nu vet jag att pengar inte är värt någonting om man inte lägger dem på det som bringar lycka och kärlek, i ens eget och andras liv.

Utan alla dessa timmar vet jag inte om jag hade vågat öppna mig för sann kärlek (min bulle!), om jag vågat trotsa rädslorna för att misslyckas och skämmas i arbete och relationer. Jag var ensam, omgiven av människor, först nu kan jag känna deras närhet. Jag kan älska dem först nu. Jag kan acceptera mig själv först nu. Jag vågar känna glädje först nu.

Jag tackar för detta. Jag tackar alla som hjälpt mig framåt, inåt och utåt. Tack för att jag får vara här och känna så här. Tack.

Jag är glad att jag började psykologprogrammet och blev tvingad, av kursplanen och mina drömmar om att bli psykolog, att gå i terapi. Om ni mår dåligt och inte vågar ta steget själva, se till att någon tvingar er att söka hjälp. Någon som förstår att ni behöver den och tvingar er att fortsätta ta emot den, även när det känns svårt. Men se till att det är någon ni intuitivt känner är bra för er, som behandlar er med respekt och omtanke. Inte alla psykologer är bra psykologer, lita på personkemin. Det är tilliten ni känner för er terapeut som kommer att bära er igenom skammens och skuldens eldhav.

Godnattkramar från Tinnitus, som fortsätter skicka kärlek och tack ut i universum.

Falling slowly

2010-09-09T01:57:00.001-07:00

Hur hanterar man andras motstånd? Sitt eget motstånd? Andras välvilja och generositet? Sin egen givmildhet? Jag känner mig så tafatt ibland. Relationsskapandet är en finstämd konst, som visserligen ger utrymme för misstag, men som ändå kräver en viss känsla för det subtila. Det är inte ett svårspelat instrument per se, men det krävs en viss fingerfärdighet och känsla innan det börjar låta vackert.

Jag börjar inse hur mycket mitt arbete handlar om relationsskapande. Egentligen har jag vetat det från första stund, men väjt för det till förmån för den inpräntade neutraliteten. Härmed kastar jag ut den! Det går inte att vara neutral när du möter en annan människa, du måste vara dig själv! Vad är det att vara neutral? Att inte röja sina känslor? Då kommer det inte att bli något möte. Om du inte låter dig beröras av den andres upplevelse, vad förvandlas du då till? En maskin. Då kan klienten hellre få internetbaserad behandling som är både billigare och enklare rent praktiskt.

Jag vet inte varför jag envisats med att distansera mig. Jag tror att jag har missförstått psykologrollen, eller snarare missförstått vilken typ av psykolog jag vill vara. Det finns flera rekommenderade förhållningssätt och det är upp till var och en att hitta ett som passar dem. Jag trodde att jag hittat ett som passade mig, men inser nu att det är dags att byta. Jag har förändrats och med det mitt sätt att relatera och därmed arbeta.

Inom det dynamiska förhållningssättet finns det flera olika skolor och begreppsbilder med skilda preferenser. Från den interaktivt sparsmakade psykoanalysen, till den relationella psykoterapin. (Kanske var det för att de tidiga analytikerna var så sparsmakade med sitt känsloruttryck som de ofta hade relationer med sina adepter? De föll offer för sin egen uppladdade libido?)Mitt rättesnöre var tidigare begreppet neutralitet, ungefär att vara sparsmakad med vad man delger om sig själv så att klienten får möjlighet att fantisera. Fantasierna skapas utifrån tidigare relationsmönster och hur klienten förhåller sig till dig kommer därför att säga mycket om deras relationsmönster. Det jag har sett nu är att även om jag delar med mig av tankar och känslor, så kommer ändå dessa mönster fram. De hittar alltid utrymme. Det viktiga blir istället att hitta en balans mellan att vara personlig och privat.

Skillnaden mellan att vara personlig och privat ligger i att låta sig bli berörd, men inte låta de egna känslorna ta den största platsen. Den ligger också i att dela med sig av tankar och funderingar kring det som sker i terapin, men inte av ens egen historia. Kanske ligger skillnaden kort och gott i att dela med sig av sitt känsloregister, men inte av sin historia. Därmed stannar man också i nuet, vilket är en viktig aspekt av välbefinnande och något klienten kan ta till sig.

Jag tycker att det här är viktigt. Även om man ger utrymme för att vara en projektionsyta så ska man också visa att man är en medmänniska, att man är mänsklig. Gör man inte det blir klienten ensam igen, sviken ännu en gång. Vilken tro får de då på goda relationer, som trots allt är det vi lever för? Vi är inte ensamma, vi föds inte och dör inte ensamma. Vi är alltid en del av allt, vilket tack och lov äntligen visat sig vara sant även enligt den naturvetenskapliga forskningen. Tack för kvantfysiken!

Kram från Tinnitus, som håller på att växa in i livet.

Tack

2010-09-03T07:29:00.000-07:00

Hej, jag heter Tinnitus. Jag ser mig själv som en olycklig människa som p g a dåliga uppväxtförhållande, karma, kalla det vad ni vill, har blivit splittrad, vilsen och rädd. Jag har en stark och enväldig röst inom mig som vi kan kalla Monstret. Monstret har olika humörlägen. En dag då monstret är lite trött så kan det ägna sin tid åt att kritisera mig. En annan dag då monstret har lite mer energi så kan det ägna sig åt att hata mig, smutskasta mig, skrika åt mig. Det är dåliga dagar.

Som ni som läser mina inlägg säkert sett, så har det uppstått en förändring i mig det senaste året. Monstret har stött på motstånd. Den långsamma utvecklingen fick en kick av en lång semester förra sommaren. Sedan träffade jag Mannen och så i december började orden försvinna. Mitt vanliga språk försvann. Jag tappade förmågan att uttrycka mig och har sedan dess inte riktigt kunnat uttala mig om någonting. Det är som att jag tappat alla åsikter, insikter, avsikter. Jag går omkring i en kokong vävd av frågetecken. Nej, det är inte ens frågetecken. Det är bara en tunn dimma som omger min hjärna. Tunna, mjuka silkestrådar som förhindrar saker att komma in och förhindrar saker från att komma ut.

Jag har inte blivit kataton, inte så. Jag gör saker, jag talar och interagerar, men jag gör det utan övertygelse, utan syfte, utan mål. Ord kommer ur mig, men jag vet inte om jag menar dem. Jag gör saker, men jag vet inte varför. Kort sagt, jag håller på att förändras. Jag tror mot det bättre, det är iallafall så det känns. Från att ha varit en people pleaser har jag nu förvandlats till en random pleaser. Förhoppningen är att jag ska landa i att vara en all pleaser, vilket inkluderar att pleasa mig själv. Min dröm är att få känna att jag har samma värde som alla andra och att handla i enlighet med det. Men förändringen sker inte som i böckerna eller filmerna, över en natt. Det är en segdragen process som tycks ha gått lite fortare de senaste nio månaderna, men jag har ingen aning om hur långt det är kvar.

Min yogalärare sa det i morse. Det är just det som är så speciellt med vägen mot upplysning, att man inte har en aning om hur nära eller hur långt ifrån den man är. Som döden (mitt tillägg).

Jesper Juul, dansk familjeterapeut och författare, har skrivit boken Ditt kompetenta barn som handlar om barnuppfostran. Häri skriver han bl a om skillnaden mellan självkänsla och självförtroende.

Självkänsla kan förklaras som kunskapen vi har om oss själva och hur vi förhåller oss till det vi vet. Hög självkänsla beskrivs som kärleken vi känner inför oss själva bara för att vi finns till. God självkänsla är, enligt Juul, en existensiell kvalité, en grundkänsla, ett slags inre pelare.

Självförtroende är den känsla som vi har inför våra prestationer, det vi gör. Självförtroende är i hög grad beroende av självkänslan. Den som har bra självkänsla har sällan problem med självförtroendet, men den som har bra självförtroende behöver inte ha bra självkänsla och är dessutom mycket känslig för misslyckanden.

Han skriver vidare att den som har god självkänsla har utvecklat ett eget språk. Det betyder inte att man har skapat ett fikonspråk, utan att man har förmågan att sätta ord på sina känslor och kan därigenom kommunicera dem till andra. När jag läser det här börjar jag förstå vad det är som händer med mig. Jag håller på att utveckla mitt eget språk. Jag har använt andras ord tidigare, men jag tappade många av dem då, för nio månader sedan. De gamla, icke-mina, orden tvättas successivt bort av terapi, av yoga, av kärlek från min omgivning och nu, nu börjar mina egna komma.

Men rädslan är stor för att stiga in i livet. Jag läser Eckhart som uppmanar mig att uppleva nuet, nuet, hela tiden nuet. Jag som flytt det hela mitt liv. Som tioåring tröstade jag mig själv på morgnarna på väg till skolan med att tänka på vad jag skulle äta när jag kom hem. Mitt tänkande är uppbyggt på rädsla i nuet, trygghet har länge varit förknippat med ensamhet. Jag vet, inget kan vara mer fel och jag ska ta mig ur det. Men det är lätt för mig att hänge mig åt självömkan, självkritik och oro när jag ser bilder framför mig av ett berg i storleksordning K2 som ska bestigas.

När, när, när? Nu, nu, nu. Närvaro. Nu, diska som jag aldrig diskat förut;)

Kram från Tinnitus, som ger upp, accepterar och sen famlar efter halmstrån..

Falla fritt

2010-08-31T03:41:00.000-07:00

Tisdag eftermiddag och jag sitter hemma efter en morgon fylld av nya situationer och mina vanliga reaktioner. Tror ni att böcker kommer till en när man är redo för dem? Det tror jag. Jag tror på ödet. I mitt eget lilla skyddade liv tar jag mig rätten att tro på ödet, samtidigt som jag inte kan förstå hur världens orättvisor också skulle vara en produkt av samma öde. Det enda sättet att tro på det skulle vara reinkarnation och det har jag verkligen ingen kännedom om eller erfarenhet av. Inte så vitt jag kan komma ihåg i all fall. Ändå tror jag, för att det är det enda sättet att förstå det som det inte finns några svar på.

Boken som kom till mig igår är en bok som jag blivit rekommenderad att läsa flera gånger av människor jag mött. Lev livet fullt ut av Eckhart Tolle. På engelska The Power of Now. Jag kände till dess engelska titel, men inte den svenska, så när jag var på biblioteket igår och letade efter böcker om stress så hittade jag den och tänkte: Hm, den här kan jag ha nytta av till stressföreläsningen.

När jag så idag satte mig för att läsa så hände det där som händer mig vid vissa specifika tillfällen, jag började storgråta. Jag vet inte varför jag gråter, det är som att något annat än jag själv som gråter. Det är som att en del av mig som jag inte kommunicerar så väl med, reagerar starkt på något och får mig att börja gråta. Sist det hände var när jag såg en liten film på nätet om en av Bars-metodens huvudförespråkare Dain Heer. Han berättade om sitt arbete och visade runt på en skola som han arbetade med och då satte det igång. Jag grät i en halvtimme.

Jag vet väldigt lite om Access Consciousnessmetoden/organisationen, jag vet bara att en del kallar det för sekteristiskt och att andra tycker att det dom gör är helt fantastiskt. Det jag är nyfiken på är varför vissa specifika människor/budbärare, Heer och Tolle, berör mig så djupt. Det är något som släpper inuti när jag lyssnar på deras budskap. Men jag har ingen aning om, om jag gråter av rädsla, eller av glädje, eller av sorg. Krishnamurti uppmanar sina åhörare att testa ha sina känslor/upplevelser utan att namnsätta dem. Jag testar.

Ett tomrum infinner sig. Om jag inte försöker förklara allt som händer, då blir min annars så pladdriga hjärna plötsligt tyst. Den som alltid ska ha svar på allt tittar sig om kring förvirrat, med frågan; Vad ska jag göra nu då?, lysande i ögonen. Ja, min hjärna har ögon och kan titta sig om kring. Den är en egen liten människa därinne. En ganska högljudd liten människa. Men nu är den tyst, har satt sig i ett hörn och börjat muttra protester som den alltid gör när den inte får hålla på som den brukar.

Det är som ett klassrum i min hjärna, med stökiga elever som blir tillrättavisade, tystnar, för att några minuter senare skriva något och visa för varandra i blocket, sen börja viska. Viskandet går över i småprat, till prat till utrop, skratt eller påhopp. Jag, mitt medvetande, är en stackars lärare som inte lärt sig hålla lugnet i klassrummet och därför får tysta klassen upprepade gånger, men det slutar alltid i upprörda toner.

Jag såg en dokumentär häromveckan, Vikarien, den ligger nog fortfarande på SVT Play. Den unge läraren får inte ordning på sin klass och ber om hjälp från sin egen gamla lärare. Mycket sevärd dokumentär, där man bl.a får lära sig vad det är som är den gamle lärarens magiska ingredienser för att skapa en bra stämning i klassen. Kärlek, nyfikenhet och omtanke.

Börja lektionen med att samla klassen och skapa lugn. Bjud på dig själv. Lär känna människorna framför dig. Hjälp dem att öppna sig och bli delaktiga.

Jag ska göra på samma sätt med min hjärna. Samla den i början av dagen för att skapa lugn, lyssna på och lära känna de olika upplevelserna. Hjälpa den att kommunicera. Behandla min hjärna med kärlek, nyfikenhet och omtanke. Men, det här innebär också ett maktskifte. Detta jag, som förut var en hunsad slav under hjärnan, ska nu inta en ledarposition inuti mig. Ett skifte av paradigmstorlek. Ett jag som knappt gett ett knyst ifrån sig ska nu vara den röst som hörs. Kanske är det därför det har varit så svårt för mig det här året att hitta orden. För att det är en ny del som talar..

Kram från Tinnitus, som ska fortsätta strida mot drakar tills hon insett att dom inte finns.

Dogs

2010-08-26T06:01:00.000-07:00

100 inlägg räknade jag till alldeles nyss! Detta det hundraförsta. Vilken grej. Hundra inlägg om skam och självkritik, om kamp för att känna existensberättigande och drömmen om självkärlek. Det ska firas!

Med en lista över sju intressanta saker om mig själv kanske?

Jag är grym på att dansa diskodans. Jag har tom blivit erbjuden att arbeta som dansare på klubb en gång, i min lite vildare ungdom. Tackade nej dock.

Mig får man se upp för i trafiken. Jag är en smått aggressiv cyklist som trotsar bilar, dock inte trafikregler.

Min dröm har alltid varit att starta ett band. Jag och en väninna började skriva låtar för en sisådär femton år sedan. Första låten vi skrev hette "Byahoran". Jag vet inte hur jag ska förklara det.. En annan gång.

En gång började jag skriva en bok, men huvudpersonen var så bitter och hemsk att jag inte vågade fortsätta skriva. Det var som om en del av mig fick eget liv och jag hade ingen aning om var det skulle sluta. Nån dag ska jag kanske fortsätta skriva på den.

Hm.. Det är svårt för mig som försöker värna om min anonymitet att avslöja personliga saker..

Jag blev utvald att delta en "skönhetstävling" en gång, på väldigt lokal nivå. Jag vann inte.

Jag är hopplös på att avsluta saker, får alltid prestationsångest, tröttnar eller ger upp innan det är klart.

Min lösning, om allt går åt helvete, är att gå i kloster. Jag har alltid vurmat lite för klosterlivet, jag tror att det finns mycket att hämta där.

Jaha gott folk, det var nog för avslöjanden idag.

Stor kram från Tinnitus som tipsar om dokumentär på SVT Play, om de kärleksfullla, icke genusorienterade männen från Tanna, en ö i Söderhavet, som
åker till England för att lära sig deras seder och för att hämta hem sin version av Jesus, prins Philip. Mänskliga möten över alla slags gränser, är fantastiska.

Kram från Tinnitus som ska sätta på sig förklädet och sköta sin kvinnliga köksplikt:)

Dancing on my own

2010-08-25T03:39:00.000-07:00

Jag har skrivit två inlägg de senaste dagarna som jag inte publicerat. Om jag inte hinner skriva klart, eller inte gillar det jag skriver så lämnar jag dem i utkasthögen. Men de är ändå jag och jag vill att hela jag ska vara här, så jag tänker lägga upp dem. Varning för osammanhängande material..

Jag har varit på intervju idag. Och imorgon ska jag avsluta ett jobb som är bland det tuffaste jag gjort. Jag är inne på sömnlösa natt nummer två. Igår natt kunde jag inte somna och inatt vaknade jag klockan tre och kunde inte somna om. Det är för mycket med jobbet nu. Jag sa själv idag, för första gången, att jag måste sänka min kravnivå på mig själv. Andra har sagt det förut.. Det blir också allt tydligare för mig att jag inte trivs med psykologarbetet, att det ofta känns övermäktigt och utarmande.

Det känns både naturligt och skrämmande att vara här. Jag har lagt så lång tid på den här utbildningen och nu när friheten är här att utforma mitt arbete som jag vill så har lusten försvunnit. Kanske är det tillfälligt, kanske behöver jag andra omständigheter för att känna trygghet och inspiration. Det enda jag vet är att sedan en tid tillbaka känns allt psykologarbete betungande och att det finns andra områden i mitt liv som får mig att lysa upp och känna glädje.

Jag vill vara där glädjen är. Jag är trött på att känna mig ett steg efter hela tiden, att jag inte hänger med, kan eller förstår. Samtidigt vet jag att mina otillräcklighetskänslor följer mig vart jag går. Men jag har en tendens att utge mig för att kunna mer, vea mer än jag kan och den förstärks i situationer där jag känner mig osäker. Och den kravnivå och ansvarsnivå som psykologyrket håller gör mig väldigt osäker. Jag har liksom glömt bort vad jag kan till förmån för alla undanglidande manövrar att ta till när jag inte kan.

Usch, det är jobbigt att skriva det här. Den brutala sanningen. Eller är det mina hjärnspöken som vill få mig att fly från ännu ett yrke? Fly för att dölja skammen över att inte kunna allt, över att ha brister, vara mänslig, misslyckas. Jag vet inte vad det är som talar inom mig, skammen eller det sunda. Att inte veta vad som styr ens handlande, om något, är skrämmande.

Jag har fantasier om hur mindre ansvar skulle ge större känsla av frihet. Jag eftersträvar inte ansvarslöshet, bara inte ansvar i den utsträckningen som jag har nu, dvs ansvar över människors liv. Min handledare säger till mig att jag tar för mycket ansvar, försöker få mig att se att allt inte står och faller med mig, men jag har svårt att ta in det. Ansvar är just det som man utger sig för att ta som psykolog, det är det som ligger till grund för vår professionella auktoritet.

Jag tänkte plötsligt på hur det är att vara förälder. Då har man ju just det, ansvar över en annan människas liv. Så skrämmande det måste vara. Hur orkar man, hur orkar ni föräldrar? Det är kanske lättare när man inte har något val. Samtidigt så har man ju ett val, uppenbarligen, eftersom vissa föräldrar inte tar ansvar för sina barn.

Ibland i filmernas värld så lämnar en förälder hemmet med ursäkten (övertygelsen?) att de gör det i barnets bästa. Undras om jag skulle bli en sån förälder. En sån där, som man alltid tycker är avskyvärd, som inte står ut med sina brister och hellre flyr än att se konsekvenserna av dem. Det tror jag inte egentligen, men det finns som sagt flykttendenser i mig. Uppenbarligen tycker jag att det är viktigt att ta ansvar för sina handlingar och ser hårt på dem som misslyckas. Kanske är det pga den hårdheten som jag själv skyr ansvaret.

Om jag misslyckades med något så skulle jag vara min hårdaste domare. En väninna sa till mig idag: Varför är du så hård mot dig själv? Jag kunde svara på det, det är för att jag är så rädd för att misslyckas. Jag vet att om jag misslyckas så kommer självkritiken inte att ha några gränser. Och självkritik gör ont. Den är som en främmande makt som tar över mitt inre och skapar en våldsregim, fylld av tortyr, förföljelse, försvinnanden, hot och avrättningar. Jag vill inte bo och leva där.

Just nu råder diktatur inuti, med en gammal diktator som suttit länge vid makten. Diktatorn är grym, men han har pga ålder och maktblindhet tappat den fullständiga kontroll han tidigare åtnjutit. Stunder av lycka flyter ibland förbi obemärkta och därmed ostraffade. Jag vill inte se honom bli utbytt mot någon ny, ung, blodtörstig tyrann. Jag inväntar diktatorns åldersverkningar (se död) eller folkets uppror, men det är en känslig tid eftersom det aldrig någonsin rått demokrati inuti.

Nu kommer äntligen tröttheten. Klockan är fem och jag ska återgå till min sköna, mjuka säng.

Kram på er alla i nattmörkret!

Skinny Love (ofärdigt nr 1)

2010-08-24T09:02:00.000-07:00

Jag vaknade upp från mitt yogapass idag och tänkte att jag så desperat söker lyckan. Att jag kanske skulle acceptera det som fanns istället, depressionen.

Jag kämpar emot hela tiden, kämpar emot, kämpar emot. Står på min pool og pain och doppar foten och tar tillbaka den. Jag kan inte stå emot längre, jag måste sjunka ner i den och jag vet inte ens vad det betyder. Jag vet bara att jag är en liten männsika bland alla andra som haft alldeles för lite kärlek och stöd i mitt liv. Jag lämnades ensam med allt. Jag skulle bära min mammas smärta, min pappas svek och min egen förvirring och jag klarade det bara genom att alltid leta ljuspunkter, att alltid vara duktig.

Jag har sagt det tusen gånger, jag vet det, men ändå släpper inte smärtan av det. Jag känner mig så ensam när jag tänker på det och det gör så ont. Så kommer jag aldrig att göra mot mina barn. Dom ska inte behöva trycka undan sina känslor för att jag inte orkar med dem. Och ändå är jag livrädd för att det är just så det kommer att bli. Att jag fortfarande inte lärt mig att ta hand om mig själv tills dess så att min rädsla och sorg får komma till uttryck inte genom att jag stänger av allt inom mig och allt utanför mig.

Jag är fortfarande så rädd för att ta steget, att prata med mina vänner när jag mår dåligt. Jag är också rädd för att överge ensamheten och sorgen, som om jag skulle förlora en del av mig själv, kankse min mamma om jag inte sörjde. Är det henne jag håller fast om?

Jag vet inte vad jag håller på med. Jag vet inte vad det här är, den här sorgen, desperationen, skammen, otillräckligheteskänslorna, skräcken, smärtan. Det är så eländigt allt.

Beautiful (ofärdigt inlägg nr 2)

2010-08-21T11:08:00.000-07:00

Jag har fått ett pris. Tack kloka och kärleksfulla Mrs S A Sunday Kind of Love som gav mig denna angenäma utmärkelse. Det känns lite grand som att jag fått inbjudningskort till Klubben för inbördes beundran. Jag brukade förakta den typen av internkotteri (läs avundsjuka), men nu känner jag mig upptagen i ett brokigt och vackert sällskap som jag gärna vill vara en del av.

Det finns dock regler för deltagandet. Så klart, annars hade det inte varit trovärdigt. Reglerna är som följer:

Som Award winner ska jag/du klistra in bilden i din/min blogg för att visa att du/jag fått den.

Tacka och länka tillbaka till den du fick bloggen av. http://sundayloveforme.blogspot.com/

Ge awarden till 7 andra bloggsystrar/bröder.

Skriv sju intressanta saker om dig/mig själv.

Jag måste berätta något.. Jag är, som ni som läser mina inlägg kanske förstått, något av en enstöring. Detta återspeglas även i antalet bloggar som jag följer.. Dom är tre. Men jag uppskattar två av dessa väldigt mycket och tänker därför fördela mina sju gånger på dem. De får alltså 3,5 awards var!

Gratulerar:

Mrs S : http://sundayloveforme.blogspot.com/

och

Oroshjärta : http://hornsgatanminauorta.blogspot.com/

Ni sätter guldkant på min tillvaro och får mig att känna samhörighet och kärlek, det är stort!

Listan på sju intressanta saker om mig är under arbete. Jag återkommer på den punkten..
Tack än en gång för denna fina utmärkelse!

Young at heart

2010-07-30T14:19:00.000-07:00

Jag slutade med tabletterna. Jag tog dem i sex dagar, sen ville jag inte mer. Jag blev trött, varje dag, hela eftermiddagen var jag helt groggy. Jag vill inte ha det så. Så jag slutade. Istället har jag bestämt mig för att inte lyssna på mina negativa tankar. Efter massor av år i terapi, observera psykodynamisk sådan, så har jag äntligen uppnått en grad av självacceptans som gör att jag kan skilja ut mitt självhat från mitt sanna jag. Jag har inte gått kognitiv terapi och jag tycker inte om monopolet de tagit på att uttala sig om tankar. Även om man går i psykodynamisk terapi så kan man prata om tankar. Och mina tankar går fortfarande på autopilot fastån jag gör mitt bästa för att ta tillbaka rodret.

För att uttrycka vad psykodynamisk terapi har åstadkommit: Mitt självomhändertagande har ökat, jag har mer tillgång till mina känslor, jag använder färre försvar, jag har förbättrat mina relationer, jag kan uttrycka vad jag känner i ord. Allt det här gör att jag känner mig lite tryggare i mig själv. Det finns mer än hat inuti nu. Ett litet utrymme har smugit sig in mellan mig och mina negativa tankar . Det som förut var jagsyntont har nu blivit jag dystont som man skulle uttrycka sig på psykologiska.

Men, det är en kamp nu mellan mig och autopiloten. Den har inte lust att släppa över kontrollen till mig. Det är smärtsamt att vara medveten om vad jag tänker om mig själv. Förut var det som en ström av utskällningar och okvädesord som bildade ett jämnt bakgrundsbrus, en vass ljudmatta som dock var jämn och därför hamnade någonstans precis bortom det medvetna. Nu däremot, har denna spikmatta fått ett asymmetriskt mönster där vissa spikar är längre än andra. Trycket blir ojämnt, smärtan blir skarpare och pockar på uppmärksamhet och jag blir medveten.

Kanske är det för att fler goda tankar har smugit sig in som de onda framstår som så mycket starkare. Det skapar en kontrast som inte funnits där förut. Det mörka blir mycket mörkare i närheten av ljus, som skuggor i en upplyst gränd. Jag visste faktiskt inte att jag hatade mig själv med en sådan intensitet. Tydligen tycker en del av mig att jag inte är värd jorden jag går på. Det gör mig ont. Jag är som ett mobboffer som aldrig får vara ifred. Det finns ingen toalett att gömma sig på, inga flyktvägar eller skyddsänglar. Det finns bara en skolgård i mitt huvud, utan rastvakter. Och det är alltid rast.

Ok, jag dränker ibland flödet i film, böcker eller med choklad. Inget av det är egentligen bra för mig. Chokladen kommer att ge mig diabetes, eller hjärtproblem och det känns inte bra att göra saker bara för att fly, men å andra sidan vill jag ge mig själv lite vila ibland. Jag måste ha usel karma. Jag tänkte häromdagen att jag började mitt liv på minus. Jag vill må bra och kunna ge till andra, men jag är så back i min personliga utveckling. Jag har kämpat i många år bara för att bli någorlunda normal. Ätstörning, depression, självdestruktiva handlingar av olika slag, ger minst femtio minus på skalan. Egentligen borde jag inte ha ett människovårdande yrke, jag har ju inte lärt mig att ta hand om mig själv ordentligt än. Men vad ska jag göra? Jag gör nog mest nytta när jag gör något jag tycker om att göra.

Jag går en yogainstruktörsutbildning nu. Den började i fredags. Jag försöker lyssna på undervisningen, men jag hamnar ofta i att observera mina egna tankar, negativa tankar.

Här är ett smakprov:

Hur dålig jag är i jämförelse med de andra, hur friska, glada och obekymrade de verkar. Hur avundsjuk jag är på de andra för allt de har upplevt, fått, har. Hur jag inte har något att ge, att jag borde ge upp, gå därifrån, lägga ner. Att jag inte duger någonting till.

Dessa tankar kanske alla haft någon gång, men för mig är de inte något som inträffar lite då och då. De är den enda reaktion jag har på allt som händer, allt. Bara när jag är själv och uppslukad av något så att jag inte tänker på mig själv, hör jag inte dem. Jag undrar uppriktigt om och i så fall vad jag har gjort för att förtjäna detta ständiga inre tillintetgörande av mig själv. Var jag fåfäng och självsvåldig, vårdslös, i ett tidigare liv? Vad är det för mening med att ha det så här? Finns det någon poäng med det som jag har missat?

Jag undrar också hur länge det som pågår nu ska fortsätta. Nu har jag blivit medveten om eländet inuti, men vad händer sen? Jo, visst, det har inneburit att jag har lite större förståelse för mig själv. Detta har i sin tur lett till att jag ibland kan acceptera att jag inte orkar med lika mycket som alla andra, att jag inte tycker samma saker är roliga som alla andra och att jag behöver mer tid för mig själv än vad andra behöver. Men jag vill ju inte att detta ska fortsätta.

Krishnamurti säger att man ska sluta försöka bli något annat än den man är. Att det i själva ansträngningen ligger ett fördömande och ickeaccepterande som bara leder till våld och hat. Vilket då innebär att jag är fast i det här tillståndet? Att min strävan att nå någon annanstans gör mig hänsynslös? Jag tror inte att jag förstår fullt ut vad han menar. Jag tror inte heller att jag förstår fullt ut vem jag är. Eller vad livet är. Eller döden.

Min pojkvän säger till mig; Var dig själv! och: Våga misslyckas! Hur ska jag våga det när reaktionen på ett misslyckande skruvar upp självhatet till orkanstyrka? Jag vill ju bara dö när jag misslyckas. Inte dö, jag vill döda mig. Det är ingen rolig känsla kan jag tala om, den är sjukt skrämmande. Det hat som finns inom mig skrämmer mig med sin styrka.

Det finns så mycket i en människa. Det hat jag bär inom mig bär vi nog alla inom oss, men det är mer eller mindre aktivt. Det är en potential, på samma sätt som kärleken är en potential. Jag hoppas min kärlekspotential någon dag blir större och starkare än min hatpotential.

Massor av kärlek till er, mina följeslagare. Nu ska jag göra min läxa.

Kram från Tinnitus

Aldrig ensam

2010-07-24T03:23:00.000-07:00

Jag läste en ungdomsbok för ett par är sedan, Vykort från ingemansland av Aidan Chambers, där författaren skriver att uppmärksamhet är kärlek. Han skriver om hur en känd konstnär (var det da Vinci?) målade av sin far upprepade gånger. Det var ett sätt för dem att komma nära varandra, för unge da Vinvi att visa sin kärlek för den äldre. Uppmärksamhet=kärlek, visst är det sant. Och vackert. Så att odla sin uppmärksamhet, sin närvaro i nuet- som ni mitt ressällskap tipsar mig om- vare sig det är genom andning, kloka ord eller genom att stötta varandra på olika sätt, är nog det klokaste vi alla kan göra. Det är en kärlekshandling, till en själv, till livet, till kärleken.

Jag började ta piller igen. För några dagar sedan. Jag vill inte, men jag kände mig tvungen. Jag känner mig fortfarande tvungen. För min egen skull, för min pojkväns skull, för min framtids skull. Men det klingar falskt inom mig. jag vet att det är ett stöd, men det är ett stöd som också är en belastning. Som alla stöd.. Egentligen vill jag ta striden med mitt självhat och inte ge mig förrän en av oss har gått under. Strida. Leva ett liv inte vinna ett krig, en boktitel som gjort intryck på mig. Anna Kåver skriver om acceptans, och även om jag inte känner mig träffad i det allra mjukaste av det hon skriver i boken, det liksom glider lite ovanpå, så har titeln gjort ett viktigt intryck.

Pillrena innebär att jag hamnar i trötthetskoma ca tre timmar om dagen och att jag är avsevärt mycket långsammare än jag annars är, i tanke och handling. Jag vet inte hur mycket stöd de är för mig. Jag hämtar så mycket kraft ur de nyvunna insikterna. I insikten om att jag bara kan leva livet så som jag vill leva det. I insikten om att det går att lita på universum, att önskningar slår in. I insikten att jag är som jag är. Och att jag är som jag är pga. det jag har gått igenom. Och att det är ok. Jag duger. Jag kommer att hitta rätt.

Men jag tar emot piller-stödet, även om det är tveksamt. Jag behöver allt stöd jag kan få i min kamp för att vinna mig själv. Där var det igen. Ordet kamp. Kamp som i strid, som i krig, som i vinna eller förlora. Jag behöver inte krig, jag behöver skapa fred. Men det är delar av mig som är motsträviga, som inte vill släppa taget. Vissa av dem är där för att skydda mig, det vet jag, men det är andra delar därinne som jag inte ännu lyckats sluta fred med. Det är dom delarna som påminner mig om min mammas framfart med mig.

Min mamma, som jag älskade högt och dyrt, var en väldigt otålig mamma. Hon tyckte att barn var besvärliga, påfrestande och långsamma. Detta innebar att jag fick vänja mig vid att låta henne ta över om jag gjorde fel, vara så lite i vägen som möjligt och skynda mig allt vad jag kunde i allt jag gjorde, om det så var talade, tänkte eller handlade. Nu när jag är vuxen har jag ingen nytta av att bete mig sådär, men det är så hårt inpräglat i mig att jag gör det per automatik. Och automatiken, eller autopiloten, har blivit ordinarie pilot som om hela livet var ett nödfall och jag var svårt skadad. Närvaro, medvetenhet, deltagande, nu, nu, nu. Älska, lev, nu!

Nu kallar kroppen, mitt hjärta vill ha blod. Jag lämnar med värme i hjärtat över alla er som ser och förstår och delar. Jag tror också jag har alla nycklar, det är nu dom ska användas.

Kärlek!

Eye of the tiger

2010-07-17T07:08:00.000-07:00

Jag vet att jag borde ta det lugnt, stanna upp, sluta sträva, sluta göra, men en inre rastlöshet puttar mig fram varje dag, varje steg, varje huvudvridning. Jag letar, längtar, söker strävar, ett fyrbåk som pejlar sin omgivning, en skallgångskedja som letar med ljus och lykta efter något försvunnet, kanske något förlorat.. Tiden? Barndomen? Kärleken?

Ord kan användas för att värdera, men de kan också användas för att sudda ut värderingar. När jag skriver är det som att tankarna går på upptäcksfärd och jag vet aldrig var det ska sluta.

Mitt skrivande har funnits med mig så länge, men jag slutade ett tag för att jag tänkte att jag ville tala mina tankar istället för att gömma dem i en bok. Jag slutade skriva, men det var inte det som påverkade mitt talande. Jag hade en längtan att få berätta för min omgivning, som inte påverkades av det jag skrev i mina böcker. Nu ser jag, efter ett år av bloggande, att mina ord behöver skrivas så väl som talas. Det jag känner när jag skriver, det jag upplever, når fram till, upptäcker, kan inte jämföras eller ställas mot något annat. Jag behöver skrivandet, lika väl som jag behöver talandet.

Just nu försöker jag vara positiv. Jag har aldrig försökt det förut, inte för min egen skull i alla fall. Nu försöker jag det för min egen skull. För att jag är nyfiken på vad som skulle hända om jag uppehöll mitt sinne med roliga saker istället för med problem. En vän till mig frågade vad jag hade gjort den senaste tiden, när jag berättade att jag hade börjat må dåligt igen. Jag berättade, och sen sa hon, men vad har du gjort för att ha roligt? Jag kunde inte komma på något, jag kunde inte ens komma på vad det skulle ha varit.

Det satte igång en tankeprocess hos mig. Vad tycker jag är roligt, vad gör jag för att ha roligt? Jag vet inte. Jag tycker just nu att väldigt få saker är roliga. Jag såg en dokumentär om ett mattegeni för ett tag sen. Han sa att han bara gör saker för att dom är roliga, vad är det annars för poäng med att göra saker? Det lät så enkelt och självklart.

Jag läser Krishnamurti nu. Han är en indisk filosof som tycker om att ifrågasätta saker och ting och en väldigt god retoriker. Boken är transkriberade föreläsningar som han hållt för lärare och elever på indiska skolor. Han menar att utbildning ska ha som främsta syfte att befria barn från rädsla så att de kan upptäcka sig själva och vad de älskar att göra.

Han menar att rädsla, ambition och konkurrens är våra värsta fiender som håller på att förstöra vår civilisation. Om alla människor gjorde det dom gjorde för att de älskade att göra det, inte för pengar, status, makt eller trygghet, så skulle vi inte längre ha konflikter eller orättvisor. Jag tror honom. Jag tror på att göra saker utav kärlek, därför att jag märker att jag mår dåligt av att göra saker av andra anledningar. Det får mig att känna mig vilsen, misslyckad och förvirrad. Jag kan bara göra det jag tror på, säga det jag känner och göra det jag vill.

Men det sitter så långt inne, så djupt inpräntat i mig, i oss alla, att anpassning och konformitet är det enda sättet att överleva. Krishnamurti menar att det enda sättet att kunna tänka fritt är att sluta vara rädd. Hur ska man kunna sluta vara rädd för döden?

"Jag vill inte vara rädd. Varför måste jag vara rädd?"

Kent, 1995

Nu är jag ju en gång sån här. Rädd. Rädd är den största känslan inom mig och har varit sedan jag var liten. Jag var rädd för mammas nyckfullhet. Hotet fanns alltid där om att bli avvisad om jag inte höll mig helt öppen för henne. Hon hade ingen respekt för mina gränser och mina behov. Jag var hennes och så var det bara. Hon hade fått mig och nu var jag hennes att använda som det passade henne. Som att Gud gett mig till henne för att hon behövde en snuttefilt. Enkel, hänsynslös logik. Sådan var hon min mamma. Envåldshärskare, maktgalen, paranoid.

Enda anledningen att hon skyddade mig från min styvpappas slag var för att han inte skulle göra åverkan på hennes egendom. Min styvpappa som inte hade några gränser alls och som tvingade mig att bygga murar istället för att markera gränser. Murar som skulle dölja min kropp från hans lystna blickar, murar som skulle dölja mina behov och min sårbarhet från hans hat och avundsjuka.

Murar mot den ene och ingenmansland för den andre. Jag var ett slagfält för mina föräldrars svek. Jag blev en splittrad nation. Nu är jag ett monument över deras förlorade strider.

Ha roligt. Hur går det här ihop med att ha roligt? Roligt var inte med på soundtracket i mitt liv om man så säger. För att bli hel måste jag återerövra mig själv. Jag måste ta reda på vad mina behov är, vad jag tycker är roligt. Jag vet det inte.

Jag vet vad andra tycker är roligt och jag tror ibland att det är fel på mig för att jag inte uppskattar samma saker, att jag är skadat gods. Men jag tänker så mindre och mindre. Jag har börjat ana att det inte alls behöver vara fel på mig. Det kan finnas en väg som är bara min. Problemet nu är att jag inte hittar den. Det är frustrerande. Fast egentligen är jag på den, som vanligt tycker jag inte att det går tillräckligt fort bara..

Nu ska jag ta tag i saker jag åtagit mig att göra som "alla andra" skulle tycka var roliga, men som jag inte alls uppskattar. Kanske är en etapp på resan att börja säga nej?

Kram från Tinnitus, som om hon följde sin vilja skulle gå och lägga sig nu.

Lät du henne komma närmre

2010-07-16T17:05:00.000-07:00

Mörkret är kvar, men uppblandat med ett skumrask, ett suddigt, grått dis som skulle kunna vara början till en gryning. En pampig, postapokalyptisk gryning, där solljusets aprikosa ankomst smutsas ner av krutrök och upprivet damm. Partiklar som småningom skingras för att lämna plats åt.. Vadå? Ett zombiekaos, levande lik kantar gator i ett patraskets parad. Eller stiger en ståtligt struttande hjälte ut ur den grusiga dimman? Jag vet inte vad det ska bli av detta mörker, detta mitt liv som aldrig tycks levas annat än i mitt huvud. Olika förutsättningar, livsvägen kantad av svek, går det att skapa livsglädje, kärlek på denna klena grund, eller kommer jag att fortsätta leva mitt liv som ett människoliknande spöke? Den nickande betraktaren, som löses upp i tomma intet så fort någon får syn på henne.

Livet måste ha en mening skrev Viktor Frankl. Jag hittar ingen och vet att mitt sökande är en flykt från mörkret.

Men jag vill leva mitt liv! Jag vill sluta försöka leva det. Jag vill sluta försöka. Jag är trött på att försöka. Jag är så in i märgen less på att vara så osäker på om mina känslor och behov är rimliga, giltiga, acceptabla att jag för länge sedan tappat orken att bevara dem i mitt medvetande. Det enda jag kan är att reglera andras känslor, att hålla dem glada, nöjda eller på avstånd. Det kan jag så till vida att de inte kräver ett ställningstagande eller ett risktagande från min sida.

När jag möter en människa som är mindre rädd än jag och som inte har tålamodet eller tillräckligt intresse att se det finstilta, då kan det hända att de tröttnar på mig. Jag ser det som ett nederlag. De ville ha ett möte och jag är expert på icke-möten. Jag har haft patienter som sett detta. En del av dem hjälpte mig att känna mig trygg. Det hjälpte oss båda. Vi möttes. Det är väl inte det vanliga att psykologer visar sina brister, men du kan vara säker på att de syns vare sig man vill eller ej. Om man kan stå för dem blir det ett riktigt möte, där kan stor förändring ske. Min psykolog är inte så bra på det. Han har andra kvalitéer, men att erkänna brister är inte en av dem. Han är bra på att vara tålmodig, lyhörd. Han tål min ilska och mina tårar. Men han tål inte att missta sig. Det gör mig besviken.

Jag håller på att träda in i livet. Jag tror att jag kan. Det finns en massa människor som hellre vill fortsätta med ickemöten. Denna massa kan lämna mig om jag börjar existera. Jag är så rädd för att förlora säger min psykolog till mig. Ja fy för fan. Det är som att min svek-kvot är fylld till bredden. En gång till och jag rämnar. Lämnar. Sinnrikt system har vävts i kroppen. Giftigt nät för alla som svärmar.

Jag längtar efter annat, efter liv. Efter verkliga känslor, efter verkliga åsikter, efter verkliga upplevelser. En dag ska jag bli verklig. En dag ska jag leva mitt liv. Winnicott skriver om vad det är att vara alive. Han vet vad jag pratar om. Det handlar inte om att leva, det gör man vare sig man vill eller ej. Det handlar om att känna sig levande. Känna livet i sig, som Madicken säger. Att återerövra ett förlorat själv kräver hårt arbete. Jag arbetar. Ett jobb som troligtvis lönar sig i längden, men som just nu framstår som obetalt slavarbete.

Jag ska älska livet, om det så är det sista jag gör.

Kram från Tinnitus, som önskat sig blå i huvudet.

Du kan om du vill

2010-06-15T06:05:00.000-07:00

Denna vecka mörker. Mörkt mörker. Mörker så mörkt att svart framstår som beige i jämförelse. Jag har ramlat ner i ett osäkerhetshål och i mitt Underland finns det inga lustiga figurer som kan varken lysa upp tillvaron, eller skrämma slag på mig. Det är bara tyst och tomt.

Jag har föraningar om mer mörker, jag känner ett osynligt hot. Och när det dyker upp någon, som kanske skulle kunna hjälpa mig tillbaka, då är jag inte så klok som Alice och jagar efter. Nej, jag låtsas som att allt är bra och låter dom gå fast jag är helt vilse och inte vet vart jag ska gå. Jag ler och vinkar hejdå med gråten i halsen, mer än nånsin i behov en kram.

Alice.. Tinnitus.. Jag.. Detta knippe människa som har så svårt att upprätthålla en takt, en rytm, balans. Som kastar sig, sen tvekar mitt i hoppet, som glatt ropar ja, sen ringer och tackar nej. Jag, som velar och tvekar och tvivlar och funderar och grubblar, men som aldrig kommer fram till något. Grubblet är en oändligt lång väg som många ratar. Jag framhärdar. Depressiv kallar dom mig. Dom kan kalla mig vad dom vill. Som om jag kunde välja något annat än det jag lever just nu, som om jag visste vägen till lyckan..

Sen jag var liten har jag varit osynlig, drömmande, omsvärmad av fantasi och ensamhet. En liten flicka med längtan att våga leka med de andra, men för rädd för att bli avvisad för att ens våga fråga om hon fick vara med. Jag har alltid varit ensam, jag har aldrig känt samhörighet.

När andra pratar om samhörighet så låter det så gosigt, men själv har jag inte en aning om hur det känns. Jag försöker, jag försöker vara som dom andra, men det klingar falskt. Jag övar, det skulle man kunna säga med välvilja, men mina tafatta försök slutar alla med en känsla av otillfredsställelse. Mamma sa att jag var ett önskat barn. Jag tror att hon ljög för mig.

Jag försöker, jag gör mitt bästa för att följa rekommendationerna, men när jag aldrig känner mig nöjd efteråt, när alla saker jag gör lämnar en bitter eftersmak av skam och ensamhet, då är det svårt att se att det jag gör är rätt. Jag känner mig aldrig önskad, kan inte minnas när JAG kände mig önskad. Som sällskap till min mor, då dög jag om jag följde reglerna. Som vän, som flickvän, som anställd, som kollega, i alla relationer så bär jag på den känslan. Jag duger bara om jag följer reglerna.

Vilka regler? Andras behov. Det är mina regler. Mina behov? Att slippa följa reglerna. Men jag är så rädd för att förlora, att jag inte kan sluta följa.

...Jag är så rädd för att förlora att jag inte vågar stå upp för mina behov...

Och när jag inte gör det så går jag vilse. Varenda gång. Nu vilse igen. Nu, hitta vägen igen.

Kram från Tinnitus, som ska se om det fungerar att stå på huvudet lite. Kanske ger det nytt perspektiv..

Samma märken

2010-06-07T07:11:00.000-07:00

Jag läser nu en artikel om traumaforskning och jag tänker att författarna på något sätt verkar tänka att det kunde ha funnits en annan verklighet än den skedda. Att man genom interventioner kan göra ogjort. Att man har en bild av en människa som en perfekt organism som livet sedan modifierar, antingen genom förädling eller genom stympning och som man sedan kan hela eller läka.

Jag associerar till filmen Dorian Gray, där original-Dorian förblir ung och oförstörd, medan Porträtt-Dorian får bära märkena efter allt Dorian gör. Två skilda verkligheter, där det ena är en otäck bild och det andra är en levande människa. Jag undrar, finns det några risker med att titta på livshändelser och dess konsekvenser som något negativt?

Inom yogan menar man att människan mår bäst av att möta livet med jämnmod. Deras syn på människan är att vi har två starka krafter inom oss; raga och dwesha, som vill dra oss i olika riktningar. Jag har nog skrivit om dem tidigare, att raga är en kraft som vill få oss att närma oss något och att dwesha är den kraft som vill få oss att undvika något. Dessa två krafter uppehåller vårt sinne och gör att vi ser på världen genom en illusion av gott och ont- maya.

Vi vill ha mer av det goda och mindre av det onda, men som vi alla vet så kan vi inte styra allt som händer i våra liv och livet medför både sött och salt. Därför blir det svårt för oss att leva harmoniskt om vi hela tiden ska orientera och röra oss utifrån denna inre dragkamp.

Om man då ser på trauma som något negativt, kommer man inte då att ytterligare traumatisera sig själv eller någon annan? Som om man skulle se på ett träd som skadat för att vädret var dåligt ett år och hädanefter prata om trädet som traumatiserat av det onda vädret.
Jag förstår att traumaforskning är något bra och jag tror att det leder till att massor av människor får hjälp att må bättre. Det jag ifrågasätter är inte de goda, välmenande gärningarna. Det jag ifrågasätter är synen på livshändelser som något skadligt.

Jag ställer mig också emot samhällets sätt att dela upp olika typer av lidande och ge mindre resurser till hjälp av vissa typer av lidande än andra. Genom donationer, resursfördelning och bidrag av olika slag skapas en bild av accepterade former av lidande och mindre accepterade.

Tidigare var psykiskt lidande betraktat som något fult och skamligt. Nu börjar det bli allt mer accepterat att må psykiskt dåligt. I mina ögon är det ett tecken på att vi har ett system som bygger på okunskap. Vem kan egentligen säga vad som är rätt och fel, mer värt eller mindre värt? Vad finns det fler för missuppfattningar i vårt system? Att alla på a-kassa är lata och inte vill arbeta t.ex. Den synen börjar också förändras nu när lågkonjunkturen drabbat oss och allt fler tvingas gå arbetslösa. Obeständiga värden är felaktiga värden.

Istället skulle man kunna ha en annan måttstock t.ex, en människa bör kunna leva sitt liv så här:

En människa bör kunna tjäna sitt uppehälle på ett sätt som bringar personlig tillfredsställelse. Hon bör kunna ha fungerande relationer och vara frisk större delen av året.

Om hon eller han inte kan det skulle man kunna använda det som utgångspunkt för förändring.
Istället för att försöka separera olika typer av lidande från varandra och ställa dem mot varandra, så tar man sig en rejäl titt på den här människan och reder ut var det brister och vad som behövs göras.

Hela den mänskliga existensen är uppbyggd kring dualiteter. Vi är gruppvarelser som behöver en in-grupp och en ut-grupp, som behöver ja och nej och rätt och fel och som oupphörligen resoner och filar och slipar på regler för samlevnad och överlevnad.

Jag blir arg på denna ständiga överförenkling av livet och av människan. Vi är alla offer, vi är alla förövare. Hela tiden pågår orättvisor, krig, övergrepp, tortyr, våld, men de flesta av oss gör inget åt det. Om vi verkligen ville kalla oss icke-förövare så borde vi vara ute och hjälpa, protestera och motarbeta det onda hela tiden. Knappt sova tills det onda är utrotat. Men det gör vi inte. För vi är upptagna med att kategorisera oss som offer eller förövare, som duktiga eller dåliga, som lyckade eller olyckliga. Vi är upptagna av att undvika det som vi ser som dåligt (för tillfället), och söka oss mot det vi ser som bra (för tillfället).

Om vi skulle släppa taget om alla våra kategorier, om alla jämföranden och värderingar, vad skulle vi ha då? Om vi skulle släppa taget om separation och uppdelning, vad skulle hända då? Vi skulle upptäcka den här världens och vår egen sanna natur. Att det inte finns någon uppdelning, att vi alla är ett.

Men Tinnitus, om vi slutade värdera saker i bra eller dåligt, vad skulle vi då orientera oss efter? Vad skulle vara vår kompass då? Tinnitus svarar: Kompass, vad ska du med kompass till? Var ska du någonstans? Du vet ju inte ens var du är, hur ska du då kunna veta vart du ska?

Men det var ett lätt retoriskt trick som svar på en svår fråga. Om vi inte ska se trauma som något dåligt, betyder det att vi inte ska ta hand om dem som blivit utsatta för det och uppenbart mår dåligt av det? Jo, det är inte det jag vänder mig emot. Jag vänder mig emot att leta orsaker till lidandet. Att ens kalla lidande för lidande. Jag propagerar för att se händelser som händelser utan förtecken. Bara då kan man se att allt i världen faktiskt hänger ihop, att det inte finns natt utan dag, gott utan ont, negativt utan positivt.

Kram från Tinnitus. Buddha-aspirant som ska läsa vidare och stryka över ordet trauma varje gång det dyker upp i texten och ersätta det med ordet livet.

Live tomorrow

2010-06-07T06:36:00.000-07:00

Så fort hjärnan ska sättas på prov så börjar hjärtat rusa. Mitt kropps fängelse är det jag ska fördjupa mig i nu. Wish me luck. Jag delar med mig om jag hittar några klokheter.

Kram från Tinnitus, som blir ledsen över att hennes kropp är så rädd.

The way I walk

2010-05-30T08:30:00.000-07:00

http://www.pastan.nu/bloggen/inlagg/1-the-cramps-upptrader-pa-mentalsjukhus.757

Idag är det mors dag och länge sedan mamma dog. Vad säger du mamsen, ska jag fira dig idag? Så klart att jag ska. Om du levat, skulle vi setts då, skulle vi firat tillsammans då? Kanske inte. Jag har svårt för att ta saker på allvar och göra dem viktiga. I synnerhet saker som försiggår utanför mitt eget huvud. En högtidsdag, som för någon annan markerar att deras existens är viktig, den går mig många gånger förbi.

Ni märker att jag inte ser med blida ögon på mig själv, men det handlar inte om att kritisera. Det handlar om att misstänka att livet kan vara på ett annat sätt, på ett fantastiskt sätt, men att jag inte vet hur man gör för att leva det livet. Min älskade säger till mig, om och om igen: Du är så otålig, du behöver inte ha så bråttom. Men jag har det ofta, bråttom. Bråttom att förändra, att söka, att försöka uppfinna ett annat liv än det jag har.

Hörde häromdagen om en teori som menar att hälften av alla människor är humans och andra hälften humanoids. Humans är trygga och humanoids är sökare. Vetenskapliga belägg? Finns inga. Men det är intressant att fler än jag försöker förklara rörelsen, trycket inuti. Är det bra, är det dåligt, kan det vara på något annat sätt?

Förklaringar gör oss lugna, trycket avtar, men är det sanning bara för att man känner igen sig eller för att någon låter övertygad? Tror inte det. Eller så förvägrar jag mig själv vila. Acceptera, det är alltid bra att tänka på när tvivlena börjar hopa sig. Andas och acceptera känslan du har just nu.

Förutom att ha bråttom har jag också en benägenhet att döpa alla känslor i existensiella dopfuntar. Jag är en fascinerande varelse jag. Var kommer allt det här som jag innehåller från?

Kram från Tinnitus, som nu ska fira mor sin med thaigryta och True Blood.

Jag är en vampyr

2010-05-28T11:21:00.000-07:00

Nytt inlägg.
Verkligheten som toner i ett ostämt piano och jag söker som vanligt renheten, symmetrin, sanningen. Jag kommer alltid fram till två frågor: Vad är meningen med livet och vad händer när vi dör?

Allt annat bleknar i jämförelse med verklighetens yttersta spets. Jag vill in till kärnan, men luras av mina sinnen i sökandet efter sanning. Det går inte att hitta sanningen i en så bristfällig skapelse som den mänskliga kroppen. Gud spelade oss organismer ett spratt när han fördelade de olika sinnenas yttersta förmåga på olika arter. Vi människor samlar in dessa speciella förmågor genom att studera djuren och oss själva, men faktum kvarstår, vi kan inte ta oss längre än våra sinnen bär oss.

Jag är fast i mitt köttfängelse. Inom yogan pratar man om själen som skild från kroppen och förbunden med världssjälen, om resan inåt som den enda vägen till sanning, men vem vet vad det är man stöter på när man reser inåt. Kan det inte lika gärna vara hjärnans fantastiska förmåga att skapa som får oss att tro att vi penetrerat universum?

Jag har ingen annan väg att gå. Jag läser och läser om olika människors version av sanningen om hur livet, människorna fungerar, om mening och funktion och möjlighet och mål, men jag tror dem inte. Jag ser bara grupppsykologiska scenarion som ställs upp för att infria drömmarna om ett rättvist och godhjärtat universum där alla får vad dom förtjänar. Om oss människor som utvalda, som speciella och visst, vi kan skapa fantastiska saker. Inte minst vår fantasi är ett verktyg som gör under till verklighet. Men sen då? Vi dör ju. Vi går hädan och kvar finns vårt liv som ett minne.

Alltings förgänglighet, det är den enda sanning jag återkommer till. Och att då tala om mening blir så svårt. Mening ska väl vara något beständigt, något som bär. Godhet som en slags flyktig vätska, kärlek som en doft som sprids i vinden. Att finna mening trots all ändlighet, det är det jag söker. Drömmen om ett evigt liv, om en odödlig själ, om något mer än denna tillfälliga vistelse.

Är det mitt ego som talar? En stolthet som inte vet några gränser. Att acceptera mig själv som en myra bland miljarder andra myror är för svårt för min stolthet att svälja? Bilder av döda som tittar på mig med blickar suddiga av glömska om den ändlighet som vilar som ett mörkt moln över deras existens.

Om det är så, om det verkligen är så, att själen bara är en av hjärnans fantastiska skapelser, om det är så att vi är flyktiga som våra tankar, sinnesintryck och känslor, vad ska jag då göra åt det? När ska jag acceptera den möjligheten? Och hur ska jag ställa mig till livet då? Då kan jag inte tro på yogans budska, då kan jag bara se verkligheten genom psykologins på en gång cyniska och hoppingivande glasögon.

Jag vill inte släppa drömmen om att bli en superhjälte, jag vill inte släppa drömmen om att vara den som ser sanningen, som ser livet efter döden, som ser meningen och sammanhanget. Jag vill ha kvar hoppet och tron, men logiken, kunskapen, rationaliteten bankar oupphörligen på min dörr.

Här och nu Tinnitus, du lever här och nu. Du har verktyg för att göra ditt liv till en vacker plats. Se ditt liv som en skapelse som kanske inte kommer att få den berömmelse den förtjänar men som du skapar bara för att du vill skapa. För din egen skull. Livet är trots allt givet dig. Och även om du inte vet varför, så vet du att du kan skapa. Du kan drömma och du kan verkliggöra.

Räcker det Tinnitus, räcker det?

Kram på er som läser och, som jag, försöker förstå. Jag ber om ursäkt för att jag inte har tålamodet att göra mig mer begriplig. Läs med halvslutna ögon och fantisera ihop er egen version av vad jag skrivit. /Tinnitus

Stoppa mig

2010-05-16T08:09:00.000-07:00

Det var en resa häromdagen, där jag sadlade orden och försökte att på deras rygg hitta en stig i universum som skulle leda mig rätt. De släppte av mig i en liten glänta där jag landade i ett lugn, men lugnet varade inte så länge. Jag somnade och som så många morgnar, vaknade jag upp, lugn och avslappnad, kroppen hann göra en mjuk inandning. Sen, skräckens hantlangare kastade sig över mig och andetaget satte sig i halsen.

Så har det varit i flera dagar nu, och i morse fick jag äntligen gråta ut lite av vreden, sorgen, skräcken och skammen. Men den vakar ännu över mig, skräcken, och ser lystet på medan jag slappnar av allt mer.

Sen, när lugnet lagt sig. Hugg!

Kram från Tinnitus, som innerligt hoppas att hon någon gång kommer att sluta fred med rädslan

Moonlight sonata

2010-05-14T11:27:00.000-07:00

Jag jagar.

Jag-ar.

Efter sanning.

Efter något annat än längtan efter doften av din hud.

Något annat än mjukheten, värmen från ditt bröst, dina andetag, den varma luften som strömmar ut ur din mun, din bröstkorg som hävs och sänks, det mjuka håret på ditt bröst, hullet på din mage. Dina läppar.

Något annat än berusningen av doften innan regnet faller.

Något annat än ljusgröna lövs prassel, vakenheten, ivrigheten i små vårblommor, djupet i blåsippan, vilda vita vitsippor, den gula spretigheten i en tussilago.

Jag vill ha sanningen, sanningen som ska få min hjärna att explodera i en insiktsorgasm och få mig att glömma kampen, smutsen och lidandet. Som ska få mig att se klart, resa mig över det mörka, elaka, giriga. Över dimman, molnen som förmörkar världen, lyfta högt över det täcke som gömmer solen och skåda evig dag.

Vad håller jag på med? Vad är det för sanning jag vill veta som jag inte redan vet. Att allt är sant och allt är illusion på en och samma gång. Att jag skapar min värld, är inte det sanning nog för mig? Att min längtan, mina önskningar, färdades genom universum, skickade ut sändebud som nådde min älskades öra?

Vem är jag som kräver mer sanning än så? Döden, den kommer. Allt jag behöver är tålamod för att få veta vad som döljer sig på andra sidan. Fram tills dess kan jag leva. Leva och se allt det jag vill se, smaka allt det jag vill smaka, höra allt det jag vill höra, lukta allt det jag vill lukta och känna allt det jag vill känna. Mina sinnen, min enda sanning och genom dem mitt liv.

Sanningen, vad är den? Att jag bara måste vara närvarande, uppmärksam, vaken och öppen, för att få uppleva livet i all sin uppfinningsrikedom. Är det nog, är det allt? En sak till. Att få väcka alla slumrande konstnärssjälar till liv. Att få medmänniskorna att se sin sanning, sin sanna natur, sin kraft som skapare av sina egna liv.

Om jag kan bidra till att få människor att känna livet i sig, berusningen av att vara vid liv, njutningen av kroppens flödande energi, då har jag sanning så det räcker för mig.

Amen.

Kram från Tinnitus, som just snubblade över lyckan.

PS. Titta på Gregory Chances tolkning av Lady Gagas Paparazzi. 100%ig livsglädje. DS

På lokal

2010-05-14T08:26:00.000-07:00

Helvete!

En urkraft, ett ur-sinne, som skriker i mig, jag vill slå, slå, slå, skrika tills gråten rinner, tills rösten dör ut, tills drömmen om explosionen, förändringen, förvandlingen, friheten försvinner. Mitt skal, min kris, mitt krig, vad det än är. Nu är det min frustration. Mitt skrik, min vrede och känsla som vill ut, vill fram, vill nåt, vill nåt, vill nåt.

Alla dessa känslor, dessa krafter som bestar, ett vildingarnas land i mitt tempel, ut därifrån, jag vill inte ha lymlar där, bara lugn, men vad vill jag egentligen? Vill jag bli berörd? Då kan jag ju inte jaga ut vildarna, då måste de vara kvar. Men det känns som jag blir förblindad av deras lek, deras dans, deras galenskaper. Att jag tappar bort mig själv. Vad är det jag vill känna? Vad är det jag vill? Vad är det jag vill?

Alice Miller säger att känslor och behov är vår inre kompass. Vilken galen kompass! Eller?

Läs Det självutplånande barnet, ni som gömmer er för solen som jag. Ett brinnande försvarstal för det mjuka inom oss alla. Bomull för sargade själar.

Nu ut och skrika, inombords i alla fall.

kram från Tinnitus, som lyssnar på Roffe Ruff och diggar hårt.

Tell me

2010-05-14T07:23:00.001-07:00

Det är som att jag står vid en mur, men muren är bara en känsla av mur. Den är ett segt trögflytande klister i mitt inre, som vill dra mig bakåt, hålla mig stilla och skydda min sargade kropp mot okända faror. Jag både vill ha den och lämna den. Jag vet att det finns något annat, jag vet att min kropp tål mer och vill mer. Men ändå, jag stannar i det sega.

Alla vägar är belamrade med detta dimmiga, suddiga vatten. Jag kan gå en liten bit in på varje väg, men sen möter jag hindret, hinnan, och något kallar mig tillbaka. Till mittpunkten, till alla vägars början, till alla besluts moder och jag stannar kvar i detta livmodersliknande tillstånd. Detta varma, fuktiga sköte som håller mig fast med en stillsam, sugande rytm.

Jag vill inte födas, jag vill inte bli till. Jag vill inte välja en väg och gå den, ensam. Jag vill inte säga, det här är jag, det här är mitt val. Om jag gjorde det skulle jag synas, bli tydlig för krypskyttarna i skogen. Solen skulle skina på min kropp, men min skugga skulle bli lång.

Det är döden man är i, innan födseln. Jag vill inte leva, så måste det vara. Jag sluter min hinna om mig, som ett livsskyddande värn, en sköld mot otänkbara faror. Få förstår denna rädsla, denna skräck för att leva. De har glömt bort den, hur de tvekade innan de gav sig ut i det kalla, ljusa och hur de skrek av skräck när de väl trätt ut i livet.

Laleh, klokaste Laleh, har skrivit om detta.

"De la mig vid bröstet först då, först då blev det varmt. Och mamma hon visste mitt namn, och mamma hon viskade mitt namn." (Mamma, 2005)

Men för oss som inte fick uppleva det värmande bröstet, hur blev det för oss? Kylan och ljuset blev oss övermäktiga och vi stängde våra ögon för världen. Med vårt enda medel, vår enda möjlighet till makt, stängde vi ute ljuset, höll kvar mörkret, hinnan, bakom våra ögonlock och skakade av köld.

Jag skakar, skakar varje gång du ler mot mig, varje gång någon tittar på mig, varje gång en röst höjs, en duns hörs eller en rörelse skymtar förbi i ögonvrån.

Jag tål inte livet, energin, kraften.

Jag skyggar, skakar, darrar, gömmer, blundar, glömmer.

Och ändå. Det här livet, det är allt jag har, allt jag vet. Jag har fått det, tagit det, önskat det, vem vet? Nu har jag det, nu är det mitt. Jag är i livet, jag är vid liv, full av liv och jag vill inte lämna det. Inte heller vill jag vara rädd. Men jag är rädd, och rädslan är grym, skoningslös, urskillningslös. Den skakar om mig, river och sliter i mitt nervsystem, i körtlar, muskler, organ och får mitt hjärta att slå, mina lungor att krympa, min mage att spänna sig. Mitt inre är konstant uppror och i detta uppror lever jag mitt liv.

Jag lever på ett slagfält där varje sinnesförnimmelse är livsviktig för min överlevnad. Om jag missar ett hot är jag död. Är det konstigt att jag är trött, är det konstigt att jag behöver tid, vila, lugn?

Det finns andra ord att sätta på det jag upplever, jag vet, jag kan så många av dem. Men orden är fyrkantiga och vill bedöma mitt inre efter en måttstock som jag aldrig valt eller accepterat. Jag är ingen diagnos, jag är inget tillstånd, jag är en organism, en varelse, som utvecklas i varje sekund, som möter ett yttre och ett inre och som formar och formas av mina upplevelser.

Jag lever, det är det enda man kan säga om mig. Och dig. Vi lever. Vi lever och försöker fortsätta med det. Ibland vet vi inte hur vi ska göra för att säkra vår överlevnad och då blir vi förvirrade. Men om vi lyckas ta oss vidare så har vi lärt oss något. Där är jag nu. Jag försöker överleva. Jag känner mig illa rustad, när mitt inre spelar upp stridsscener om och om igen, samtidigt som det yttre ligger i bakhåll.

Jag önskar att det gick att sudda ut hinnan gradvis, men sen tänker jag att kanske är det precis det jag gör. Men att nu är den så nära bristningsgränsen att en rörelse till skulle spräcka den. Är jag redo för det kalla, ljusa, blir man nånsin redo för det? Finns det nog värme att ta emot mig när jag kommer ut?

Luddigt, suddigt, slirigt, rörigt, störigt. Orden för mig både vilse och hem. Nu ska jag samla ihop alla mina spökkrigare och gå ut. Se upp människor! Se upp Tinnitus!

Kram, från en vilsen, trött, pytteliten Tinnitus, som aldrig ville bliva stur.

Closer

2010-04-25T10:06:00.000-07:00

Tinnitus är arg.
Igen.

Jag är frustrerad och jag vill förändra allt! Hela världen är fel! Fel, fel, fel, fel! Ingen har rätt, ingen förstår. Vi klär in världen i ord, men orden är bara symboler och inte verklighet. Vi är människor med ett mänskligt perspektiv, om djuren, träden, marken hade ord, så skulle de ha andra perspektiv.

Ord är ofullständiga mötesplatser och jag avskyr ofullständiga möten. Jag har en stark dröm, en världsrymdsgigantisk önskan om fullständighet. Om sanning, mening, verklighet, äkthet, samförstånd.

Vi förstår varandra inte. Vi lär oss prata och orden får oss att glömma det ordlösa. Det ordlösa som är uppdelat i två. Kärlek eller rädsla. Vi får komplexitet, nyanser och världar av subtilitet. Men vi får aldrig känna äktheten i Leka/Inte leka.

Eller så ljuger jag bara. Eller så har jag missförstått allt. Egentligen alla andra kanske springer runt och leker. Alla utom jag. Eller så är alla ensamma och ingen känner sig förstådd och ovillkorligt älskad.

Jag har så höga krav på livet. Jag har höga krav på allt. Och perfektionen rinner mig ur händerna hela tiden. Jag kan inte ens jaga den, för jag vet att jag bara kan komma nära, men aldrig ända fram.

Jag behöver andra. När dom inte förstår mig, när dom avvisar mig, när dom väljer bort mig, då slits jag mitt itu. Min hud skalas av på en sekund och jag blir en nyfödd fågel som ramlat ur boet. Nära döden, helt oförmögen att rädda mig själv.

Jag blir provocerad när andra säger sig veta hur världen fungerar. De vet ingenting. Deras version av verkligheten är inte min och jag kan bli så trött på att förhålla mig till deras ignorans. Ingen kan säga till någon annan hur världen fungerar. Ingen vet. Allt vi vet är vad vi själva har upplevt och våra upplevelser påverkas av våra alldeles egna erfarenheter och förutsättningar. Det kan aldrig bli samma upplevelse, det kan aldrig bli samma sanning.

Jag vill stå upp för mig själv, utan att skrämmas av deras hat, avundsjuka och hämndbegär.

Kanske är jag avundsjuk, för att de kan anpassa sig till system, att de inte avskräcks av brister, att de kan finna tröst i något som bara är till hälften sant. Jag vill att alla sak förstå mig, att de ska acceptera mig, att de ska respektera mig, lyssna på mig, uppskatta mig. När de inte gör det blir jag arg, ledsen på gränsen till otröstlig och hopplösheten växer i takt med insikten om maktlösheten. Jag känner mig dum, samtidigt som jag inser att det blir rekationer när man provocerar. Jag vill provocera fritt, utan repressalier, bli bemött inte med rädsla och ilska, utan med nyfikenhet, respekt och förståelse.

Jag vill ha en perfekt omvärld. Jag ser den inte. Jag känner mig misslyckad. Har jag misslyckats med att skapa en harmonisk tillvaro? Har jag misslyckats i att bemöta min omgivning på ett sätt som får dem att bli bättre, klokare människor? Tryck möter mottryck och jag ville provocera. Jag ville motverka sektkänslan, motverka det falska samförståndet. Jag ville inte att alla skulle gå hem med en gosig känsla i magen av att allt är som det ska. Världen skriker av smärta, gå inte hem och sätt er i tv-soffan och tänk att allt är som det ska!

Samtidigt så vet jag, att med den inställningen har man mycket större möjlighet att påverka sin omgivning positivt. Jag har bara för bråttom, jag vill ha revolution utan våld. Jag vill ha förändring utan friktion, men hela världen är friktion och jag tål det inte. Samtidigt, om den inte fanns skulle jag rinna genom livet som en litet bananskal i en å?

Hungern sitter i rösten, inte i magen. Därför är vi tysta om saker.
Laleh, Snö 2009

Jag vill vara med och leka, men bara om jag får vara med på mina egna premisser. Lite grand kan jag kompromissa, men jag tänker aldrig förneka mig själv för att få vara med i leken. Är gränsen hårfin?

Kram från Tinnitus, som fortfarande har svårt att tåla ignorans.

These words

2010-04-06T09:23:00.000-07:00

Läser hinduistisk filosofi, samkhya filosofi, och fattar inte mycket. Förstår att det alltid finns en motsats till allting, att någonting inte kan komma ut ingenting och att jag är fast i samma tankar som jag varit sen jag tappade tron på kärleken vid fem års ålder.

Jag läser och läser, men ingenting fastnar. Ord rinner genom mig som vatten och jag undrar när något någon gång ska börja fastna. Varför är jag så löst kopplad till livet att allt bara halkar av? Jag vill ha en annan hjärna, en mindre emotionell hjärna. En fri hjärna som kan vara i världen utan oro och ångest, utan ständiga nära-döden-upplevelser. Det går inte att tycka att små ord som bildar små meningar är viktiga när livet hela tiden tycks vara på upphällningen. En katastrofhjärna. Och jag halkar runt och försöker fästa mig vid något, trots att stigen är gjord av is och vinden har nått orkanstyrka. Jag har inget att hålla i! Vad är viktigt?

Överlevnad och kärlek, fika, mat, film, sånt tycker jag om. Att skriva, fundera, det gillar jag också. Men det är stora saker.
Alla dom små sakerna då? Som orden i en jobbansökan, som orden i en marknadsföringskampanj, som orden som strömmar ut ur tv:n, ut ur böckerna. Hur är dom viktiga? Dom är medlen för att nå målen, dvs överlevnad, kärlek, fika och skriva. Men jag behärskar dem inte. Dom vill mig inte väl och jag lyckas inte fånga dem. Jag borde ta dem på allvar, men dom är för många och jag tappar bort dem.

Jag behöver riktning och jag väntar på att den ska visa sig, men det syns inget, finns inget. Överallt jag ser är bara misslyckanden och oro. Har jag valt det här?
Urusla föräldrar, inte en stabil person i sikte som kunde vårda en liten skärrad varelse. Bara saker att oförstå runtom mig. Jag oförstår fortfarande. Saker känns fortfarande över min förståelsehorisont. Jag har aldrig hittat min nivå. Antingen har jag känt mig smartast av alla, eller den dummaste du någonsin skådat. Narcissist, javisst.

Alla ansatser jag gör präglas av vrede, skyddet mot misslyckande. Och med den fientligheten spottas orden ut innan de ens har hunnit ta av sig skorna och se sig omkring. Det är inte lönt, det är inte lönt! skriker den hysteriska vreden och kastar ut dem igen. Smäller igen dörren bakom dem och kasar sig sen på golvet högljutt snyftande. Det är inte lönt!

Men jag vill ha dem. Jag vill ha orden, jag vill ha riktingen, jag är trött på oron och rädslan och vreden och hopplösheten. Trött! Jag är trött på att jämföra mig med andra som inte dras med samma lass som jag. Hur skulle det vara att inte vara orolig, att inte bli skrämd av varenda människa? Vem synar mina livsvillkor, vad ska jag lära dem som aldrig trampat i detta träsklandskap? Hur ska jag kunna förklara för dem med mina ord formade av mina erfarenheter? Bara den som ändlöst trampat förstår och få av dem sitter i beslutsposition.

Men jag kan inte arbeta med vreden. Endast yogan kan användas för arbete, för den är ordlös och väcker ingen vrede. Men nu, när den ska stöpas i en aptitlig ordform, då hotar även den och Hysteriska Vreden sätter igång med sitt ylande så arbetsron går förlorad.
-Det är inte lönt! det är inte lööööööööööööönt, skriker vreden!
Jag har en teaterpjäs här, en inre trialog. Men vreden skriker:
-Det är inte löööööööönt!
Och jag orkar inte med den! Den är som ett otröstligt barn som sakta äter upp all ens energi och till sist är man bara ett skal kvar.

Jag, ett skal. Det är inte lätt att försöka ta sig ur narcissismen. När allt som funnits är ord och yta, utan substans, utan innehåll, då är det svårt när man börjar inse att ens praktfulla boning är ett luftslott. Hade jag haft större nytta av att bo kvar? I drömmarna och aldrig kommit ner?

Jag kan inte bestämma mig. Finns det något i mig, eller är det tomt. Jag har något, säger andra. Jag är tom, säger jag själv. Något, inget, något, inget. Dom är lurade. och jag med. Det finns något, men det är inte det inget jag trott och det är inte det något som dom trott. Det är en varlese, en ordlös varelse, ett barn som håller på att födas och jag förstår skräcken och frustrationen i att inte ha orden.

Dom smäktande, tröstande orden. Dom glädjande, sprudlande orden, som flödar ur denandres mun, som ett livgivande vatten som jag andas in och kvävs av. Avundsjuka. Avundas orden, kommer de att bli mina en dag, eller ska jag stå kvar och stamma?

Lögnen är en del av mig, jag har byggt på den hela mitt liv. Det som finns inuti, det känner ingen till och det känner inget annat än sig själv. Det ordlösa som saknar orden och vill fånga dem, men avunden är så stark att den vill skapa ett eget språk. Kan själv.

Kram från tinnitus som måste lägga sig på soffan och oförstå allt.

.

Warm heart of Africa

2010-03-16T13:36:00.000-07:00

Jag håller på och utforskar mitt navelchakra. Navelchakrat styr personligheten och din relation till dig själv. Obalans ger dig osäkerhet, bristande tillit till din egen förmåga, svårigheter att sortera och systematisera saker, svårigheter att kommunicera till andra vem du är. Överaktivt navelchakra ger dig prestationsångest och övertro på din förmåga eftersom du inte är grundad i de två andra chakrana som är bas, jord och substans.

Allt det här stämmer in på mig. Dessutom har jag ofta problem med magen. Vilken slump då att chakrat är beläget i ryggrden där bröstbenet går ihop med ryggraden. Energi från chakrat strömmar ut från detta centra och påverkar matsmältningen, diafragman, bukspottskörteln, gallan mm. Min mamma dog av cancer i gallgångarna. Det spred sig till hela hennes mage innan man hann upptäcka det. Hon led av samma psykiska problem som jag, osäkerhet som överkompenserades med hjälp av prestationer. Jag tror att det hänger ihop.

Jag tänker inte gå samma öde till mötes. Jag ska gå till botten med det här och rensa ut all skit inuti. Jag är på god väg, men det är svårt. All respekt åt kroppen, den förändrar sig inte i första taget. Men jag tänker inte ge mig.

Kram från Tinnitus, som har ett möte med döden

Vår bästa tid är nu

2010-03-16T12:59:00.000-07:00

Det var längesen jag skrev. Tror jag. Varje dag är som ett helt universum, varje timme känns stor och uppfyllande. Det får mig att känna mig isolerad, det får mig att vilja isolera mig. Som att jag inte har eller inte vill ha någon koppling till varken det förflutna eller framtiden. Allt är bara, bara nu.

Jag är som alltid full av starka känslor. Som drar i mig. Vill få mig att gå åt olika håll. Idag har de velat slå sönder allt. Det har varit mycket hat idag. Hat, och så ibland sorg. Jag försöker låta dem vara där. Jag tänker att ingenting ju har förändrats. Att allt är likadant som igår och därför är det bara mitt inre som förändrats. Jag börjar misstänka att p-pillerna påverkar mig. Jag började för en vecka sedan och barnmorskan sa att det skulle bli mycket hormoner i kroppen nu, innan den ställt om sig till p-pillerna. I värsta fall skulle jag ha pms i två månader. Jag trodde ju såklart inte henne. Vaddå, skulle min kropp, som är så stark och frisk låta sig gå överstyr sådär? Nä, nä, det kan jag inte föreställa mig.

Jag hade fel. Mina bröst har varit spända i en vecka nu, precis som när jag har pms. Jag har kraftiga humörsvängningar, är trött och känslig. Precis som när jag har pms. Mitt hjärta frågade mig hur jag mådde för en stund sedan. Vad skulle jag svara? Jag kände mig ju bara sur. Utan anledning. Precis som när jag har pms. Det är bara att inse, barnmorskan visste vad hon pratade om.

Två månader! Ska jag ha pms i två månader! Herre min skapare, vem ska stå ut med mig? Hur ska jag stå ut med mig? Jag får bara låta bli att bry mig om det, fortsätta som vanligt, men inte förvänta några stordåd av mig själv. Men om man kunde vaddera hela världen under tiden skulle det vara bra.

Min yogalärare sa igår att meditation (och andra goda vanor) är som att ha ett stort myggbett som man inte får klia, men som aldrig slutar klia. Har man väl börjat klia så är det kört, då fortsätter man tills armen är blodig. Och ju längre man väntar med att klia, desto härligare blir det när man väl kliar. Vilket innebär att när man väl faller så faller man hårt. Usch. Det lät jobbigt. Han sa också att det blir lättare och lättare att återhämta sig från ett återfall. Det kändes bra, det känner jag ju igen.

Längtan efter att vara i yogan hela tiden är stark nu. Jag vill inte göra något annat än utforska mitt inre, dyka djupt ner i det svarta hålet och se vad som gömmer sig där. Jag står på kanten hela tiden och hålls fast av gummiband, jag lutar mig fram men dras upp igen. Fall Tinnitus, fall! Friheten väntar!

kram till er alla från en sliten Tinnitus

All shook up

2010-02-27T12:10:00.001-08:00

http://www.youtube.com/watch?v=AqsX7xQWRoU

Jag vill inte inordna mig. Det är det som min inre strid handlar om. Jag tycker inte om att inordna mig. System är begränsande. de är skapade av människor och således bristfälliga. Inget system kan passa mig perfekt. Det måste ha en enorm flexibilitet för att kunna appellera till mig.

Ayurvedan är ett system som jag kan relatera till. Där finns både komplexitet och enkelhet. Naturvetenskapen, Humanioran, där finns det för mycket strider. Jag tycker inte om strider. I så fall endast för att riva ner broar mellan människor. Det kan jag tänka mig att strida för.
jag ska riva alla mina broar inom mig. Sen ska jag riva alla era.

Ayurvedan tar upp inre konflikter på att sätt som är väldigt typiskt för andan i traditionen. Där menar man att vi vill alla ha mer av det som vi naturligt dras till och att för mycket av det goda får oss ur balans. Alltsåborde jag strukturera mig och inte sitta här och kaosa.. Är ett sätt att tolka det på. Men kanske är det skillnad på form och innehåll. Kanske kan jag kaosa på ett strukturerat sätt? Oh, det här är flummigt men bra, hoppas jag kan bringa klarhet i vad jag menar..

kram från Tinnitus, som inte riktigt kan släppa taget om det som gnager inuti.

Wuthering Heights

2010-02-27T11:10:00.000-08:00

Jag läser.

Hela mitt liv har jag läst.
Läst, läst, läst och lyssnat.
Jag är beläst.

Men vad är det jag har läst?
Och hur mycket har stannat kvar?
Har jag förstått det jag har läst?
Har jag hållt med om det jag har läst?
Har jag kunnat relatera till det jag har läst?

Jag läser och det är som att dyka, djupt in i någon annans sinne. Någon annans fantasi, någon annans liv och lärdomar. Men vad säger det jag läser egentligen om mig?

I fem och ett halvt år har jag läst psykologi. Har jag någon gång stannat upp och funderat över vad jag har läst? Nej. För mig var psykologprogrammet som att höra ens föräldrar bråka.
"Så här ska man göra, så här funkar det."
"Nej, nej, nej, så här är det. Det här är den bästa vägen."
"Du har ju inte förstått någonting, det här är det enda sättet!"
"Amen alltså, har du tänkt på det här och det här och det här då? Hur ska du lösa det?"
Och så vidare.

Jag är trött på att lyssna på deras gnabb. Jag är trött på att lyssna på vad någon annan tror är rätt och bra. Jag vill formulera min egen världsbild.

Läkarna kallar det ADHD, bristande förmåga till uppmärksamhet. Endast starka stimuli kan fånga och bevara uppmärksamheten. ADHD är en diagnos, det betecknas som en biologisk dysfunktion i hjärnan. Varför dysfunktion? Att kalla bristande förmåga till uppmärksamhet ett funktionshinder är att fokusera på en sida av saken.

Jag har svårt att bevara uppmärksamhet över tid. Jag tappar snabbt fokus om jag inte tycker att det jag läser är spännande. Är det en dysfunktion? Kanske är det bara min hjärna som högljutt talar om för mig vad jag gillar. Varför ska jag slösa mitt liv på att göra saker som är tråkiga?

Under hela utbildningen har jag återkommit till en tanke. Alla teorier är skapade av människor. Läs en teori. Läs sedan en biografi om den person som skrivit teorin och du kommer att förstå varför just den personen har formulerat just den teorin.

Det här är min teori:

Jag tror att det finns mer i den här världen än vad våra sinnen kan uppfatta. Jag tror att det är ett antagande som både vetenskapsivrare och troende kan gå med på.

Som jag ser det så upptäcker vi människor kontinuerligt nya saker om vår värld, vilket får mig att dra slutsatsen att det fortfarande finns saker kvar att upptäcka. Utifrån detta kan jag också anta att vi inte har en aning om hur mycket eller lite det finns kvar att upptäcka, vilket jag anser säger en hel del om det vi redan vet. Eller tror att vi vet. Egentligen har vi ingen riktig aning om, om det vi vet är delvis sant, hela sanningen eller falskt.

Jag ser också att vetenskap bygger på att flera människor håller med om att en sak är sant, utifrån deras sätt att undersöka saken. Jag vet också att historiskt sett så har majoriteten inte alltid rätt.

Baserat på dessa ståndpunkter menar jag att jag är i min fulla rätt att uttala mig om och tro på min teori och det som känns sant för mig.

Jag är trött på att läsa om vad andra har kommit fram till. Jag vill komma fram till något själv. Jag är trött på att vidarebefordra någon annans åsikter. Jag vill förmedla det jag tycker. Nu är jag inne på osäker mark. Inget av dessa sista påståenden skulle varken en vetenskapsman/kvinna gå med på.

Jag inser att det är svårt. Det finns en massa information om världen som ansamlats genom årtusenden. Mänskliga betraktelser av vårt universum. Jag har inte tillgång till alla dessa. Jag har stött på en del av dem och jag har känt igen mina egna upplevelser i några av dem, men de flesta har gått mig förbi eller glömts bort av mig. Min hjärna behåller väldigt lite av den information jag tar in. Eller så har jag svårt att hitta den därinne i virrvarret. Kanske har jag en undermålig systematisering av kunskap i min hjärna. Men måste det vara något negativt. Kan inte det vara ett sätt för min hjärna att hålla sig fri från annat än det rena upplevandet?

Det är ett välkänt fakta att systematisering av kunskap är viktig för inlärningen, att det är viktigt att göra sammafattningar för att minnas det man lärt sig.

Samtidigt läser jag att man inom mindfulness, buddhism, psykoanalytisk mysticism, pratar om beginner´s mind, att man ska förhålla sig till patienten som om det var första gången man träffades. Kanske är min hjärna den ultimata mindfulnesshjärnan? Jag bär inte med mig en massa info in i en situation, varje situation är ny, ett utforskande och jag har ett inneboende motstånd mot att styra en situation utifrån ett på förhand uttänkt koncept. Jag vill ta emot och möta och utforska.

Detta inlägg blir ett rörigt inlägg. Jag vet inte vad jag vill säga, jag vet inte vad jag vill åstadkomma. Jag söker något ordlöst och jag gör det med ord. Det finns en sanning inom mig som väntar på att få komma ut, men jag kan inte formulera den.

Det är min övertyglese att det finns mer i livet än det vi ser. Och jag vill förhålla mig till alla situationer med den ödmjukheten. Men det är svårt i vårt samhälle där vi förväntas ha svar på alla frågor, inte komma med nya.

Jag tror på frågor, inte svar. Där är den. Sanningen.

kram från Tinnitus, som tänker att det finns mer konkreta problem och kanske mer konkreta lösningar, men det är såhär jag pratar, det här är mitt språk. Word!

Let´s dance

2010-02-18T12:31:00.000-08:00

Så många funderingar som mynnar ut i vad..?

Kommer jag någonstans med alla min tankar? När livet passerat och jag står inför min egen död, kommer jag då att tycka att det var ett bra val att hela mitt liv ifrågasätta meningen med det? Kommer jag även då att undra vad meningen är? Eller vill jag bara ha mer? Mer av det som var gott, mer av det som fick mig att känna mig levande?

Jag läste ett kapitel ur boken "Mamma och meningen med livet" igår. Boken är skriven av Irvin Yalom, psykoanalytiker, och innehåller beskrivningar av terapier han bedrivit, vars teman har varit just livets mening. Kapitlet hade ett namn; " Sju lektioner i sörjandets svåra konst", Irvin skildrar en terapi med en kvinna vars man går bort i hjärncancer 45 år gammal.

I sammanhanget bör nämnas att Irvin berättar naket om hur han bedriver sina terapier. Han tycks vara väldigt öppen mot sina klienter och dela med sig väldigt mycket av sig själv. Jag har inte läst många psykoanalytiska terapibeskrivningar, men dom jag läst har skilt sig från den här i just hur mycket analytikern delat med sig av sitt eget inre. Det var sinnesvidgande läsning för mig. Hur mycket en psykolog ska berätta om sig själv för sina klienter finns det många åsikter om. Neutralitetsbegreppet är omtvistat och fyllt med föreställningar och fantasier om vad det innebär och vad det syftar till. Irvins förhållningssätt sträcker sig långt utanför gängse ramar, åtminstone så vitt jag vet. Boken är läsvärd, inte minst som en ärlig beskrivning av vad det innebär att arbeta som psykoterapeut.

Kvinnan vägrar släppa taget om sin man. Hon för långa samtal med honom varje dag, fortfarande, tre år efter hans död. Hon vill inte gå vidare utan honom och lever endast vidare för sin dotters skull. Kvinnan är svårt plågad av skuld, hon känner att det på något sätt är hennes fel att människor omkring henne dör. Hennes bror gick bort när hon var tjugo är gammal och flera av hennes närstående har avlidit. Skulden avtäcks senare och visar sig vara ett försök att återfå kontroll över livet. Om det är hon som är skuld till all död, så är hon också den som kan få stopp på den.

Men, det som fångade mig allra mest var, att det stora genombrottet kom när hennes egen dödsångest till slut kom fram i ljuset. Anledningen till att hon förvägrade sig själv att gå vidare var inte bara skulden över att lämna sin man bakom sig, det var också rädslan för att känna sig levande igen, med den starka vetskapen om livets förgänglighet.

Jag brukade skryta med att jag inte var rädd för döden. Mamma hade kraftig, ibland överväldigande dödsångest. Hon var rädd för att flyga, rädd för höjder och rädd för mörkret. Jag, däremot, har alltid tagit stolthet i att vara modig, att utmana elementen och mig själv, fysiskt. Känslomässigt däremot har jag hållt tillbaka. Nu är det som att jag vaknat ur en lång dröm där känslorna alltid funnits hos andra, men aldrig hos mig.

När mamma dog drabbades jag av insikten om att människor kan och kommer att försvinna. Hur påverkade det mig? Jag blev medveten om vad som var viktigt, att älska och att berätta för dem man älskar att de är viktiga och älskade. Men, den varade inte så länge denna insikt. Livet gick vidare och jag stängde igen över allt det som öppnats upp. Insikten om att jag själv var dödlig gick mig helt förbi.

Irvin skriver att han sett i sin forskning att det är en viktigt del i läkningsprocessen att möta sin egen dödlighet. Jag förstår inte hur man gör. Han berättar om en dröm han haft sen han var liten, om ett monster som jagar honom och anfaller honom. Som vuxen insåg han att det var dödsångesten som härjade i hans drömmar.

Jag måste möta den. Det är det jag har kvar. Jag måste se döden i vitögat och ändå våga leva. Att gömma mig för döden kommer att hålla mig från livet. Mina självmordstankar, mitt självhat, mina depressioner, jag tror dom var ett sätt att skydda sig från rädslan för min egen död. Jag ville ha kontrollen, jag ville bestämma över mitt liv. Döden skulle inte komma som en chock, som ett hugg i ryggen, eller smyga sig på mig som mördaren i en skräckfilm. Jag vägrade helt enkelt att vara rädd. Men jag vägrade också att leva.

Det går inte att leva utan att vara rädd. Utan rädsla, inget mod och vi vet ju att rädslan kan få oss att verkligen känna att vi lever. Min yogalärare berättade om ett möte han haft med döden. Han hade backat och han berättade det med sådan ånger i rösten. Jag vill inte ångra mig, jag vill inte låta tillfället gå förbi. För att jag ska förstå meningen med livet så måste jag förstå livets villkor. Villkor nummer ett: Det kommer att ta slut.

"Döden, döden, döden." Det brukade Astrid Lindgren och hennes systrar börja alla sina telefonsamtal med. När de hade avklarat sin dödsångest så kunde de prata om det som var viktigt i deras liv. Så nu, min dödlighet, jag ska möta den och jag tror faktiskt att jag vet var den är.. Leta där ditt hjärta snörps ihop, där har du den.

Mängder av kramar från en snuvig och kanske lite modigare Tinnitus.

Inte vackrast i världen

2010-02-13T02:52:00.000-08:00

Jag tittar i Platsbankens träfflista. Det är nedslående läsning. KBT-inriktning önskvärt. KBT-inriktning meriterande. KTB-inriktad psykolog sökes. KBT, KBT, KBT. Trender. Barnsliga önskningar om trollspö som får människor att ignorera fakta och komplexitet. Vi vill att det ska vara enkelt. Vi vill att det ska finnas genvägar till lyckan. Vi vill komma dit på snabbaste, bekvämaste, smärtfriaste sätt och varför inte? Går det så är det ju fantastiskt. Men som alltid när grupptrycket blir för stort förvandlas ivern till hets och om det uppkommer motsägande fakta som riskerar att rasera förhoppningarna om det lyckliga livet så kan reaktionerna bli destruktiva. Se Die Welle, tysk verklighetsbaserad film om en lärare som i ett skolprojekt om diktaturer skapar en minidiktatur med katastrofal utgång. Bra film om destruktiva processer i grupper.

Jag var hos en jobbcoach i veckan. Vi kom överens om att det vi skulle fokusera på var att plocka fram det jag var bra på och öka förutsättningarna för att mina talanger skulle tas tillvara på bästa sätt. Hm. Jag har idéer nu. Inspirationen börjar återvända. Snart är världen min igen.

Mina talanger och svårigheter stämmer inte riktigt ihop med delar av mitt yrke. Jag har svårt att fokusera på en sak vilket gör att jag har svårt att sätta mig in i stora mängder information. Jag har svårt att komma ihåg det jag har lärt mig vilket gör det svårt för mig att vidareförmedla det jag en gång läst in. Jag blir lätt uttråkad och jag blir väldigt modfälld när jag stöter på motgång vilket gör att jag ofta fastnar i problem.

Jag är däremot bra på att komma med idéer och blir lätt inspirerad vilket gör mig till ett utmärkt bollplank och en inspirationskälla. Jag är entusiastisk vilket smittar av sig och kan sätta igång positiva skeenden. Jag är nyfiken på människor vilket gör att jag är öppen och lätt att samarbeta med. Jag är empatisk och kan möta människor i deras svåraste stunder. Jag är väldigt bra på att se och plocka fram det goda i människor, det tror jag är min största styrka.

Så vad kan jag göra med det här? Det framgår ganska tydligt att jag behöver ett sammanhang, att jag inte är en enmansshow. Jag behöver mycket trygghet för att kunna dela med mig av mitt goda. Med en trygg bas kan jag uträtta stora saker tror jag.

Äh, det här låter mer som ett personligt brev till en arbetsgivare än något sant och äkta. Jag får ge det ett nytt försök senare.. Det är lustigt vad svårt det är för mig att behålla äktheten när jag pratar om mig själv i termer av bra och dåligt. Undras vad det beror på.

Jag läste en artikel idag av Heidi Avellan som skriver i Sydsvenskan. Hon framstår ofta som en intelligent och analytiskt begåvad kvinna som kan se komplexitet och värna om den. Men idag skrev hon om liberalismen och där gick våra vägar isär. Hon resonerade om det nya begreppet latteliberaler och att dessa i själva verket var socialister med vissa liberala idéer, därför att de trodde på att värna om det sociala skyddsnätet. Hon skrev om detta på ett märkligt sätt, som om det låg något fel i att integera olika idéer, oberoende av vilken politisk gruppering som lagt beslag på dessa och kallar dem sina, i sitt tänkande kring hur samhället skulle fungera optimalt. Som om det var ett uttryck för någon slags kunskapsbrist eller integritetsbrist att vara idémässigt flexibel. Så Heidi gick från att värna om komplexitet till att bli väldigt ensidig och fanatisk och tycktes sätta oerhörd stolthet i detta.

Artikeln slutade med en slagkraftig men intelligensbefriad liknelse av hennes ställningstagande med hur hon dricker sitt kaffe. "Latte, nej tack. Jag tar en grön te, eller dricker mitt kaffe nattsvart." (Jag vet, citatet är inte helt korrekt, men tidningen ligger i köket och andemeningen är den samma.) Ha, ha. Nattsvart som i högerns historia av utrensning av de som anses vara en belastning för samhället (se Hitler)? Förlåt, det är svårt att inte hamna på samma resonemangsnivå. Som alltid när någon blir kategorisk leder det bara till smutskastning och konflikt.

Resultatet av att ha läst artikeln var att jag konstaterade för mig själv att för att vara liberal måste man lida av en viss grad av empatibrist. Liberaler är vad jag skulle kalla lightsociopater. Det går inte att tro på individens suveränitet om man någon gång hotats av social utslagning och hamnat i en situation där man varit helt i händerna på andra. Liberal kan bara den vara som aldrig fått sin tillvaro hotad av förlorad anställning, sjukdom eller olyckor och inte haft en familj som kunnat gå in och hjälpa till ekonomiskt eller känslomässigt. Liberaler vet inte vad det är att vara ensam.

Med det avslutar jag det här något politiska inlägget och känner mig lite besviken över att jag inte kunde skriva om mig själv och mina talanger utan att hänfalla till klichéer. Kanske drabbades jag av samma åkomma som Heidi. Vi kom för nära något inom oss som upplevdes som hotfullt och försvaren mot det satte i gång. För min del handlade det om att se på mig själv med positiva ögon. För Heidi handlade det om att grupptillhörigheten hotades av uppluckring. Förhoppningsvis får Heidi också möjlighet att se sina rädslor i vitögat nån dag, för att förhindra ökad fanatism.

Kram från Tinnitus, som nu ska meditera och lägga undan det världsliga en liten stund.

Shiny happy people

2010-02-12T06:40:00.000-08:00

Tinnitus har haft en helvetesvecka kan jag meddela, ifall ni inte har märkt det. Idag har helvetet börjat lätta, som svarta dimmor som täckt marken sakta lyfter mot himlen och lämnar sikten klar.

Saker faller på plats.

Imorse mediterade jag efter yogan. jag var besviken efteråt. Jag hade på känn att underverk skulle ske under meditationen, det gjorde det inte. Men något hände. Det tog ett litet tag, men sen smög sig något annat på. Försiktiga små glimtar av Lugn. Sinnesro. Stillhet.

Yogan, meditationen, psykologsamtalen, alla hjälps dom åt att skapa det där lilla glappet mellan mig, mina tankar och mina känslor. Andrum. Utrymme för reflektion. Insikt om att känslorna är känslor, tankarna är tankar och jag är jag.

Vad nu jag är. Men jag är inte mina tankar eller mina känslor i alla fall. Jag är både dem och så mycket mer. Inom yogan kallas tankarna och känslorna för maya, illusion. Sinnets spratt för att dölja vår sanna natur för oss. Varför sinnet nu skulle vilja göra det. Men det funkar så. Bortom känslorna och tankarna finns något annat, som är fritt från rädsla och oro, ilska och hat.

Min gode vän R var nyss på besök, vi drack te och pratade. Vi gick en promenad och pratade. Han är en vis man. Han vet inte om det själv, men han är otroligt klok. Som en gammal man, som levt livet och smakat på sött och salt och sett bortom kaos och förvirring.

Ni vet hur gamla kan vara. Lugna, trygga, godmodiga, tålmodiga. R är just så, när han inte är nere i en svacka dvs. Men nu när jag tänker efter så är dessa egenskaper inte begränsade till gamla,dom kloka finns i alla åldrar. Jag såg en dokumentär häromdagen om en gata i en förort till London. Med i den var bla en liten kille som var precis sådär enkel och klok, som om han levat i tusen år och sett allt och uppnått det där tillståndet av.. Jämvikt.

Equanamity. Detta gäckande tillstånd som när jag är i det får mig att känna mig ett med världen. Det varar itne dock, det kommer alltid någon förändring som skakar om och skakar mig ur denna lilla hängmatta av lycka. Som nu, när jag står inför utmaningar av alla de slag, med kärlek och arbete och familj. Jag har inget arbete, ingen trygghet, akassan trilskas och pengarna är slut.

Jag tänker på pengar hela tiden. På att jag inte har dom, på att jag vill ha dom, på om jag nånsin kommer att få dom, på om jag egentligen har förmågan att skaffa dem, osv. Kärleken granskas under lupp för att upptäcka minsta trassel som skulle kunna växa till en ogenomtränglig härva. Syster som sviker när nöden är som störst skapar ytterligare sprickor i fundamentet. Mitt hus svajar, kommer det att rasa och jag bli hemlös?

Allt jag vill är att vara mig själv, i mig själv, omfamna mig själv helt och fullt och aldrig släppa taget. Men självtvivlet har gnagat på mig natt och dag, fått mig att drömma om dumpade lik på nätterna och misstänka annalkande katastrofer runt varje hörn på dagarna.

Nu fredag. Jag. Min dator. Och tankar som stillats. Tvivel som stillats. Tillit som växer i bröstet. Kärlek, hopp, tilltro. R sa att varje gång vi står inför en utmaning så är det som att vi går tillbaka ett steg i vår utveckling innan vi kan gå framåt. Ja. Just det. tack R. Jag borde ju veta. Men jag kunde inte se det så. Jag såg det som en svacka utan slut. inte som en fas utan som något slutgiltigt. Jag förändras, utvecklas, varje dag. Jag går framåt, även om jag dras bakåt ibland.

Utmaningarna finns kvar, men jag ligger inte ner inför dem. Inte just nu i alla fall. Mitt liv fick perspektiv och jag förstod plötsligt min ordlöshet efter att jag uttryckt mina tankar för R. Jag växer in i något nytt och ut ur något annat. Och jag kommer att behöva ett nytt språk i det nya. Nytt språk, nya tankar och nya känslor. Nu är jag i tomrummet mellan det gamla och det nya, det är luddigt och ordlöst där. Det får vara så. Det går över.

Kram från Tinnitus, som önskar att hon kunde ta med alla på den här resan.

Lika barn leka bra

2010-02-11T14:07:00.001-08:00

Jag sa det idag till min psykolog: Det här handlar inte om mig. Det här handlar inte om honom. Det här är mina minnen, min historia. Min väg, kantad av svek, övergrepp och avvisande. Jag måste släppa taget om den, om det som varit. Jag måste börja leva nu. Just nu. Jag har mitt liv, jag bygger på det varje dag. Skapar, utforskar, upptäcker.

Jag måste släppa taget om framtiden också, om drömmar, förhoppningar och rädsla för misslyckande. det är bara jag. Jag. Jag här och nu. Jag, i mitt liv, jag som andas, mina händer som trycker mot tangenterna på tangentbordet framför mig. Vänster pekfinger som alltid pekar upp mot himlen. Vad skulle Liselott, min gamla skrivmaskinslärarinna säga om det?

Mitt hjärta som slår i min bröstkorg, mitt andetag som susar in och ut. Mina läppar som vilar mot varandra, min lugg som åker ner i ögonen. trycket över bröstet, det är också mitt. Tankarna, dom är också mina. Nu ska dom ut. jag är rädd för: Att ha berättat för alla om honom och sen behöva säga att det gick åt pepparn. En gång till. Och så efter jag skrivit det så kände jag kärleken för honom, han som låtit mig komma nära. Han den mjuka. Han som hårdnat nu?

Och igen kom rädslan, dolde kärleken. Hur ska de se mig. hur ska jag se mig? Förlorad självaktning. Ett misslyckande till, brister det då? Egentligen borde jag vara tacksam för alla vackra män som landat i mitt liv, även de som inte stannat så länge. Men de har sårat mig, allihop. Vissa för att dom inte älskat mig, andra för att dom älskat mig. Livet sårar mig. Allt river i mig. Ibland kan jag känna hur mitt hjärta möter livet som om det sakta drogs mot ett rivjärn.

Och igen, min bröstkorg. Mina öron som lyssnar på Melissas sorg. Och så undrar jag, finns det kärlek för mig därute? Får jag vara en av dem som får leva mitt liv älskad? Får jag behålla detta vackra som jag fått? Jag målar en bild i mitt huvud av mina fötter på en äng, lätta steg, lycka som åtföljs av lycka. Eller kommer stegen att fortsätta ut över kanten?

Jag är en trasig människa. Och olycka dras till olycka. Kommer lyckan att dras till mig? Den här veckan har varit ett helvete, är ett helvete. Det här hålet, jag trodde det var borta, dom här demonerna, jag trodde dom var ute ur mig.

J, min hjälte i lövbyxor. Avståndet, telefonsamtalen, de river upp mig inuti. Jag vill ringa dig nu, men det hjälper inte. Det blir nya missförstånd var gång vi pratar. Först hör jag din röst och mitt hjärta värms. Sen kommer orden, de skiftande stämningslägena och jag kan inte läsa dig. Jag förstår inte taggarna. Osäkerheten lägger ridåer emellan, gräver diken, rullar upp taggtråden.

Jag har gjort den här resan förut och den slutade illa. Hur ska jag förhindra att den går illa igen? Kan jag, kunde jag? Kommer livet att hjälpa mig? Att du inte skickade ett sms imorse, är det ett tecken? Om det är det så kan jag inte göra något. Jag gör mitt bästa, jag kan inte göra mer. Om du är besviken, vad ska jag göra åt det?

Du sa att du ville se mina dåliga sidor. Här är dom. Vill du fortfarande se? Vill du se mer? Vill du se den lilla trasiga? Hon är inte vacker att skåda. Hämtad ur en skräckfilm, ett plågat slaget barn, ansiktet vridet, blod överallt, stora, sorgtunga ögon. Varför vill du se? Vad vill du ha? Sanningen? Är du säker på det? Varför?

Kram från Tinnitus, som hoppas på mirakel..

Den som dör får se

2010-02-11T13:36:00.000-08:00

Nu letar jag bara. Letar tecken på att han tröttnat på mig. Nu har han upptäckt bluffen, nu ser han att det inte finns något mer än hans egna drömmar. Jag är tom. Varför fattar ingen det? Allt som rör sig i mig är bara luft, vind, fragment, brottstycken, inget sitter samman, jag är ett skal med lite människa i. Väldigt lite människa.

Hur ska jag komma bort från dom här tankarna? Dom känns så sanna, som det enda som finns. Jag är under ytan, på väg mot min egen undergång med en målmedvetenhet som skulle kunna flytta Kebnekaise, minst. Om jag kunde sträva mot mina mål med samma envishet skulle de finnas i min hand innan jag hann säga citronfjäril, skulle jag springa över målsnören så många att jag trasslade in fötterna i dem.

När vemodet kommer över mig så lyssnar jag på Melissa Horn- Lät du henne komma närmre, om och om igen. Så omöjligt, så tilltrasslat, så fast i sina tankar, precis som jag. Det hugger till i bröstet av plågsam igenkänning när hon sjunger: Vissa dagar tänker jag mer på henne än på dig.

Precis så där är det. Jag tål inte när han blir hård i rösten. han har varit det flera gånger nu. Avslutat samtalet, inte skickat morgonsms. Jag bara väntar nu, väntar på domen. Nu har jag snärjt in mig i tvånget. Nu slutar det med en rygg, en dörr som stängs, ett hjärta som brister.

Jag vill inte tänka så här. Jag vill lita på hans ord. Jag vill inte vara så sårbar. Jag vill inte vara så rädd. Jag vet inte vad jag ska göra. Jag vågar inte berätta för honom. Orkar han höra?

Kram från Tinnitus, som ska dansa ut sitt vemod..

Ett inlägg till min rädsla

2010-02-09T10:49:00.000-08:00

Han håller på att ta sig in. Allt håller på att ta sig in, livet, känslorna, sanningen allt bankar på med fullaste kraft och jag kan inte hålla ställningarna längre.

Förlåt mig rädslan, jag måste överge dig. Jag är livrädd för att göra det, men jag kan inte ha dig på min vaktpost längre. Jag måste riva mitt vakttorn och du kommer inte att ha någonstans att bo när det är borta. jag vet, vi har varit vänner så länge. Eller vänner, vi har varit beroende av varandra rättare sagt. Jag av dig för min överlevnad och du av mig för uppehälle. Men nu står du i vägen för min överlevnad. jag håller på att förtorka härinne, jag svälter ihjäl av tomhet och ensamhet.

Det kanske känns orättvist, att du tjänat mig så länge för att sedan bli avskedad utan förvarning. Kanske kan vi ordna något slags avgångsvederlag. Vill du ha en fallskärm? jag vet inte riktigt vad den ska bestå av bara. Du har ju livnärt dig på mitt kött och blod och om du flyttar ut så kommer det att bli svårt att få tillgång till det. Jag tänker inte be dig om din nya adress eftersom jag inte vill att du skaffar någon.

Jag vet, du har inte velat mig illa, du har bara menat väl. Jag hade mycket jag behövde skydd från och hade stor nytta av din vakenhet och observans. Men vi släppte in för få och för sällan och om sanningen ska fram så har jag börjt betvivla ditt omdöme. Du har släppt in människor som absolut inte borde fått komma in, samtidigt som du varit väldigt styvmoderlig mot de som verkligen hörde hemma innanför murarna.

Kanske är det dags för dig att ta lite semester? Jag vet att du jobbat dag och natt under många år. det mår ingen bra av. Kanske är du rentav utbränd? Kanske är sjukpension det bästa alternativet?

Snälla, låt inte det här bli en utdragen process. Det finns inget att vinna på en kamp. Mitt beslut står fast. Jag måste göra det här. Det är inte mot dig, det är för mig. Kan vi inte skiljas åt som vänner? Förlåta varandra för tillkortakommanden och snedstag? Kanske kan du komma på besök ibland? På natten, i mina drömmar, och skrämma mig som du brukade. Ropa högt: Fara! Fara! Stäng grindarna, ta skydd, spring och göm dig! Nu! Och så vaknar jag fylld av fasa, för att sedan inse att det bara vara en dröm och skaka på huvudet. Jag ler ett snett leende av igenkänning och tänker: For old times sake..

Ska vi säga så? Deal?

Kram från Tinnitus, som tänker att det nog kommer en fortsättning på det här inlägget..

Hem, hem, hem

2010-01-19T00:56:00.000-08:00

Gillian played me a song
it was that day when everything was wrong
Gillian singing in my heart- in my ears
and tears running down
I was facing the ground

Gillian played me a song
I was so tired then
the music caressed my skin
just like when someone finally holds you and you can give in
this you´ve been avoiding
you think you´ll fall apart, but it´s just that new start.

Ane Brun, Gillian/Changing of the seasons

Ge upp, ge efter, släpp taget, låt gå, låt vara.
Du behöver inte spänna dig, skärpa dig, bättra dig.
Du är perfekt som du är.
Släpp taget.
Du är bra.

Släpp taget om allt du hoppas på, allt du fasar för, allt du önskar, allt du tror är sant, allt du någon gång trott på.
Släpp det. Det är inte ditt.
Det är inte du.
Du är inte dina tankar, du är inte dina känslor, du är inte din kropp.
Du är du.
Du är viljan, längtan, kraften, kärleken.
Du är hoppet, drömmen, drivet.

Sträck ut dina armar framför dig. Rakt ut i luften. Sträck dig efter allt det du tror att du vill ha. Och se att det inte är där.
Lägg sedan armarna omkring dig. Blunda. Och se att allt du nånsin drömt om finns just där.
Inuti.
Inuti dig.

Känn ditt hjärta som slår, känn andetaget som en lätt bris in och ut ur din kropp. Känn hur du har allt du behöver och allt du någonsin velat ha just nu, i detta ögonblick.
Detta är du.
Detta är kärleken.
Du är kärleken.

Känner du tårarna komma, låt dem rinna, känn sorgen, och när den gett vika, känn glädjen, tryggheten, värmen.
Du är hemma. Du är framme. Du är älskad.

Kram från Tinnitus, som är evigt tacksam för Guds små änglar

Ferryboat Serenade

2010-01-13T00:49:00.000-08:00

Happy ever after..

Vad är det egentligen vi drömmer om? Evig lycka, evig trygghet, som en pensionsförsäkring med regelbundna utbetalningar. Men vi glömmer att pensionsförsäkringar kräver år efter år av insättningar. Vi tror att det räcker med några månaders svärmeri för att sedan kunna luta oss tillbaka och skörda det vi sått, år efter år efter år. Orimligt? Ja.

Så vad förväntar jag mig då? Jag undrar ju eftersom jag går och är missnöjd nu. Han åkte hem, vilket är många mil ifrån mitt hem. Och nu sitter jag här och känner det som att något har slitits ur min kropp. Märklig, men väldigt verklig känsla. Men ska kärleken alltid bara föra med sig glädje? Den är väl som allt annat här i livet, smakrikt? Sött och salt om vartannat. Vi är fantastiska tillsammans. Det gör ont att vara ifrån honom. Längre fram kommer det att bli fler konstigheter. Så är det, så funkar det. Som med allt annat. Först förälskelse, entusiasm, eufori, sen kommer de andra tonerna som gör verket till en hel, variationsrik symfoni.

Det har hänt andra saker så klart, som påverkar känslan av tomhet. Jag söker jobb och även om jag har saker på gång så är det ändå lätt att känna sig fritt svävande i universum, utan förpliktelser, men heller ingen som ser efter en. Frihet till priset av ensamhet.

Jag har svårt att skaka fram någon slags entusiasm idag, inför nånting. Jag tycker att jag borde, men jag hatar ju borden så strunt samma. Entusiasmen får vänta till en annan dag. Idag är jag sur, trött och missnöjd. Arg, bitter och full av saknad. Det känns ganska skönt att låta bli att försöka styra känslorna. Det skapar självdistans. Självdistans är skönt, det ger perspektiv. Då kan jag skratta åt min egen bitterfittighet och självömkan. Och så kan jag klappa mig själv deltagande på axeln, lägga huvudet på sned och säga: "Du ser lite ledsen ut Tinnitus, vill du ha lite varm choklad? Med vispgrädde?" Och så känns allt mycket bättre.

Sammansatta pussar från Tinnitus, som inte tänker lägga två strån i kors idag.

Dirty Dancing

2010-01-05T03:23:00.000-08:00

Har ni varit med om att känna att en dag är som ett helt universum?

Igår var vi åtskilda en hel dag, utan uppgjorda planer på när vi skulle ses härnäst. Till en början kändes det förfärligt, tomt och skrämmande.
Sen började det kännas skönt, jag tycker ju om att känna mig själv, och då blev det skrämmande istället. Han kändes långt borta och närhet i detta läge hade varit extremt påfrestande.
Sedan började jag undra hur det skulle gå, om jag skulle kunna hitta balans i närhet och avstånd. Jag behöver ju tiden för mig själv, men jag kan inte ta den. Jag har så svårt för att säga "nej" och "gå" och "vänta". Jag är rädd för att om jag är tydlig med vad jag behöver så kommer jag att bli straffad.

Dagen gick, jag byggde min värld, lekte, skapade och när kvällen kom var jag trött och nöjd, men tvivlet gnagde i mig. Varför har han inte ringt? Varför frågar han aldrig om jag vill följa med? När ska han ringa?

Har han ångrat sig?

Kvällen blev en kamp. Flera gånger under dagen hade jag tänkt på honom och velat skicka tramsiga sms. Men det var han som åkte ifrån mig. Och jag skickade meddelande till honom, på kvällen, efter att han åkt. Det var hans tur att höra av sig, så jag gjorde inget. Timmarna drygade sig förbi, oron växte sig större och större. Jag letade efter saker jag kunde gjort fel, sagt fel, som fått honom att ångra sig. Var jag tråkig? Var jag för mycket? Surgubben satt på min axel och hetsade, svettig och röd i ansiktet av upphetsning. Han spottade fram orden, salivet ramade in hans mun.

Till slut gick jag och la mig. Jag stängde av ljudet på telefonen, men lät displayen vara uppåtvänd så att jag kunde se ljusskenet om det ringde. Det gjorde det inte.
Sen vände jag displayen neråt. Och tittade på telefonen var femte minut. Inget meddelande. Jag vände upp displayen igen.

Jag försökte sova, men sömnen ville inte komma. Jag visste vad som väntade, vägen var utstakad och till slut kom det.
DSH.
Det svepte in över mitt själsliga lansdskap som en stor svart storm och lade allt i mörker. Jag tänkte: Det är så här det kommer att vara. Jag kommer att öppna mitt hjärta, om och om igen, men ingen kommer att vilja ha det. Någonsin.

Och med detta konstaterande blev framtiden outhärdlig och jag gav mig själv Flykten:
Om inte jag träffat någon som vill älska mig inom ett halvår så kommer jag att ge upp. Då låter jag Hatet vinna och gör slut på lidandet. Och så såg jag mig stå på bron, med den mörka horisonten och de glittrande lamporna och vinden som lyfte mig upp, upp, upp.
Ett leende spred sig över mitt ansikte.

Men något var annorlunda. Leendet var så tillfälligt, så påklistrat, som om det inte alls var mitt. Jag ryser av obehag nu, jag kan se det framför mig, det falskaste leende du kan tänka dig. En grimas, en mask, ovanpå, tryckt på, tvingad över smärtan, såret, sorgen. Jag log det här sjuka leendet och sen.
Sen hände något som aldrig hänt förut.
Jag grät.

Jag lutade mig mot mina ben och grät. Jag var chockad mitt i gråten. Jag vågade inte tro att det var sant. Att sorgen vunnit över hatet. Att det mjuka vunnit över det hårda. Jag slutade gråta. Men det hade hänt. Jag hade sett ljuset. Ni vet som i de där filmerna när man tror att allt hopp är ute och sen kommer den, vändningen. Först som en liten aning, men så växer den sig starkare och starkare tills allt tvivel är bortblåst.

Som i Sagan om Konungens Återkomst, när hästriddarna kommer.
Man hör deras horn först och hoppet tänds.
Sen kommer dom.
En här som sprider ut sig, ändlös, längs horisonten.
Och då vet man, att nu vänder det. Nu vinner det goda. Förlusterna kommer bli fler, men striden är vunnen. Just där.
(Scenen blir ju inte mindre bra av att det är en kvinna som dödar Sauron:))

Så nu har det vänt. Hatet finns kvar och kommer att skörda fler offer, men det kommer inte att vinna. Tinnitus har, med hjälp av sig själv och alla andra i sitt liv och utanför det, vunnit över Det Stora Hatet. Sauron är död. Resten är bara transport in i mål. Nästan.

Sen ringde han. Var alldels glad och aningslös om det stora slag som nyss utkämpats. Full av lycka, hade utkämpat egna slag och vunnit. Det var svårt att släppa taget om rädslan. Det tog mig ett tag att släppa in honom igen. Jag blev förvånad när jag klarade det. När ilskan gav vika och glädjen började spritta inuti.

Jag vet inte om jag ska berätta för honom om slaget. Om rädslan och ångesten. Jag är rädd för att det ska smitta av sig. Varför ska jag berätta? För att han ska förstå mig, ta hand om mig, värna om det mjuka. Men jag är rädd att effekten blir det motsatta, att han också blir rädd och nervös. Jag vet inte vad som är bäst, för mig, för oss.

Idag ska vi ses. Jag längtar efter min lille hob. Jag frågade honom vilken som var hans favoritfigur i Sagan om Ringen-trilogin. Han dissade dem alla. Han tyckte att de var tråkiga hela bunten. Tråkiga.. De kämpar ju för sitt liv! Men jag förstår vad han menar, det är mycket melodrama. Men till slut kom han fram till att den mest sympatiska var Samwise Gamgee. Det var roligt, då log jag.

Pussar från Tinnitus som njuter av förändring, kärlek och att kasta sig ut i det okända med kroppen darrande av rädsla.

Outside your window

2009-12-30T13:21:00.000-08:00

Livet.. Jag visste att stora saker var på gång, men så här stora kunde jag inte föreställa mig.
Vad ska hända härnäst?
Vad ska toppa det här? Vad toppar kärleken?
Inget. Ni vet det och jag vet det. Inget är större än kärleken.

Så är det. Tinnitus är kär.
Berätta det inte för honom. Inte än.
Jag vill spara på orden, ge dem när allt landat och fått sin plats.

Jag är livrädd. För att bli sviken och sårad. För att såren ska rivas upp på nytt och självförtroendet rämna. Jag utsätter mig för risker. Stora risker.

Lustigt. Vartenda steg känns som ett slag på en gong-gong in i framtiden. Det är stort, dramatiskt, ödesmättat. Vad är vi? En man och en kvinna som mötts. Inget mer.
Men det är inte så det känns. Det känns som något mycket mer, som att historia blir levande och att generationers ögon följer våra rörelser.

Men som nu, när jag skickat meddelande, och inte omedelbart får svar, då är det som att Döden ligger under sängen och väntar på att jag ska somna. Som att ligga i giljotinen, stå med ögonbindel med ryggen mot en vägg, spännas fast för injektion, hela min kropp blir till en pulsåder synlig under tunt lager hud, ömtålig, livsbärande. Ett stort sår öppnas på framsidan av kropp och jag känner mig avskalad, rå. Det är inte rimligt. Men det är så det är. Det är så jag är. Sårbar.

Den finaste mening jag någonsin läst är denna:
Bär ditt barn som den sista droppen vatten.
Björn Ranelid skrev den, titeln på en av hans böcker. Jag har inte läst boken, tror inte att jag skulle tycka om det han skriver. Men meningen. Orden. Den tar mig. Det är så jag behöver älskas. Jag hoppas han förstår det. Jag hoppas han klarar det. Det är så jag vill älska honom.

Kärleken. Den kommer som om det var det mest självklara i världen. Kanske vet den om att den aldrig är en objuden gäst. Den tar sig in i mitt hem, i mitt hus, i mitt liv med en hemtamhet som chockar mig. Som om den redan kände mig. Som att en del av mig gjort upp planer med kärleken i smyg, och nu är tiden för överraskningen här.

Kärleken han ser inte ut som de andra. Jag har bytt mina alver mot en hob. Han är min Samwise Gamgee. Han känns inte som de andra heller. Han känns inuti mig så som mitt skogsrå kändes, men utan smärtan, utan besattheten, utan skammen. Jag vill bara hålla hans lilla hand och känna det mjuka men starka. Han kallar mina händer för dasslock. Och det gör mig inget. Han får skämta om mig. För mig är det stort. Jag blir inte ledsen, jag bara daskar honom i rumpan med ett av locken.

Systrar, vänner, älska er själva. Ta hand om er. Bär er själva som den sista droppen vatten. Ni är gjorda av kärlek, ni är kärlek. Ni är stjärnstoft, drömmar, längtan och hopp, ni är allt det vackra i livet. Ni är ögonen som kan se miraklen, hjärtana som kan känna kärleken, kropparna som kan uppleva undret. Ni är universum, världsrymder och galaxer.

Snart är 2009 över, snart börjar ett nytt år. Dröm om det, dröm om det nya. Dröm era vackraste drömmar och känn hur marken bär er när ni sätter ner fötterna på golvet i gryningen.

Kramar från Tinnitus, som är tacksam över alla systrar därute och för att undrens tid inte är förbi.

Emil, anställ mig!

2009-12-26T08:48:00.000-08:00

Jag är i och för sig osäker på om den här bloggen skulle imponera på en potentiell arbetsgivare. Som tur är så är jag inte ute efter att imponera. Snarare att sänka förväntningarna så till den milda grad att de nästan försvinner och allt jag gör kommer att framstå som genialiskt, jovialiskt, alkaliskt.

Jag skojade bara. Jag kan inte sluta försöka imponera på andra, jag gör det lika omedvetet som att andas in när luften i lungorna är slut. Behovet har varit starkt alltsedan unga år. Värst var gången då 14-åriga Tinnitus skulle imponera på snyggaste killen i gatan.

Snyggaste killen i gatan hette Peter Strand. Han hade nyss flyttat in, var två år äldre än mig, hade hår som Simon Le Bon och var det snyggaste jag nånsin sett. Han blev snabbt efter inflyttningen ihop med snyggaste tjejen i gatan, men ack nej, mitt unga hjärta gav inte upp sin dröm så lätt. Jag tog varje tillfälle i akt att visa min förträfflighet för Peter Strand.

Denna ödesdigra vintermorgon använde jag min rosasvarta Crescent och mina välutvecklade cyklingskunskaper för att få honom att förstå vem han egentligen borde vara med. Jag cyklade om kärleksparet, de hade så klart alltid sällskap till skolan, i hög fart med ett snabbt -Hej!. På isbelagd gata. När svängen kom skulle jag minsann visa dem hur en sväng skulle tas. Jag var minsann något annat än den späda lilla tjejtjej han hade valt, jag var minsann både våghalsig och en jäkel på att cykla.

Ja, ni förstår ju alla hur det gick. Svängen svängde, men inte jag. Istället vek min cykel av under mig, med mig och jag landade på sidan halvvägs ut i gatan. Tänk er: Jag ligger där, i snömodden, på gatan, hjälplös och insnärjd i min fina Crescent, och vad gör gulliga kärleksparet? Dom tittar på mig, småler och.. cyklar förbi.

Det blev aldrig jag och Peter Strand. Flera år senare korsades våra vägar än en gång, och han hamnade av en slump på fest hemma hos mig. Vi var sex år äldre och han hade fortfarande samma frisyr som Simon le Bon. Han hade dessutom börjat med body building. Peter Strand var numera stor som ett hus. Jag gillar inte muskler så mycket, men Peter Strand bara skulle jag ha. För revansch.

Det var inte så svårt att få Peter Strand längre. Han åt ur min hand. Och jag kysste honom och ringde honom aldrig. Han berättade den kvällen att han aldrig glömt mig. Att han aldrig sett en tjej hantera en Crescent som jag.

Nä. Det sa han inte. Men jag är säker på att han tänkte det när han slöt ögonen och böjde sig fram för att nå mina läppar. Han tackade sin lyckliga stjärna för att han fått en ny chans, nu när ungdomens dårskap flytt hans kropp och han insett vilken sorts kvinna han nästan gått miste om. Därför, och endast för detta, har jag aldrig slutat försöka imponera. För jag vet, att det kommer att ge resultat.

Jag har en bild av att detta beteende inte är så normalt för en kvinna. Det vanliga är väl att det är män som försöker imponera? Fast kanske inte ändå, vi har väl bara olika normanpassade sätt att göra det på. Men jag skulle vilja sluta. Jag tror inte att det är bra för mig att hålla på sådär. Varför försöka vara någon annan än den man är?

Eller? Ska man försöka visa sig från sin bästa sida, söka bli en bättre, mer fantastisk människa, nå över sin inbillade gränser, sträva efter stjärnorna och nå lite längre än rännstenen? Det är ju något vackert i det också.

Sluta, börja, börja sluta, sluta börja och och och och.. Släppa taget. Bara vara. Vi är human beings, inte human doings, brukar min yogalärare säga. Själv är han den mest intensiva människa jag nånsin mött.
Paradoxer, jag älskar dom.

kram från Tinnitus, som tycker det är så skönt att vara hemma.

Christmas Wine

2009-12-25T00:40:00.000-08:00

Morgonen efter en natt full av drömmar.. Mina drömmar är så nära mig, jag kan känna dem i kroppen, som omfamningar, viskade ord och fingertoppar mot min kind.

Julafton, min familj. Och jag. Jag är vaken med dem, och inser att jag aldrig varit så nära.

Allt är bara närhet och öppenhet och jag undrar hur det ska bli om jag fortsätter så här. Kan man välkomna allt som kommer ens väg? Jag har ingen visshet, det finns bara välvilja och nyfikenhet. Och en upprymdhet inför de storheter som lurar inuti. Framtiden är återigen öppen. Målet år ånyo oklart. Jag älskar så att vara just här. I ovissheten, i drömmarna, i fantasin om framtiden och alla dess möjligheter. Jag kan välja mitt liv, min nya riktning, men jag vill låta den välja mig. Jag vet att min tur är väntan och jag ska njuta min tid i detta drömska rum.

Jag drömmer om honom. Jag trodde att kärleken tagit slut, men jag återförstår att han alltid kommer att finnas där, på sin tron av drömmar och längtan, i benhård emalj. Jag undrar om han, som jag får kämpa för att hålla minnena borta. Jag tror det, med dårens övertygelse om sin inre sanning. Vi har varit varandras och jag undrar om något kan söndra ett sådant band. Vi har förhållanden, men hur ofta älskar vi utan förbehåll?

Jag drömmer om honom och det är verklighet. Min kropp bär honom med sig och när jag sover är han där. Min kropp vill påminna mig, den vill väcka min galna längtan och få mig att korsa Atlanten. Allt för att den åter ska få känna begäret. Den lurar mig, kroppen min, tror att lyckan bor i njutningen, trots att hjärtat lider och själen dräneras, tappas på all sin kraft. Han vill inte ha mig och jag vet det och förstår det, men när jag sover bestämmer kroppen.

Jag förstår att jag levt en dröm, och när jag sover vill min kropp tillbaka till drömmen. Men det är inte dags att springa. Det är dags att vänta. Mitt könummer har inte kommit upp, och ödet har massor att ta itu med innan det är min tur.

En kram full av universum, från Tinnitus som ligger överst i en våningssäng och väntar på livet. Eller frukost.

Running up that hill

2009-12-22T10:26:00.001-08:00

En dag kvar på jobbet. Sen är sex års kamp avklarad. Och jag avslutar med en rykande succé. Man kan inte säga något annat. Det senaste året har jag gått från klarhet till klarhet. Tack mina fantastiska lärare!

http://open.spotify.com/track/3MhXUcqzPp0DRHKkFIRGqS

Kraaaam!!

Dur och moll om vartannat

2009-12-21T00:17:00.000-08:00

http://www.svd.se/mathalsa/mathalsa/optimist_3925615.svd

Ja, det är lättare sagt än gjort. Plus att det ju är hemskt irriterande när någon säger till en vad man ska göra. Jag tror bestämt på att man behöver tjura ibland. Vi tjurar ju av en anledning, eller hur? Visst att man kan bli för fixerad vid det negativa, se mörka moln överallt, men det handlar ju om rädsla. Och det kan man ju ha anledning till om man blivit skrämd en massa gånger.

Jag tror inte på generella råd. Jag tror inte på att mata folk med färdiga lösningar. Det är fördummande. Det kan vara en hjälpande hand ibland, men det som kommer att hjälpa oss mest är att hitta vår egen kreativitet, våra egna lösningar, inte att följa recept.

http://www.svd.se/naringsliv/nyheter/sluta-latsasjobba_3970737.svd

Jag tror inte heller på att vara fanatisk, jag tror på att vara pragmatisk. Om det funkar med råd i en given situation så ge det, ta det. Men jag vet att det finns massor av människor som inte mår bra av dessa allmänna uppmaningar. För dem blir det ännu en skuldbörda, ännu ett krav som de inte kan leva upp till... Så många människor lider av att känna sig otillräckliga och klämkäcka råd hjälper inte dem. De behöver någon som lyssnar på dem, som orkar ta sig tid att höra deras historia.

http://open.spotify.com/track/5azs85HE1UJbkluyoLkxAW

Men Tinnitus, ska man sluta uppmana folk saker helt och hållet? Ja, varför inte? Vad skulle hända? Skulle folk gå vilsna genom öknen? Skulle vi bli den herdelösa skocken får? Eller skulle vi faktiskt hitta vår egen sanning?

Tänk på saken! Eller skit i det! Gör vad du vill! Eller inte!

Kram från Tinnitus, som idag är på ett alldeles utomordentligt humör och tror att det beror på att hon gick till botten med det svarta igår. Eller kanske bara för att hon tog det lugnt.

Halo

2009-12-20T11:06:00.000-08:00

Jag slog upp en sida i Bhagavadgitan idag. Jag har fått en liten miniversion av min yogalärare. Jag klarar inte att ta mig igenom stora mängder text för tillfället. Fragment räcker. Små pusselbitar. Så klart klagar min inre surgubbe på det och tycker att det enda rätta är att fördjupa sig i något, annars kommer jag att bli okunnig, ytlig och olycklig hela livet. Surgubben är framtidsfixerad. De flesta av hans meningar innehåller ett: Annars...

Olycksbådande, han är som soundtracket för en skräckfilm. Han bygger upp stämningen, sakta, sakta, spelar på de låga tonerna, för att sedan BOM! trycka på alla tangenterna samtidigt. WAAAAA!

Det är för mycket framtid nu. Jag känner hur jag blir indragen i den hela tiden och jag är inte där. Jag är här. I min lägenhet. Snö utanför. Framför datorn. I vardagsrummet. Och jag läser:

"Arjuna said: You extol (prisar) Sankhyayoga (the Yoga of Knowledge) and then the Yoga of Action. Pray tell me which of the two is decidedly conducive to my good.

Sri Bhagavan said: The Yoga of Knowledge and the Yoga of action both lead to supreme Bliss. Of the two, however, the Yoga of Action (being easier of practice) is superior to the Yoga of Knowledge.

The Karmayogi who neither hates nor desires should be ever considered a renouncer. For, Arjuna, he who is freed from the pairs of opposites is easily freed from bondage."
(Vers 5. 1-3)

Och det är den där sista meningen som tar mig. ".. he who is freed from the pairs of opposites is easily freed from bondage."

Craving-Aversion. Attraction-Repulsion. Raga-Dwesha. Åtrå-avsky. Men strävan efter upplysning, det är ju också en strävan, det är ju också ett begär. Det är inte logiskt att säga att att det är behovslöshet som är den sanna friheten eftersom det är ett begär i sig att nå den. Paradox.

Det är en önskan om att nå någon annastans än där man är. Även fast vi redan är upplysta och det bara är våra hjärnor som ska hinna ikapp. Det är så det känns, som att jag håller på att komma ifatt mig själv. Med terapins hjälp bygger jag livspusslet och jag ser det som en helhet, mer och mer. Jag har en trasig historia, men nu gör jag den hel. Jag hade inte kunnat göra det tidigare, det hade gjort för ont. Nu kan jag börja se varför jag känner det jag känner, varför jag reagerar som jag gör.

Jag tänkte skriva att jag kan se varför jag blivit den jag är, men jag är inte min historia. Min historia påverkar mig, men jag är mer än den. Jag är nuet och min framtid också. Kanske mer än så, det vet jag inte, än.

Men trots all denna kunskap så känner jag mig fångad. Ständigt. Som att någon, jämt, håller mig i jackan, i kragen, i örat, trycker upp mig mot en vägg, tränger in mig i ett hörn. Jagad, men fångad, på samma gång. Jag hålls i kopplet, dras framåt, tvingas tillbaka, men jag får aldrig hålla min egen takt, jag får aldrig hitta min egen väg.

Det är denna fångenskp jag vill vara förutan. Jag vill vara min egen. Jag vill styra mitt eget liv. Jag vill lyssna till min egen röst, till mitt eget ord, till min egen känsla. Leva, utan gränser, utan stängsel, galler, grindar. Ut, jag vill ut!

Jag vill upptäcka livet. Jag vet att jag är fast i The Matrix och jag vill öppna ögonen, se utanför allt som människan skapat. Jag vill se sanningen. Jag vill se vem som håller i kopplet och få den att släppa.

Jag är rädd för imorgon. Jag är så rädd. Jag vet vad som kan hända. Om det går fel, om något händer så kommer jag att vilja döda mig igen. Jag vill inte känna så fler gånger. Det kanske är bäst att jag ställer in. Jag känner ju hur det ligger och lurar. Surgubben har inte dykt upp utan anledning. Han är springpojke åt Det Stora Hatet.

Det dök upp för snart två år sedan. Jag vet inte vad som lockade fram det. Men fram kom det och har varit med mig sedan dess. Det dyker upp ibland, när jag vill något, önskar något, hoppas på något. När jag blir ett litet beroende barn igen, då kommer det, väller in som en stor, svart skugga längs min vita vägg. Tornar upp sig inuti mitt hjärtas väggar och blodet förvandlas till rakblad, nålar, forsar genom mig och försöker öppna mitt skinn. Det är inte kniven som vill in, det är blodet som vill ut.

Jag skär mig inte. Det har jag aldrig gjort. Men tankarna på det söker mig ibland. DSH vill att jag ska dö. Dö för egen hand. Det slutgiltiga straffet för min oduglighet som människa.

Han tror att han ska träffa en normal människa imorgon. Hur ska han reagera när han märker att jag är något annat?

Alla systrar, glöm inte att ni är vackra. Att livet strömmar i er, lika mycket som döden. Och att ni är lyskraft och kärlek utan slut. Jag ska aldrig sluta kämpa för såna som oss. Jag ska få oss att lägga vapnen, att springa på lätta fötter över gröna ängar och låta ljuset genomströmma oss.

Om han vill gå med mig, om han är den som vågar, så är han välkommen. Om han är den som förstår, att bakom det hårda finns det mjukaste han någonsin hållt. Det finns andra som kommit nära, men som inte orkat, som inte velat känna allt det mörka, men som gärna velat dela det ljusa. De kan inte acceptera att det lever sida vid sida. Att det inte finns ljus utan mörker, inte kärlek utan sorg. Jag har lyskraft starkare än de flesta, men mitt mörker sträcker sig milsvitt omkring.

Vågar du leva i växlingarnas värld, där sommar bor granne med vinter och extas med döden?

Kramar från Tinnitus, som lyssnar på Melissa Horn och känner stormen vina inuti.

O helga natt

2009-12-19T01:45:00.000-08:00

Jag har fått dåliga nyheter. Tror jag. Jag kommer troligtvis inte att få förlängt på jobbet. I fredags på julfesten så pratade de om nya projekt som ska startas upp nästa år, det lät hemskt spännande. Men sen å andra sidan, jag har ju ingen aning om vad framtiden håller i beredskap åt mig. Bara för att jag har svårt att föreställa mig en bättre plats att verka på, så betyder inte det att det inte finns någon. Som sagt, livet har ofta bättre fantasi än vad man själv har.

Så jag får väl landa i att jag tycker att det känns tråkigt att behöva lämna det jag troligtvis måste lämna, men jag ser samtidigt fram emot det som väntar. Jag märker dessvärre hur självförtroendet börjar svikta av detta bakslag, Min inre surgubbe har börjat väsnas igen. Han kan bli riktigt högljudd och besvärlig. Det är han nu. Han sitter och skriker okvädesord och kritik och viftar med sin käpp. Han är riktigt exalterad, som att han bara bidat sin tid, laddat krafterna och väntat på att jag ska bli tillräckligt sårbar. Då har han sin chans att göra sin stämma hörd.

Han säger sånt som jag är mest rädd för ska vara sant. Att jag inte har någon fantasi. Att jag är tråkig. Att jag kommer att gå ner mig igen. Jag hatar honom.

Nu ska jag gå på bio och strunta i honom ett tag. Sen måste jag komma på vad jag ska göra åt honom. Han är så himla lurig. Han får mig att tro att det är sant, det han säger. Som om orden kom från Gud. Det gör dom inte, men det kommer jag inte på förrän långt senare. Som nu. Han är arg nu, jag märker det. Han tycker inte om när jag käftar emot.

Kramar från Tinnitus, som önskar hon kunde ta ett foto på gubben och sätta julskägg och tomteluva på honom, det skulle han inte gilla.

It´s the end of the world as we know it (And I feel fine)

2009-12-16T22:06:00.000-08:00

Jag har ingen lust att gå till jobbet idag heller. Det är ju bara en massa hejdå och frågor om framtiden. Separationskänslig, min äldsta vän säger att jag är det. Mycket separationskänslig. Jag antar att det tar sig detta uttryck. Att jag inte vill dra ut på avskedet. Ett snabbt brutalt; Hejdå! passar mig bättre. Gärna ropat till en folkmassa, en snabb, intensiv vinkning och sen poff! på väg därifrån. Som det är nu så har jag sagt adjö till någon i princip varenda dag de senaste två veckorna. Jag gillar det inte.

Men, som jag har insett med tiden, så kan man inte undvika en viss slags upplevelser. De kommer tillbaka. Ibland tänker jag att de återkommer för att man har något kvar att lära, men jag tror egentligen mer på att de återkommer för att de är en del av livet. De blir bara markerade med neonrosa märkpenna för att man har svårt för att hantera dem..

Det ryms så mycket otäckt i ett avsked. Längtan efter den tid som flytt, ånger, hjälplöshet, kärlek. Inte för att kärlek är otäckt, men det är blandningen, proportionerna av de olika känslorna, som gör det obehagligt. Det går väl in på det som jag diskuterade i mitt förra inlägg, min aversion för att vilja ha något som jag inte kan kontrollera. Adjö är adjö, det går inte att sudda ut. Man måste släppa taget om något som man kanske inte skulle vilja släppa taget om.

Jag blev tipsad om det här klippet av en kollega igår:
http://www.youtube.com/watch?v=lFX9_HboI4c

Jag tycker det är vackert, jag känner det i hela kroppen när han pratar. Jag är så nyfiken på vad framtiden kommer att bära med sig. Det är en stor glädje i denna tid av sorg.

Kram från Tinnitus, som ska samla ihop sig som människa och framhärda.

Han tuggar kex

2009-12-16T08:36:00.000-08:00

Jag är arg. Rasande närapå. Inte nog med att jag pga plikttrogenhet tvingat mig till jobbet varenda dag den här veckan när jag egentligen borde vara hemma och sova som min kropp skriker till mig att göra. Dessutom tvingas jag svara på samma fråga flera gånger om dan. The million dollar question: Har du fått veta om du kommer att få din anställning förlängd?
Och så svarar jag samma sak, varenda gång: Nä, jag kommer inte att få veta det än på ett tag.

Dom kan inte släppa det, kollegorna. Jag förstår att de frågar för att visa omtanke och att jag har deras stöd. Jag vet ju att de vill att jag ska fortsätta. Men det är ju så jobbigt att behöva säga det om och om igen. Jag känner mig dum som bara går och väntar på att få besked. Det är ju så det ser ut i deras ögon i alla fall. Som att jag inte hade något annat att välja på. Allt det där är ju mina farhågor om vad dom tänker om mig. Min fasa är ju att framstå som beroende av någon annan eller något som någon annan kontrollerar, att behöva något.

Hjälplös, beroende, sårbar, osäker, ledsen, det var sånt som man inte fick vara för min mamma. Man skulle vara självständig, stark, självtillräcklig, smart och glad. Man skulle helst inte vara fet och ful heller. Det var inte så att man fick lov att vara både och, så där som normala människor är. Nä, man skulle vara en framgångsmaskin, stereotypen för den framgångsrika kvinnan.

Mamma tyckte inte om när man var ledsen, eller orolig. Hon tyckte inte om att jag var känslig och hade lätt för att gråta. Att jag hade lätt för att skratta var bra, men det kompenserade inte min sårbarhet i hennes ögon. Och hon tyckte absolut inte om att jag var beroende av henne. Fast jag var hennes barn. Det spelade ingen roll om jag var fem eller femton.

Jag tycker synd om henne. Hon var en klok kvinna, hon måste ha varit smärtsamt medveten om hur otillräcklig hon var som mamma. Hon reagerade på det precis som en man, hon arbetade för att hålla skulden och sorgen borta. Skämde bort oss med presenter och semestrar.

Skulle min mamma behövt en psykolog? Ja. Är det därför jag blev psykolog? Vet inte. Jag lärde mig ju i tidig ålder att lyssna, jag var hennes utvalda, anförtrogna. Det var troligtvis då jag lärde mig att förhålla mig till det okända också. Jag förstod ju inte mig på henne, men gud vet att jag försökte.

Jag lärde mig andra saker också, som inte var så bra. Jag lärde mig att man ska få skuldkänslor om man ber om uppmärksamhet, att man ska skämmas om man visar kärlek och sårbarhet och att ens viktigaste funktion är att finnas till för någon annan, inte för sin egen skull.

Tack min kära psykolog för att du lockat fram min sårbarhet igen, jag är dig evigt, oändligt, världsrymdstort tacksam.

Inte för att jag är klar än, jag ska ju på nåt sätt få ihop det där med relationer också.. Men jag känner hopp, massor av hopp och tillförsikt inför framtiden.

Världen är öppen, världen är min och jag är världens. Det kommer att gå bra det här.

kramar, från Tinnitus, som ska ha öronproppar på jobb i morgon och bara nicka och se lite lagom lidade ut.

PS. Jag är inte orolig för vad som ska hända med min jobbsituation. Jag vet av erfarenhet att det ordnar sig. DS

Secret heart

2009-12-14T10:06:00.000-08:00

Förra veckan var en fantastisk vecka. Jag hamnade i det där fantastiska tillståndet som jag tror kallas för "flow" (hur man nu ska veta att det är det?). Allt flöt. Det var som att den där kontrollerande saken jag har i hjärnan försvann och jag bara följde min intuition.

Jag tycker det är märkligt att det finns människor som anser intuition vara "mumbo-jumbo". Som jag ser det så är det ett koncentrat av ens hittills samlade kunskap och erfarenhet. Är det bara för att man inte exakt kan härröra ursprunget till valet av ord eller handling, som det anses icke tillförlitligt? Jag tror inte på vetenskap som lösningen på alla problem, som bärare av sanningen, som det som ska rädda oss ifrån ondo.

För mig är vetenskap ett språk, ett sätt att uttrycka saker som modifieras av användarna men som till slut blir ett uttryck för en viss kultur. Ja, det är nog en bättre beskrivning, vetenskap är en kultur, med ett visst språk, vissa värderingar, vissa medlemmar och vissa mål. Vetenskap är inte "Sanningen". Den ska ifrågasättas precis som allt annat och den ska för allt i världen inte ha monopol på sanningen.

Vi tror att vi vet så himla mycket, men i själva verket har vi ingen aning om hur mycket vi vet i förhållande till hur mycket det finns att veta.

Vi gör hela tiden nya upptäckter och vi har ingen aning om hur många fler saker det finns att upptäcka. Oh, jag tycker det är underbart, det pirrar i hela kroppen på mig när jag tänker såhär.

När jag var sisådär sjutton så gick jag, på väg hem från skolan, på gångstigen som ledde från busshållsplatsen till min gata, och funderade på universum. Det var en svindlande känsla som fyllde mig då. Jag gick där i min röda täckjacka och tittade upp i världsrymden och tänkte att utanför vårt universum så kanske det finns ett till, och ett till, och ett till, osv. Det började snurra i huvudet på mig. Kanske för att jag tittat upp på stjärnhimlen för länge. Eller så var det för att jag sveptes med i mina fantasier om oändligheten. Jag föreställde mig universum som de där bilderna på spegelbilder där bilden upprepas i oändlighet.
Känner ni det? Känner ni svindeln?

Min yogalärare säger att när han undervisar så är han inte sig själv, han bara öppnar för något annat och efter en klass så vet han knappt vad han har sagt. Det bara kommer till honom. Och han är verkligen två helt olika människor i och utanför klassen.
Så är det ofta för mig också, när jag undervisar. Fråga mig inte vad det är som händer, men det är som att det finns något i gruppen, det skapas något i stunden och om man är lyhörd så kan man ta tillvara på det och skapa tillsammans.

Så var det i jobbet nu i veckan, både med klienter och med min handledare. Vi kunde slappna av och bara låta det som fanns få finnas och försöka sätta ord på det. Det är ju oftast det jag försöker åstadkomma i terapi, men ibland blir det lite mer kommunikation än andra gånger och det är svårt att säga vad det beror på. Det är bara något som infinner sig och båda parter brukar känna det. Det speciella var att i princip hela veckan var det så, med nästan alla klienter.

Har ni känt någon gång hur stress kan få er att öppna upp lite mer? Att när man är lite mer ofokuserad och har lite mindre kontroll och kanske är lite känsligare än vanligt, så kan det hända saker som troligtvis inte hade hänt annars. Möten, äkta möten.
Carly Simon sjunger: There´s more room in a broken heart. Och jag tror att hon menar något liknande. När man är öppen, blottlagd, så är man mer mottaglig. Och har man tur så möter man någon annan som också är där, i det tillståndet, och det blir intimt på ett sätt som är svårt att uppnå till dagligdags.

Vackert, det är vad det är. Människor är vackra. Dom är faktiskt det. Vi är det. Vi kan hitta på all världens hemskheter, men innerst inne är vi alla oskyldiga barn. Det är svårt att skriva det, för jag vet vilka groteska grymheter som försiggår därute.. Men det är bara när någon vill se godheten i oss som den kommer fram.

Hemingway skrev en gång:
Det enda sättet att ta reda på om en person är till att lita på, är genom att lita på honom.

Men jag skulle vilja utveckla det lite till:

Det är när någon litar på oss som vi blir pålitliga. Det är när någon tror på oss som vi vågar tro på oss själva. Det är när någon lyssnar på oss som vi utvecklar empati. Det är när någon älskar oss som vi lär oss att älska.

Så håll inte inne med den, kärleken! Den går inte att slösa med den för den tar aldrig slut. Ge, ge, ge och ni ska få tusenfalt tillbaka!! Men, kära medmänniskor, av yttersta vikt!: Glöm inte att ge till er själva också! Ni måste för att orka med det här galna livet. Ge hur mycket ni vill till er själva, att ge sann kärlek till sig själv kommer ändå alla andra till gagn. För det finns inget mellan er och er nästa, vi är alla ett sammanhållet helt. En organism, ett ekosystem, vad ni än vill kalla det.

Oj, vad jag predikar nu. Men jag känner mig full av glädje och full av förväntan och om en vecka ligger framtiden öppen- Hurra! Om en vecka har jag två dagar kvar på jobbet och Gud vet vad som händer därefter, men det verkar lovande..

Många exalterade kramar från Tinnitus, som känner sig på gränsen till galenskap, he he. Förhoppningsvis håller jag en vecka till..

All is full of love

2009-12-14T09:48:00.000-08:00

http://halsa.msn.se/4861

Och jag har bara lust att säga duh...

Let there be love

2009-12-08T22:04:00.000-08:00

Jag vet varför jag gör det jag gör.

Jag blir förvirrad ibland bara.

Jag fortsätter en kamp som jag påbörjade för många år sedan:

Man ska få lov att känna det man känner.

Det här går att uttryckas på många olika sätt. Jag befrämjar emotionell pluralism, jag värnar om människans komplexitet, jag motverkar reduktionism och konformism.

Heja mig!

Jorden runt i motvind

2009-12-06T06:32:00.000-08:00

Jag är som den där tjejen i skräckfilmen, som går ut halvnaken i mörkret för att se efter vad det är som låter där utanför.

Jag undrar egentligen vad mitt jobb gör med mig. Och vad jag gör med det. Varför jag gör det och inte något annat. Det finns ju en många andra saker att göra i livet. Man kan ju leka tex.

Varför ska jag hålla på och gräva i misären? Finns det inte andra sätt att få människor att må bättre än att tvinga dem in i smärtan? Nej, det finns det inte. Dom är för rädda för smärtan och tror att de ska dö av den och så länge dom tror det kommer de inte att få någon ro.

Men ändå. Folk tramsar ju runt. Varför ska jag befinna mig i allvaret hela tiden?

Rock your body

2009-12-05T07:56:00.000-08:00

Det brinner inuti mig. Det kan vara kaffet. Det kan vara drömmen inatt. Det kan vara det faktum att det är sex månader sen jag hade sex. Det kan också kvitta vad det är, det är bara svårt att veta vad jag ska göra med branden. Jag vill ha sex, det är väl det enklaste sättet att göra av med den. Och härligaste:) Men i brist på manligt sällskap så skriver jag ett inlägg..

I äldre yogaskrifter kan man läsa att man som god yogi bör praktisera avhållsamhet (Asteya). Man menade att utlösningen, orgasmen var ett så stort energiutlopp att man förlorade kraft som kunde användas att söka Gud istället. Det var okej för man och kvinna att ha samlag för att producera avkomma, men i övrigt skulle man leva i celibat.

Jag tror att vi alla vet att sex är ett bra sätt att göra sig av med överskottsenergi, att varva ner. Att använda den energin till andra mer konstruktiva saker, kan jag kanske i vissa fall, men inte alltid, hålla med om. Då måste man ju vara övertygad om att det inte är konstruktivt att ha sex, men det tror jag att det är.

I mitt fall skulle det vara extremt konstruktivt just nu för då skulle jag varva ner tillräckligt för att göra det jag borde göra.

Kramar från Tinnitus, som tycker att drömmar är luriga och borde fråga om lov innan de invaderar ens hjärna.

Release me

2009-12-05T01:43:00.000-08:00

Jag drömde om honom i natt.
Honom som jag ännu inte har träffat och som med drömmen blev ännu verkligare. Som om jag faktiskt lärde känna honom genom att drömma om honom. Han kom i alla fall närmare mig. Mina känslor, önskningar och behov blev väldigt mycket tydligare.

Drömmar. Mening. Min kropp är ett spänningsfält, jag står ibland inte ut med all energi som strömmar genom mig. Jag kan känna blodet strömma i mina ådror, cellernas arbete, synapser hjärnan, impulser som färdas genom kroppen ut i muskler och blir handling, hjärtat som slår, hormoner som utsöndras. Jag undrar hur många aktiviteter som pågår i min kropp varje given millisekund.

Jag tycker att det är spännande. Det finns ju teorier om att introverta har en högre inre aktivitetsnivå och därför inte behöver lika stark stimulans som extroverta för att uppleva samma styrka i känslorna. Eller som de som varit stressade länge som hela tiden har en hög kortisolhalt i kroppen och därför inte behöver mycket stimulans för att känna sig stressade.

Det skulle också kunna vara så att vi (jag placerar mig då i kategorin introverta) har en högre introceptiv uppmärksamhet och därför reagerar snabbare och starkare på det som händer inuti vår kropp. Av vilken anledning man utvecklar en sådan förmåga eller om den är genetiskt betingad eller om det som sagt är så att vi har en högre aktivitet inuti eller om våra sinnen är känsligare eller, eller, eller.

Hur det än är så finns det ett överlevnadsvärde i uppmärksamhet. Det är ju den som ska skydda oss ifrån fara. Men hur är det när man upplever faran som inifrån kommande, som vid hypokondri och ångest?
Är det ett sätt att inte reagera på omgivningen, att skydda sig från konflikter. Är det en kvarleva från en barndom där man inte fick reagera på sin omgivning, utan tvingades hantera alla känslor inuti? Extremt höga krav på inre reglering ledde till övertygelse om att detta är det enda sättet att hanetra känslor. Jag märker ju själv att jag inte använder mina känslor i mina relationer. Jag noterar dem i situationen, döljer dem, för att sedan bearbeta dem på egen hand. Precis som när jag var liten och ingen ville lyssna.

Jag tycker inte om stämplar, diagnoser, etiketter, det vet ni som läst tidigare inlägg. Varför? För att jag tror att de begränsar, förenklar, reifierar. Det finns inget annat än förändring!

HÖR NI DET? FÖRSTÅR NI DET?

Visste du att alla celler i din kropp är utbytta efter sju år? Det inkluderar ditt skelett och din hjärna. Din kropp förnyar sig själv, hela, hela tiden, men ändå vill vi tro att vi är beständiga, både fysiskt och psykiskt. Någonting, kanske vår rädsla för ovisshet, osäkerhet, det okända, gör att vi låser in oss i små, små fållor och kastar bort nycklar.

Jag vill ha en diagnos! - Kravet kommer hela tiden, både från patienter och behandlare. Varför?? Så att ni inte behöver lyssna, omvärdera, följa, engagera er? Så att ni kan luta er tillbaka och tro att ni vet allt och aldrig mer behöver ifrågsätta, undra? Till vilken nytta? Vad kommer de här lögnerna att ge er?

Jag förstår inte hur jag ska kunna behålla mitt förnuft om jag fortsätter jobba i psykiatrin. Om jag ska ta i ordentligt så undrar jag hur jag ska kunna behålla mitt förnuft i det här samhället. Det finns så mycket åsikter och så många system, och alla är så ihärdiga i sina försök att definiera, avgöra och uttala sig om saker som vi vet så väldigt lite om. Som varför vi är här och vad vi ska göra med vår tid här och vad vi egentligen är. Ni vet, essensen.

Jag blir arg. Och less. Och försöker ideligen tvätta bort alla övertygelser ur mitt huvud. Bort med dem, bort! De är parasiter i min hjärna som försöker få mig att sluta växa som människa. Hostile takeover.

Så min uppmaning, för dagen och för livet är:

Ifrågasätt!

Det är bara frågor som leder utvecklingen framåt, som ökar kunskapen. Inte svar. Ett av kriterierna för ett välgjort forskningsarbete är att det ska leda till nya frågeställningar. Tänk på det. Mycket. Och länge. Och ofta.

Kram från Tinnitus, som är arg som ett bi för att hon inte vill anpassa sig men kanske måste.

Stressa inte, oroa dig inte

2009-11-30T09:55:00.000-08:00

Det kan göra så ont i ett människohjärta.
Vi får inte glömma det. I vår iver att läka, bota, hjälpa så får vi inte radera smärtan.
Den är en del av det som får oss att känna oss levande.

Jag tycker att det ska få lov att göra ont. Jag vill inte vara utan det onda. Jag vill känna det här.

Jag vill känna mörkret, det svarta, tunga, avgrundsdjupa, tysta. Det är min kyrka, mitt tempel. Det är där alla sorger bor, alla glömda, drömda kärlekar, alla svek och bortförklaringar, alla ensamma timmar, alla evighetsnätter och övergivenhet i överfulla rum.

Jag har min sorg. Jag vill inte vara utan den. Jag vill sörja, begråta världen, all ondska. Att glädjas åt det goda, att se det positiva, att tänka rätt, fokusera på mål, jag vill inte nu. Jag vill gråta. Gråta tills mina tårar tar slut. Gråta för att jag blev lämnad, för att ingen ville ha mig, för att kärleken jag fick gjorde ont och tvingade mig att svälja stolthet, identitet och äta sorg till morgon, middag, kväll.

Jag har levt i sorg i hela mitt liv, dränkt i den, vadat i den tills mina fötter blev svarta, skinnet sög upp det dysvarta, blanka. Hatets olja på vitt skinn.

Min mamma var sorg i ett taggigt skal. Hon var konservburkens vassa kanter, pappret som slitsar ditt skinn obemärkt, spinken under nageln, den rostiga spiken i foten och jag älskade älskade älskade henne.

Jag förstår det inte. Jag förstår det inte. Jag förstår inte varför jag gråter. Jag förstår inte varför inte sorgen tar slut. Hon är ingenting för mig nu och ändå kan jag inte sluta prata om henne, om hur det var, om hur det kändes, om hur hon var och vad hon sa och vad hon gjorde.

Jag saknar henne. Jag saknar hennes mjukhet, hennes ivrighet, hennes lekfullhet, hennes stolthet och hennes sårbarhet.

Imorgon är det fem år sen vi fick beskedet att hon skulle dö. Om tre veckor är det fem år sedan hon dog.

Hon tog något med sig i graven, den tysta, stumma, tomma graven. Något som jag saknar, något i mig. Den del av mig som var hennes, den tog hon med sig. Den lilla flickan som föddes och formades i hennes händer, hon är borta. Hon tog mitt förflutna med sig. Jag kommer inte ihåg det. Jag har bara kvar känslorna att vara lätt och liten och ljus och ängslig. En liten flickfågel på lätta vingar, ett litet fågelhjärta bultande i en liten bröstkorg. Stora ögon som flackade runt, runt, tittade, undrade, försökte för sitt liv förstå vad som pågick. Den lilla.

Den lilla som var jag, som förvandlades när hon började skolan, som tog över, tog makten och började styra sitt liv med järnhand. Som hittade ett utrymme hon kunde hantera och som hon gjorde till helt och hållet sitt. Alla skulle rymmas i hennes hand och äta ur den. Och det gjorde dom. Dom rymdes och gladdes och trängdes, insåg inte att hon var tvungen, att hon inte hade annat val. Den lilla. Med de stränga ögonen som satte de andra i respekt, som ingen motsade, som alla flyttade på sig för. Hon, blev jag och gömde, glömde det sårbara inuti, förseglade sitt öde, med papper och penna och ett litet hänglås av guld.

Och nu en tyst, tom grav. Andra som vet, jag låter inte dem komma nära. De kan inte hålla mig, jag är övertygad om det. Dom kan inte hålla. Dom kommer att släppa. Ingen orkar med sorgen som jag fått. Jag får bära den själv. Själv. Hur ska jag kunna låta någon annan hålla mig? Jag förstår det inte. Vem skulle vilja? Det finns ingen som vill, ingen som vågar, det har det aldrig funnits. Min smärta skrämmer dem. Dom skrämmer mig.

Finns det någon? Snälla Gud, låt det finnas någon. Låt det finnas någon för mig, som orkar var nära mig trots allt mörker.

Det är inte rättvist. Det är inte rättvist att jag har så svårt att tro att någon skulle kunna tycka om mig som jag är. Det är inte rättvist att jag är så övertygad om min egen oduglighet.
Jag vill också känna mig älskvärd och älskad. All denna skam, ut ur min kropp! Varför skulle jag vara svårare att tycka om än någon annan? Det finns ju de som älskar livsfarliga psykopater, varför skulle då ingen kunna älska mig?

Kram från Tinnitus, som slits mellan viljan att visa och rädslan att förlora.

Uprising

2009-11-28T03:23:00.000-08:00

Genom tunna tyger

2009-11-26T21:56:00.000-08:00

Reverence, det är ett av mina favoritord. Det väcker en väldigt speciell känsla inuti. Jag kan närmast jämföra den med hur man rör sig i en kyrka, tyst och försiktigt, medveten om att resonansen är enastående. Underförstått ska man ju känna vördnad inför Gud och dennes storhet och det är väl en del av upplevelsen. Att förhålla sig till något stort, okänt och enligt utsago allsmäktigt ger en alldeles speciell upplevelse, en blandning av tvivel, förundran, underdånighet, rädsla, och spänning.

Men det är speciellt det här att det är så stort eko i en kyrka. Jag undrar, hänger det ihop? Känslan av att det man gör ger eko i omgivningen och känslan av ödmjukhet. Kanske ger ekot oss en rättvisande bild av verkligheten, att det vi gör påverkar varandra, mycket.
Vi kan låta bli att tänka på det till vardags, kanske kan vi t o m få för oss att det vi gör är betydelselöst. Känslor av anonymitet, alienation, ensamhet, utanförskap. I en stor sal får vår inverkan på varandra rätta proportioner, det ekar genom rymden.

På svenska är det också fint, vördnad, men det engelska ordet innehåller en extra dimension. Revere, som är snarlikt franskan reverie betyder dagdrömmeri, fantasi.

Att närma sig det okända.. Gör du det med övermod, skräck, självtillit eller undviker du det? Vad fantiserar du om att det finns i det oupptäckta, outforskade, i mörkret, i djupet, i ljuset?
Jag tror att det finns något vackert där, något storslaget och fasansfullt och magnifikt.

Egentligen är vi i det okända hela tiden, vi bara tror att vi vet vad som försiggår runtomkring oss. Vi projicerar våra fantasier och tar dem för verklighet. I varje ögonblick kan vad som helst hända. Oftast orkar vi inte se det, men så är det. Varje sekund innehåller en ofantlig mängd möjligheter, du vet det. Nu, just nu pågår ditt liv. Just nu tar du ett steg, och ett till och inget är givet. Allt är bara möjlighet.

kram från Tinnitus, som säger THANK GOD IT´S FRIDAY

Så får du mig ändå

2009-11-25T10:26:00.000-08:00

När du var liten
grät du hela tiden
och mamma sa
det är värt att leva
det är värt att leva
se på din egen far
när alla hjältar är döda lever kungar kvar

När jag var liten grät jag hela tiden
och pappa sa
det är värt att leva
det är värt att leva
och han dog som en soldat ska
när alla hjältar är döda lever kungar kvar
när alla hjältar är döda lever kungar kvar
när alla hjältar är döda lever kungar kvar

Laleh, ur Prinsessor

Jag har precis läst ut Nowegian Wood av Haruki Murakami. Jag känner samma sak som jag kände förra gången jag läste Kafka på stranden av honom, jag vet inte om jag tycker att det är bra eller dåligt. På ett sätt är han en effektsökare, gubbsjuk och lämnar efter sig en känsla av tomhet som de som fokuserar alltför mycket på yta gör. Men det finns något annat. Möten. Små, intima beskrivningar av annanhet. Betraktelser som bara kan göras av ett kärleksfullt öga. Han beskriver en döende man, en liten, skrumpen man som bara har dagra kvar att leva och som vägrar äta, men som blir sugen på gurka när han hör huvudpersonen Toru smaska i sig gurka precis bredvid honom. Och så får gubben lite gurka och smaskar i sig på samma sätt som Toru. om en liten finstämd hyllning till livet.
Så vackert. Som ett pianostycke spelat med största ömhet och bara på de höga tonerna, så tyst att det knappt hörs men det går raka vägen in i hjärtat.

Raka vägen in.

Jag tycker att det är intressant att jag är ensam så mycket nu. Jag skriver inte bara om det för att noja eller undvika att noja eller att undvika något. Jag skriver om det för att det fascinerar mig. Jag har inte klarat av att vara ensam på mycket länge. Det slutade vara ok när puberteten började härja i min kropp. Män. Motsatta könet. Motsats mottages tacksamt.
Det var något som hände med min självkänsla i 13-års-åldern. Den krympte.

Fram till för tre år sedan så hade jag aldrig varit singel mer än sex månader i sträck. Oftast var det kortare än så. Utan män kände jag tomhet, meningslöshet, sorg. Jag var desperat efter manlig uppmärksamhet och bekräftelse och jag fick den oftast. Jag hade många halvlånga förhållanden, de varade ofta 1-2 år och däremellan strulade jag med diverse karlar.

Jag trodde att jag hade lätt för att bli kär, men för två år sedan träffade jag en av de klokaste (och galnaste) människorna jag någonsin mött och fick veta sanningen: Jag är kär i mina fantasier om kärleken. Han talade om det för mig och jag trodde honom inte. Du ser inte mig, sa han. Du ser inte vem jag är.
Visst, det fanns en hel del självhat i det påståendet. Han kunde inte förstå att någon kunde älska honom för den han var. Men på ett sätt hade han rätt. Det hade varit ett helvete att vara tillsammans med honom och jag vägrade att se det. Kalla det kärlek eller kalla det galenskap. Vem vet, det kunde ha funkat, men det kunde också gått illa. Riktigt illa. Han var ju trots all klokhet galen på riktigt. Han var tack och lov klok nog, och kärleksfull nog, att se till att vi aldrig inledde en relation.

Min senaste "riktiga" relation tog slut för snart ett år sedan. Efter det hade jag en icke-relation i ett halvår. Jag hade sedan några halvhjärtade flirtar och dejter efter det, men dom rann ut i sanden. Något har förändrats. Ensamhetskänslorna och tomheten kommer över mig ibland, men behovet att dämpa dem är svagare. Jag kan ha dem, dom dödar mig inte. Jag tror min självkänsla har växt.

Vilken resa.
Vilket känsloregister jag sitter inne med nu.

Relationer till män är fortfarande problematiska. Gamla vanor är svåra att bryta. Men det svåraste är att inte veta, att inte vara säker på vad som är autopilot och vad som är nya tankar. Så är det när man förändras, när man vill förändras och göra nytt. En j-vla djungel.
GPS:en!! Var är den??

Kram från Tinnitus, som tycker att pärlor på svin kan vara ganska fint

Dancing in the dark

2009-11-24T12:53:00.000-08:00

- eller psykologen försöker slå knut på sig själv..

Jag har aldrig tillbringat så mycket tid med mig själv som jag gör nu. Jag skäms för att berätta för någon hur mycket tid jag faktiskt spenderar på egen hand just nu. Det är inte likt mig. det som är likt mig är att försöka tolka det. Varför, vad beror det på, är det bra eller dåligt? Det kan inte bara vara så.

En fullt möjlig förklaring är att det är ett ansträngande arbete jag har och att när jag kommer hem på kvällarna är jag för trött för att göra något.

Hm, nu fick jag en tanke att de här tolkningsförsöken kan vara en flykt från att gilla läget eller i alla fall ta ställning till det. Om det nu är på ett sätt i ens liv och man känner sig obekväm med det så får man ju ändra på det eller acceptera det för att det är det bästa just nu, eller hur?

Eller så är det bara så att jag har svårt för att acceptera något som jag gör och måste därför alltid rättfärdiga det med tusen olika genomtänkta argument.

Eller så är jag osäker på att det jag gör kommer att leda mig dit jag vill och måste därför ideligen ställa upp konsekvensanalyser.

Jag längtar till fredag. Då får jag lön. Det är bra.

kram från Tinnitus, som önskar er en god natts sömn full av drömmar om styrka, frihet, ömhet och kärlek..

Hanging on the telephone

2009-11-24T11:14:00.000-08:00

Jag borde inte skriva det här, men när han inte skriver till mig så rasar jag. Jag vill inte vara som alla de där flickorna som väntar vid telefonen, men jag är det. Jag är precis så. Jag sitter och väntar, som om hela min biologiska make-up var utformad för det. Jag väntar vid datorn och lägger hela livet i ett meddelande, ett livstecken, en bekräftelse på att Han fortfarande tycker att jag är intressant nog att lägga sin tid på.

När jag berättar det för en vän så tittar han bistert på mig. Han tycker inte om när jag gör så här. Han har sett mig lägga väldigt mycket av min tid på att vänta på svar från mitt ex. Jag undrar ibland vad det var som hände med mig. För tre år sedan gick jag från att ha varit den som alltid varit den som gjort slut till att bli en sån som inte kan släppa taget. Det är ett långt kliv, från en extrem till en annan.

Jag var tillsammans med en kille i två år. Under denna tid dog min mamma (jag tänker att det kan ha något med saken att göra). När han gjorde slut kunde jag inte fatta det. Det tog mig två år att fatta det. Visst, han gjorde det inte lättare för mig. han velade och tvekade och ville igen men ändå inte och så höll det på. Tills för två år sedan då han träffade en tjej. I och för sig höll det på lite efter det också. men ändå. Det tog mig lika lång tid, längre, att komma över honom som jag var ihop med honom.

I ett Sex and the City-avsnitt säger Charlotte till Carrie att man ska sörja en avslutad kärleksrelation hälften av tiden som den varat. Om man dejtat en man i en månad så bör man sörja honom i två veckor. Carrie säger då att det är lätt för Charlotte att säga som är ihop med män max i en månad (detta var innan Charlotte började gifta sig).

Jag vet inte hur länge man bör sörja. Jag vet bara att jag sörjde min senaste relation längre än den varade och jag vet inte om det är bra eller dåligt eller vad det berodde på. Jag vet att det skrämde mina vänner. Jag vet att det inte gick att prata förnuft med mgi under den här tiden. jag kunde inte göra annat än att vänta och lida, längta och hoppas. det var som om jag tog igen allt lidande, längtande, hopp och önskande som jag tidigare vägrat känna.

Hela våren i år la jag på en kille som helt uppenbart inte ville ha ett förhållande. Det ville jag, men jag kunde liksom inte fatta att jag inte skulle få ha det med honom. Han, som mitt ex före honom, sände ut en massa dubbla signaler. Jag vill, men.. Inte nu, men.. Du är fin, men.. Jag förstår inte varför jag inte fattade. Mina vänner förstod det ännu mindre.

Vad håller jag på med? Jag har n teori som går ut på att om man varit extrem på ett sätt och sen vill förändra sig, så måste man ta i lite åt andra hållet för att komma till någon slags mittpunkt. Så om man varit extremt snäll, i bemärkelsen mesig, konflikträdd och oförmögen att sätta gränser, så måste man ta i och vara elak, egoistisk och aggressiv för att hitta en mittpunkt. Det låter dramatiskt, men det behöver det inte vara. Oftast så behövs det inte så mycket för att en mes ska känna sig kaxig.

Om jag skulle applicera min teori på mig själv i det här scenariot så skulle det innebära att jag gått från att ha varit extremt självtillräcklig till att tillfälligt bli extremt beroende, till att nå någon slags mittpunkt. Problemet är bara det att jag inte är säker på att jag är klar med det här sökandet efter jämvikt. Och nu är jag i någon slags relation med någon slags man och som ni förstår av den beskrivningen så är jag osäker. Osäker på mig själv, på honom, på relationen, på vad som ska hända, vad som kan hända.

Allt är nytt för mig, allt som inte är totalt oberoende eller totalt beroende. Jag vet inte vad som finns emellan. Visst, det är spännande, men jag är också livrädd för att slungas ut i någon av extremerna, för att antingen avsluta abrupt eller börja klänga. Båda extremerna är extremt otrevliga att tillbringa tid i. Men... Jag har varit självperfektionist hela mitt liv, och relationskontrollfreak. Det släpper väl inte helt i första taget.

Jag vet, det är bara att fortsätta. Jag har förstått att allt ordnar sig till det bästa, jag bara glömmer bort det ibland. ..och så fylldes min bröstkorg med luft och med utandningen släppte tvivlet. Jag älskar livet och livet älskar mig, även om vi sårar varandra ibland. Jag får väl sitta och vänta på ett meddelande då. Eller låta bli. Det spelar ingen roll vilket. Det här är livet och det har bättre fantasi än både dig och mig och alla andra.

kram från Tinnitus, som just idag inte tycker att det finns några murar, bara broar på högkant

Fuck the pain away

2009-11-23T02:10:00.000-08:00

Tinnitus söker svar. Jag söker. Jag är en sökare. Om jag hade varit en symbol så hade jag varit ett frågetecken.

Ibland är det fantastiskt att vara nyfiken, ibland är det ett helvete. Freud menade att kunskapsdriften är ett av de behov som styr oss. Det är intressant för mig för jag har inte sett mig som en Freudian på väldigt länge. Jag har varit upptagen av objektrelationsteori, anknytning och affektteori och på ett sätt kanske driftteorin är väldigt grundläggande, men den är också just det -grundläggande. Grundläggande som i fundamental, som i basen för allt tänkande, kännande, agerande, som grundpelarna, hörnstenarna, alltings begynnelse, fucking jävla Edens Lustgård.

Ja, just det, Tinnitus är frustrerad. För det finns frågor som hon inte kan få svar på just nu och för att hon inte tycker om att hon fått svaret på vissa frågor.
Man kan faktiskt bli frustrerad överatt få sina behov tillfredsställda också. Jag tycker om att vara frågande, att inte veta. Men jag måste också få fråga.

Det känns som om jag just har vaknat och ser världen med all önskvärd tydlighet. Och på flera sätt längtar jag tillbaka till okunskapen, ovissheten, känslan av att man föhåller sig till något okänt och hela tiden tvingas att improvisera. Så känns det inte just nu. Nu känns det som att jag sitter med alla svar och behöver bara använda min kunskap för att skapa det liv jag vill ha. Det låter väl bra tycker ni.. Men det är det inte, inte enbart. Det är också tråkigt. Jag antar att det kallas att växa upp och vi vet alla hur härligt det är att vara ung och naiv.

Samtidigt så framstår världen som ett mindre skrämmande ställe att vara på nu när man förstår den. Begriplighet räknas som en av beståndsdelarna i att vara frisk (eller i min värld-lycklig). Det finns ett socialpsykologiskt begrepp som heter KASAM (A. Antonovsky), känsla av sammanhang, och som räknas som förutsättningen för psykisk och fysisk friskhet (http://www.wikipedia.org/). Enligt Antonovsky behöver vi känna begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet för att hålla oss friska.

Det som saknas för min del nu är väl att öva på att hantera min kunskap, utveckla mina färdigheter och kanske hitta en känsla av meningsfullhet. Det är just den känslan som jag saknar mest. Jag kan stå ut med att inte fatta något eller frustrationen i att inte vet avad jag ska göra, det kan jag ta hjälp av andra för att hantera. Men känslan av meningsfullhet, den är ett gissel. Utmaningar, sökande har gett mig mening, men om jag nu lärt mig det jag behöver veta för att hantera livet, vad finns det kvar att utforska då?

Mitt arbete ger en viss känsla av mening. Att hjälpa någon annan att må bättre, tycka om sig själv, framstår för mig, i den här fasansfulla och fantastiska världen, som den viktigaste uppgiften. Det finns för mycket självhat (Boktips! Läs Gunnar, av Bob Hansson) och för lite kärlek.

Min absoluta övertygelse är att så som vi ser på oss själva så ser vi också på andra. Detta innebär att allt det som vi hatar hos oss själva har vi svårt för hos andra. Och allt det som vi uppskattar hos oss själva det uppskattar vi även hos andra. De ideal vi har gäller både inåt och utåt.

Detta påstående är svårköpt hos många. Kanske vill dom inte se att de ställer höga krav på andra. Kanske vill dom inte se att dom tycker om saker i sig själva. Men det är så här det är. Det är ren logik och jag kan säkert hosta fram vetenskapliga bevis om någon känner ett behov av det. Men om vi utan förbehåll tittar inåt så kan nog de flesta av oss se detsamma som jag ser.

Konsekvensen av denna sanning är att ju mer vi älskar hos oss själva desto mer kommer vi att älska hos andra. Därför finns det inget mer angeläget än att öka självkärleken. Och då menar jag inte självuppfostran enligt någon manual eller det-gäller-bara-att-tänka-rätt-ideologi. Jag menar ren och skär kärlek, full av empati, respekt, acceptans, förlåtelse, förståelse och tacksamhet.

Men, och det här är ett stort men, tänk om att befrämja, uppleva kärlek och lycka inte är meningen med livet. Tänk om tanken är att mängden lidande ska vara konstant. Det är ju lite så det verkar, att det inte spelar någon roll hur mycket vi kämpar för godhet, fred, medmänslighet. Ondskan, hatet, illvilligheten är ändå där.

Neale Donald Walsh menar att vi bara är här för att uppleva. Vi är Guds små speglar så att han/hon kan uppleva sig själv i all sin mångfaldhet. Jag tycker att det skapar vackra bilder i mitt huvud. Vackra i någon slags storslagen, galen, apokalyptisk mening.

I morse tänkte jag att en relation är just så, som labyrinterna i Lustiga huset i nöjesparkerna. En blandning av glas och speglar som förvillar och lockar. Ibland ser vi bara oss själva, ibland ser vi någon annan och ibland kan vi gå rakt igenom. Ibland krockar vi, med oss själva eller med den andre.

Trevar, söker, letar, längtar, alltid en strävan. En inre drivkraft, ett sug, ett tryck, en rörelse framåt, utåt, inåt, uppåt? Raga och dwesha, ångest, nyfikenhet eller en kunskap om att det finns mer i livet än det här?

spotify:track:1vMd9dgov00FUYv6NM2063

"God is closer to man than his own neckvain." (hämtat ur Psychoanalysis and Religion in the 21st Century, 2006).
Hur kan man vara Freudian och agnostiker på samma gång? Hur kan man vara god och ond på samma gång? Hur kan man vara någonting på samma gång? Hur kan man vara någonting?

Kramar från Tinnitus, som tvättar golven med såpa och njuter av doften.

Closer

2009-11-21T02:28:00.000-08:00

Det är svårt att vara känslig. I synnerhet om man med känslig menar lättsårad. Egentligen menar man väl att man har nära till alla känslor, men att ha nära till glädje är inte lika påfrestande som att ha nära till gråt.

Den känsla jag har närmast till (än så länge!) är att känna mig avvisad. Det hade varit intressant om man kunde mäta avståndet på nervbanorna. Hur nära ligger känslan av att bli avvisad i förhållande till känslan av att vara älskad? Eller om man räknar det i hastighet istället för avstånd. Det kan ju ha med vägförhållandena att göra också. Om man åker på avvisad-vägen fler gånger än älskad-vägen så är det lätt att föreställa sig en väl upptrampad gångväg i förhållande till en knappt upptäckt liten stig på ställen övertäckt av löv och grenar. Knappast rättvist.

Kram från Tinnitus som just nu drar på sig vandrarkängorna och önskar att hon hade en känslo-GPS

To let myself go

2009-11-17T11:24:00.000-08:00

Skit också.
Det har gått prestige i det, i bloggandet.
Jag satt och läste mina gamla inlägg och tyckte att de var mycket bättre än de senare. Nu tänker jag på det varenda gång jag trycker ner en tangent.
Det kan också ha lite med det faktum att göra att han, webbdejten har luskat ut min bloggadress.

Det var inte meningen. Jag skulle inte ha sagt något. Jag skulle inte ha sagt något, men det gjorde jag. Han frågade och jag svarade, som jag alltid gör, ärligt. Jag gav honom inte adressen, men jag berättade att jag bloggade. Han är ganska klipsk den här killen, så han luskade ut adressen. Två av mina vänner, som för övrigt är de enda i min bekantskapskrets som vet om bloggen, kunde knappt hitta sidan och de visste ändå vad den hette. Men som sagt, han har huvudet på skaft, webbdejten.

Han har lovat att inte läsa. Ha ha, jag hör ju hör dumt det låter. Vem skulle kunna motstå det? Inte många. Jag hoppas att jag skulle. Men han verkar vara en reko kille, så kanske går det att lita på hans ord. Men faktum kvarstår, det har gått prestige i det.

Jag är mästare på att ha prestationsångest, världsmästare, men inte för vad jag gör. Jag gör i princip bara sådant jag tycker är intressant vilket innebär att det finns goda förutsättningar för en bra prestation och jag blir oftast åtminstone halvnöjd med resultatet.

Nej, jag har prestationsångest för vem jag ÄR. Och den här bloggen är en märklig blandning av vad jag gör och vem jag är.

Jag fick panik när han meddelade att han hittat bloggen. Jag skrev meddetsamma tillbaka och bad honom att inte läsa. Paniken fortsatte. Jag kände mig ertappad, blottad, hudlös.
Fina vänner gav mig olika råd:
Vän nr 1: Bra att du följde ditt hjärta och sa nej. Om han är bra kommer han att acceptera det och vänta tills du är redo.
Vän nr 2. Låt honom läsa! Skulle du kunna hålla dig från att läsa? Om han inte gillar det så är det inte rätt kille ändå.

Bah. En del av mig vill att han ska läsa, att han ska komma nära, lära känna. Den delen är lite naiv och vill bara tro det bästa om alla. Klart att han kommer att gilla den, du är ju fantastisk, gör han inte det är han dum i huvudet osv.

En annan del vill inte det. Absolut inte. På ett jag-kommer-att-döda-honom-om-han-gör-det-sätt. Den där delen av mig tror ju inte att det går att tycka om mig som jag är. Den har lärt sig av erfarenheten med en massa idioter, men kan inte längre se skillnaden på idiot och vettig.

Ingen av dem har rätt. Rätt hamnar någonstans mitt emellan och jag är inte så bra på mitt emellan. Jag är bra på antingen eller. Och jag tycker inte om att göra saker som jag är dålig på.

Han håller på med teater, webbdejten. Improvisationsteater.
Ha ha, kontrollfreaket (tinnitus) dejtar improvisationsexpert:) Det är fantastiskt.
Bara livet kan komma på nåt så bra.

Mitt emellan skulle nog vara att desillusionera honom sakta. Att sakta men säkert visa att jag är en människa. En vanlig, bristfällig, fantastisk och alldeles mänsklig människa.

Just nu tror han att jag är en prinsessa.
Det är jag.
Också.
Jag är också en häxa.
Just nu tror han att jag är ett universum.
Det är jag.
Också.
Jag är också en övergiven parkeringsplats.

Just nu tror han att jag kan uppfylla alla hans drömmar.
Det kan jag.
Också.
Jag kan också uppfylla alla hans mardrömmar.

Jag är det vackraste vackra och det fulaste fula och jag är stark, svag, sårbar, stenhård, smart, korkad, ful, snygg, enkel och svår. Jag är allt och inget, varken mer eller mindre.
Bara jag.
Livrädda, superhjältemodiga jag.
Som vill låta honom se allt.
Också.
Som också vill spruta tårgas i ögonen på honom.

Han får inte se den. Inte än. Om han är smart ljuger han och läser ändå. Om han är klok väntar han. Vad han än gör så kommer en del av mig bli glad och en annan bli besviken.

Kram från tinnitus, som inte tänker låta prestigen styra och som skulle vilja skriva X antal fula ord för att riktigt betona det. Men det är dessvärre inte så enkelt så att det beseglas med ett kuk- jävla-fitta- fan. Men det kanske hjälper lite:)

Across the borderline

2009-11-14T03:43:00.000-08:00

Varje dag nya upplevelser, nya känslor, nya horisonter. Om fredagarna kommer jag hem och somnar framför tv:n klockan sju. Vid nio masar jag mig till sängen och sover sen till nio nästa morgon. Fjorton timmars sömn. Det är skönt, jag vaknar utvilad och tillfreds. Men det är ju inte normalt. Jag förstår att allt inte kan vara normalt och att i det stora hela så är det inte så onormalt, men tar jag ut mig för mycket i veckorna? Jag kan ju inte ha det så under en längre tid, jag vill ju orka träffa vänner också.

Ensamheten har jagat mig idag. Jag har känt mig ensam och ledsen och inte kunnat, eller velat ta bort det. När den rädslan kommer så vill jag titta på den, inte ta bort den. Så jag går runt och har den, tittar på den, utmanar den och umgås med den hela dan. Den försvinner ibland, släpper taget, men sen kommer den tillbaka. Nu ska jag snart gå på fest och jag har ångest.
Det är som att jag är superledsen, men det vill inte komma ut och vill inte säga varför. Jag är bara full av sorg och rädd att om jag träffar någon annan så kommer jag bara att gråta. men det är inte så farligt, de kommer att krama mig, men sen ska jag hem till ensamheten igen och det skrämmer mig som fan. Som att det är lika bra att hålla sig i ensamheten, att återkomma till den känns värre än att vara i den hela tiden.

Ibland kan jag inte acceptera det faktum att vi föds och dör ensamma men att vi både är ensamma och tillsammans. Jag ser hur allt är förändring och ibland är det enkelt och acceptabelt. Andra gånger gör det att ensamheten tar stryptag och glömmer att släppa.

Jag öppnar mitt hjärta mer och mer, för varje dag som går. Det är jag glad för, mycket tacksam att kärleken håller på att segra. Men skräcken för hugget finns där som ett ackompanjemang. Det är som att jag bryter arm med djävulen och förlorar jag är jag dömd till ett liv i ensamhet, vinner jag får jag leva i kärlek. Men det är ingen rättvis match. Djävulen har större hejaklack, levande och döda, släktled efter släktled, människor som älskat men flytt. Allt dom var är jag. Men jag är inte bara dom och jag ska vinna.

En vän beskrev det som att hon kände sig lurad på sitt liv och var arg för att hon upptäckt att hon levde en lögn. Hennes beskrivning var så precis. Hon hade vid ett tillfälle i sitt liv köpt någon annans version av sanningen om sig själv och världen och sedan levt efter denna sanning. Men nu hade hon upptäckt att sanningen inte var hennes. Och visste inte vad hon skulle göra.

Och det är så det är. Vi får en bild av oss själva av våra föräldrar, av vår familj och ibland är den realistisk och ibland är den helt uppåt väggarna. Min var helt uppåt väggarna. Och jag dras med den bilden ännu, men den är inte längre min självbild. Bilden har visat sitt sanna ansikte och sitt ursprung. Och den är inte min och den är inte jag.

Jag är den jag varit, den jag är just nu och den jag vill vara/kommer att bli i framtiden.

Och inget av dessa tre jag är exakta eller eviga. Minnen förändras, jag förändras hela tiden och om framtiden vet vi inget. Förändring. Det enda som är verkligt är här och nu. Willie Nelson i mina öron, lugnet som lagt sig tillrätta i min kropp och hjärtat som värker och längtar. Jag. Just nu.

Ta hand om er i lördagsnatten,
kramar från Tinnitus

Tinnitus i hjärtat

2009-11-10T11:05:00.000-08:00

Äntligen!

Nu finns det t-shirts för alla mina fans;)
www.zazzle.com/hearttinnitus

kram från Tinnitus som gått och fått lite hybris:)

Teknikens under

2009-11-08T01:18:00.000-08:00

En väninna berättade igår att hon ska till Sydafrika nästa vecka. Sydafrika. Jag har aldrig velat resa dit, men när hon sa det så kunde jag känna den där känslan jag har när jag reser. På väg till flygplatsen, på planet, högt över alla molnen, på väg mot något nytt, okänt, världen känns full av möjligheter, som att vad som helst kan hända. Tänk om man kunde ha den känslan när man går till Konsum och handlar.. Jag tror att det går.

En kollega har precis varit i Kenya och sett en massa vilda djur. Tänk att få se en giraff i sitt naturliga habitat. Fantastiskt. Jag vill också resa. Jag funderar på Indien, Sydamerika eller Nya Zeeland.

Jag tittade på den här dokumentären igår:
http://svtplay.se/t/113657/expedition_guyana

Män och kvinna som reser till avlägsna, otillgängliga platser och letar efter något som ingen annan sett förut. Vi försöker all fly tristessen på något sätt. Gärna på ett sätt som inte innebär någon fara. Fara i bemärkelsen väcker vår ångest. För jag tror att det är hemskt mycket lättare att genomlida fysiska umbäranden än känslomässiga. Som dom i dokumentären som klättrade uppför branta klippväggar eller paddlade uppför vilda, skummande floder. Hellre det än att ringa på hos grannen och bjuda in sig själv på en kopp kaffe, eller sätta igång ett samtal med en främling. Eller säga: jag älskar dig, till den man vill ska höra det..

Nu är jag lite cynisk, det vet jag. De här stackars vetenskapsmännen och kvinnorna som jag nu anklagar för att vara känslomässiga mesar verkade ganska mysiga och snälla. Jag tror att det som retade mig var att man i dokumentären lade så mycket vikt vid just de fysiska umbärandena. Jag retade mig på berättarrösten som använder samma tonfall som när han säljer tandkräm, beskriver plotten i den senaste storfilmen eller rapporterar från den senaste krigsskådeplatsen.. Allt är så spännande och speciellt och otroligt som de här forskarna gör och det faktum att människor tagit sig uppför den floden för att överleva, inte bara för att de tycker att det är spännande framgår inte i sammanhanget.

Äsch, jag vet inte varför det retar mig. Kanske är jag avundsjuk, kanske vill jag ha en dokumentär om mig själv som skildrar min hårda kamp mot orättvisor och som varje dag börjar med en cykeltur till jobbet, i motvind, medvind, ur och skur. Man skulle ju också kunna se filmen som något bra, att forskarna kämpar för att uppmärksamma det fantastiska djurlivet som gömmer sig i dessa skogar och visa på värdet för oss. Jag tror att det är förpackningen som stör mig. Vi måste alltid ha allt (syftar nu till vi i västvärlden) i en viss förpackning för att vi ska ta det till oss. Det sk vara snabba klipp, fängslande berättarröst, perfekta bilder på det mest otroliga, fantastiska som någonsin skådats osv..

Vi håller på att bli dumma i huvudet. Allt ska vara så lättsmält och lättillgängligt. Vi strävar hela tiden efter att slippa använda vårt intellekt och våra kroppar och vi vill bara använda vissa delar av vårt känsloliv. Tusentals självhjälpsböcker för att vi ska kunna vara "the best we can be". Snuttifierade tv-program som inte ställer några krav på ställningstagande eller eftertanke.
Eldrivna hjälpmedel för alla typer av hushållsarbeten. Man kan se det på skönhetsidealen som råder också. Vi vill inte ha några bekymmersrynkor, eller skrattrynkor heller för den delen. Vi vill inte ha något alls, vi vill inte åldras, våra ansikten ska vara släta som om vi nyss hade fötts och våra kroppar ska för alltid se ut som en knoppande tonåringskropp.. Det gör inget om detta skapas med hjälp av plast, silikon eller något annat kroppsfrämmande material som insektsgift.

Vi håller på att förvandla oss själva till robotar, till maskiner, något oorganiskt. Och det är inte konstigt för vi ser ju hur människor hela tiden bortrationaliseras, görs överflödiga av maskiner. Vi måste uppgradera oss för att få vara kvar. Det låter som upptakten på en science fiction film, men tänk på det. Först rationaliserade vi bort djuren, sedan grovarbetarna, servicemänniskorna står näst i tur, se snabbkassa, postgiro, internetbank. Snart är det akademikernas tur, kirurgmaskiner, internetbaserad psykologbehandling, det finns säkert fler exempel. Läsplattor tar bort böckerna och därmed boktryckarna och bokhandlarna, osv..

Jag är medveten om att jag låter pessimistisk och som en bakåtsträvare. Varje tid har ju haft sina problem och vi kommer säker att överleva dessa också. Det är ju upp till var och en att ge sitt bidrag för en bättre framtid. Jag vill bara tala om att jag ser dess problem, dom oroar mig och jag vill att fler ska fundera över vad vi försöker uppnå. Lite perspektiv är vad jag erbjuder. Det är en uppmaning till eftertanke och reflektion så att vi kan minnas vilka vi är, vad som är viktigt för oss och hur vi ska värna om detta.

Jag kan rekommendera filmen Idiocracy, en ganska tramsig komedi med en viktig sensmoral och en skrämmande framtidsvision. Eller Wall-E, också bra, men eftersom det är tecknat känns det mindre på riktigt.

kram från tinnitus, som nu ska gå och vila lite, bara för att det är mysigt att vila.

Paparazzi

2009-11-07T00:49:00.001-08:00

Det är som om jag alltid vore kär. Som att jag och Livet har ett kärleksförhållande och Livet alltid lyckas såra mig. Och när Livet sårar mig så vill jag sluta älska det.

Jag går ofta runt och känner mig sårad. Som om någon jag älskar avvisat mig. Ensam, ledsen, men mer än så. Det är fysiskt. Ordet sårad (hur har man kommit på alla dessa fantastiska ord?) sätter fingret på det som känns. Eller så påverkar ordet känslan. Men känslan är fysisk.
Smärta. Samtidigt öppenhet. Precis som ett sår.

Förut tog smärtan överhanden, blockerade alla andra förnimmelser, väckte skräcken och jag ryggade tillbaka, försökte skydda och stänga. Den är fortfarande stark, ibland är det som att den suger in mig i min egen hjärna och på en millisekund är jag tillbaka i barndomen och sveken. Som om den gömde sig i en liten avkrok någonstans djupt därinne, kanske i närheten av medulla oblongata.

Det är ett skrämmande ställe. Det som finns där har inte längre en form eller en färg eller en doft. Det är bara något oformligt, tyst och skrämmande. Jag tycker mig känna klor, naglar, handflator, höra ekot av skrik, vassa ord som skär som tysta knivar och förnimma en ryggtavla som försvinner bort, men jag ser bara rött mörker när jag blundar.

Nu för tiden är det inte bara detta mörker som regerar inuti. Kampen för luft och ljus, mot orättvisan i att vara oälskad har börjat ge utdelning. Trots att den mest utgjorts av skott i mörkret (vad vet en blind om ljuset?). Nu kan det flöda strömmar av lycka genom mig som skymningsmoln i rosa, kantade av guld och fyrverkerier som får mitt hjärta att pulsera lite hårdare. Jag tror det kallas lycka och jag förstår nu varför kärleken målas i rosa och rött, varför regnbågar och himmel symboliserar lycka och hopp. Det var på samma sätt som första gången jag älskade på riktigt och plötsligt förstod innebörden i alla kärlekssånger.

Smärtan är inte herre på täppan längre och öppenheten måste inte skyddas och gömmas. Såret blir infekterat om jag försöker stänga det. Det måste vara öppet. Jag måste ha det med mig hela livet och jag måste bära det utan plåster. Just nu tar jag smärtstillande för att stå ut men den tiden är snart förbi den också. Snart bär jag det som en prydnad, som ett smycke, som ett tecken på min mänsklighet och sårbarhet.

Tröskeln jag har kvar att ta mig över är en mäktig fiende. Den är som måndagsmorgonen, skräckfilmen, klaustrofobin eller viruset. En autoimmun sjukdom, mitt inre som försöker ta död på mig. Och när jag går i närkamp med den så är det precis som om djävulen far i mig. Jag fylls av vrede, hat och raseri och jag vill förstöra allt som är bra. Jag vill döda, förinta, skymfa, förnedra, såra, håna, ödelägga. Med vapen, eld, svek eller tystnad. Ta på mig en rustning och aldrig mer längta, hoppas och önska, bara hata, avvisa och förakta. Mina ögon smalnar, musklerna spänns och fingrarna kröks som om dom förvandlades till klor.

Men jag tänker inte ge mig. Jag tänker slåss tills någon av oss vinner. Jag är redan blå och gul, jag har ömsom slagits, ömsom flytt under hela mitt liv, men jag vill vinna. Jag ska vinna. Jag kommer att vinna. Det vet jag. För jag har varit nära att förlora. Stått på kanten, haft kniven i handen, sett tåget komma, manad av djävulen att ge mig. Men jag förlorade inte. Jag vet inte vad som räddade mig. Kanske var det vetskapen om vad det skulle göra mot de som älskar mig. Kanske var det att jag vet att självmord smittar. Jag ville inte få någon annan att förlora hoppet. Vad det än var så vet jag att det kommer att fortsätta skydda mig. Jag kan inte förlora.

Jag hatar djävulen, samtidigt är den en del av mig. Jag har fått den, ärvt den och om jag tar död på den så lämnar jag mina förfäder bakom mig. Jag sviker dem. Kommer dom att förlåta mig? Kanske lämnar dom mig. Är det värt det offret?
Jag har hittat en lekkamrat. Det skrämmer livet ur mig. För det ställer mig inför valet. Döda djävulen eller låta den leva. Vi kan inte leva i samförstånd, djävulen och jag. Vi kommer inte överens. Jag vill älska, djävulen vill hata. Den måste dö. Och jag måste våga. Men om jag dödar den, blir jag som den då?

Det här går inte. Det finns ingen logik i det. Kan jag älska djävulen? Vad händer då? Det skulle vara som att ha en skorpion i sängen och hoppas att den inte biter. Jag kan inte så mycket om exorcism (vågar inte titta på skräckfilmer) men så vitt jag vet så brukar det gå ganska våldsamt till att driva djävulen ur kroppen. I True Blood så driver en (bluff)häxa ut en demon ur Haettie Mae, och väl ute så far den in i något stackars litet djur som häxan snabbt dränker.

Jag tycker det verkar vidrigt, men jag har ändå känslan av att det måste gå våldsamt till. Det ska vara skitigt, grymt, smärtsamt på gränsen till vansinne, innehålla rikligt med kroppsvätskor såsom blod, svett och tårar och ackompanjeras av primalskrik. Ungefär som att föda barn, men utan snälla barnmorskor, varma sjukhussängar, epiduralbedövningar och lustgas. Istället omges man av oberäkneliga häxor på en mörk och avlägsen plats skyddad enbart av irrationellt hopp om befrielse och kanske ett litet krucifix.

Jag antar att min psykolog är den oberäkneliga häxan i den här historien. Jag undrar om han skulle ha gillat det, jag tror nästan det. Det bor nog en liten sadist i honom och i mig med för den delen. Det är nog med psykologer som med kirurger, man måste ha vissa aggressiva tendenser för att vilja öppna en människa.
Jag känner mig grym ibland när jag jobbar. Jag vet hur ont det gör att dra fram de mest smärtsamma minnena. Men jag tror att om man inte öppnar det infekterade såret så förgiftas till slut blodet och hela människan blir sjuk.

Längtan, hopp, kärlek, glädje, tillit fyll mig. Djävul, vik hädan.

Kram från tinnitus, som ska ut i natten men inte som vampyr

Ambitions

2009-10-31T11:39:00.001-07:00

Jag såg Emil Jensens föreställning igår.

http://www.emiljensen.se/h09/turneplan/

Den var fantastisk. Han var fantastisk. Inte bara för att han är otroligt rolig och klok, utan också för att han bjöd på sig själv.
Han bjöd på sig själv.
Smaka på det uttrycket, tänk ordentligt på vad det innebär.

Att bjuda på sig själv.
Att säga till omgivningen: Varsågod, här är jag. Ta för er, tyck och tänk. Och känn.
Känn med mig, för mig, gärna in mig.

Det är modigt. Modigt och vackert. Och framförallt är det snällt. Det är så sjukt j-vla snällt att bjuda på sig själv så jag tror inte att nån av alla dom fina människorna som gör det fattar det själva. Jag tackar er, tackar er ödmjukast och säger till alla oss andra. Gör det! Bjud på er!

spotify:track:2yi9pupBOOKH3HjykVTYcH

Det är så märkligt hur vi längtar så starkt efter att bli sedda, men ändå så är vi så noga med att gömma oss. Hur går det ihop?

Vi vill bli sedda för dom vi är, men samtidigt är vi så rädda för att inte duga som vi är så vi vågar aldrig prova. Emil provar. Jag tycker att vi ska följa hans exempel.

På jobbet träffa jag mängder med människor som slutat våga. De har fått höra så många gånger under sin uppväxt att de inte är snälla nog, inte duktiga nog, inte coola nog för att bli omtyckta och respekterade. Självupptagna föräldrar och/eller elaka skolkamrater har präglat in märken i öron, ryggar, nackar, handflator, insidan av ögonlocken. Sen går livet vidare, man lämnar skolan, föräldrahemmet och förhoppningsvis hittar man kärleksfullare människor att omge sig med.

Men när som helst kan såren öppnas igen. All kritik är ett hot mot den återuppbyggda självkänslan eftersom den står på ostadig grund. Har man otur så är grunden så pass ostadig att hela bygget rasar när stormen rasar eller marken skakar. De dagliga prövningarna blir för de här människorna mer än bara naturliga nötningar. På ett hus med gediget fundament kan man reparera det mesta, oftast med enkla medel. Men om fundamentet inte fick byggas i lugn och ro av varsamma händer så är utgångsläget ett helt annat. Huset är ömtåligare och skadorna av annan dignitet. De är mer frekventa och svårare att åtgärda.

Varför? För att varje liten vindpust skakar huset. Varje vibration sätter igång ekon som skallar mellan husets väggar och stegrar i intensitet. Skräcken sätter igång, väcks som en vakthund och börjar skälla. Nu kommer det, nu börjar det igen. Snart kommer huggen, slagen, gliringarna, sarkasmen, hånskratten, hoten, de föraktfulla blickarna, hatet. Du måste göra något, nu! Göm dig, skydda dig, spring, slåss, GÖR NÅGOT!

I det här läget finns det olika vägar att gå. Emil går en väg. Han ställer sig på en scen, i rampljuset och säger högt till alla som vill lyssna: Oj, vad det stormar! Aj, vad det gör ont!
Randy i The Wrestler gick en annan väg. Med ett brett ärr över bröstet och självhatet ringande i öronen gick han in i ringen: Det här huset är skräp, det finns inget hopp, jag kan lika gärna riva det.

Och mellan dessa två ytterligheter finns en oändlig massa andra vägar, stigar, gränder, autostrador.

To be continued.. (Tinnitus har ett diskberg att ta itu med..)

Viva la vida

2009-10-26T23:17:00.000-07:00

Igår var en intensiv dag.
Möten som skakade om det där virrvarret inuti och ögon som tittade och förstod och försökte hjälpa och gjorde det fast det enda dom sa var att det inte finns något att göra. Du måste bara gå igenom det här Tinnitus. Det finns inga genvägar.
Idag känner jag mig helt lugn. Dödsångesten har retirerat- det är med den som med vampyrer, de brinner upp i dagsljus.

Jag mediterade nu på morgonen och en känsla av oövervinnerlighet infann sig.

Jag håller på och läser en text, har nog nämnt den i ett tidigare inlägg. Författaren skriver om hur vårt inre är pulvriserat, mutilerat och förkrympt, vi har en inneboende destruktivitet som kan ta över oss och få oss att förstöra allt som är gott och hur vi ska kunna få ihop detta med Gud och kärleken som också bor inom oss. Har Gud också ett trasigt hjärta, frågar han oss. Är vi här för att hjälpa Gud att hela sitt hjärta?
Jag tycker det är fantastiskt. Hur man kan möta andra människor, i verkligheten eller i ett skrivet stycke och känna hur mötet öppnar upp rum inom en, nya världsrymder. Det är ännu något obenämnbart, som ett stycke okänd landmassa vid horisonten, men det finns där, högst verkligt och samtidigt alldeles magiskt.

Kramar från Tinnitus, som ska ut i dagsljuset och se om hon brinner upp. Av aska blir det bördig jord...

Happyland

2009-10-21T12:30:00.000-07:00

Stämplar.
Etiketter.
Problembeskrivning.
Identitet.
Diagnos.
Kategorier.
Förklaringsmodeller.
Personlighet.
Typologi.

När allt inuti bara är förvirring. När man märker att något pågår inuti men inte kan fånga det i ord. Då hjälper samhället till. Stramar upp, strukturerar, ringar in, ramar in, fångar upp eller låser in. Fångar i fållor.

Vi är så komplexa. Och vi vet det. Och ändå så ska vi hela tiden förenkla. Jag tycker inte att det är ok. Det gör mig förvirrad. Jag passar inte in i några av dessa ramar, normer, kriterieanhopningar. Jag är min alldeles egna och ändå längtar jag så hett efter att få en rubrik, en headline, ett epitet. Det här är du tinnitus. För jag känner mig inte som ett jag. Som ett helt. Jag känner mig som fragment, som små bitar som sitter väldigt löst sammanfogade och ändå ska detta "jag" fungera som ett helt sammanhållet, sammanhängande ett.

Alla dessa människor jag träffar. Alla ska dom sorteras, in i fåror, märkas som får. Personlighetsstörning, depression, ångest, tvång. Dom är inte det. Alla dom här namnen gör mig förvirrad. Dom är olyckliga, men inte bara det. Dom är förvirrade, men inte bara det. Dom är hjälpsökande, men inte bara det. Dom är också fulla av andra upplevelser och egenskaper och minnen. Kanske är min uppgift att desillusionera dem. Att få dom att inse att dom inte behöver mig, att dom är perfekta som dom är och inte ska förändras? Så känns det i alla fall, men hur går det ihop med att sätta diagnos på dem och inleda ett sk förändringsarbete. Ja, jag vill förändra något, jag vill införa fullständig självacceptans, men det gör man bara genom att sluta försöka.

Paradoxen, igen är den där. Gäckar mig. det känns som att jag döljer något för mig själv. eller så är det bara så världen är konstruerad. Oenhetlig. Värld-en, är o-en-hetlig.

Jag vill bara möta dem, på samma sätt som jag försöker möter mig själv, med omtanke, öppenhet och acceptans. Jag har fortfarande prestationskrav på mig själv och när dom kommer in i en terapisession så låser det sig. Jag tänker bara på mig själv och vad jag ska säga nu och om det finns någon teori som kan förklara och lösa och leda väg. Jag glömmer relationen och den som sitter mitt emot mig, full av tankar, drömmar, rädslor och förhoppningar. Och minnen. Och vilja som ska uppmuntras och inte kvävas av struktur och andras kunskap och erfarenheter (se vetenskap). Jag är fenomenolog, så är det bara.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Fenomenologi

Kram från tinnitus, som är full av kärlek och lugn och tillit och som hoppas att ni också får känna så idag..

The puzzle

2009-10-20T22:09:00.000-07:00

Läser en text om mysticism och psykoanalys. Försöker greppa livet och verkligheten. Eller fly det, ibland blir jag inte klok på vad jag håller på med.
Inom vissa psykologiska inriktningar ses existensiella funderingar som ett tecken på depression och som ett undvikandebeteende. Inom andra är det en essentiell del av livet.

Och här sitter jag, nånstans i mitten av det hela, i mitten av mitt eget universum och ja, jag vill bort. Samtidigt som jag inte vill vara någon annanstans än där jag är. I mig själv. Jag tror inte det är en paradox. Jag kan ju vara mitt i mig själv på Bali också. Men jag, är ju inte bara jag. Mitt universum innebos ju också av det som är en del av mitt liv just nu. Så om jag stack skulle det vara lite som att en planet i mitt universum stack iväg till en annan galax. Det skulle vara samma planet men ändå inte.

Jag tror att jag har förväxlat surrender med sorg. Det är den här morgonens och ett av mitt livs största insikter. Surrender betyder inte att ge upp, det betyder att släppa taget om det man tror och ta in det som är. Och en massa andra saker. Som att inse att det finns andra och kanske större krafter än den egna. Att öppna hjärtat för kärlek.
Det är tillbedjan och underkastelse utan att vara självförnekande och självförminskande.

I´ve got my best shoes on and I´m ready for it all.
(Ane Brun, Raise my head, 2oo8)

http://open.spotify.com/track/2DAACd46RTOci4voix82Zb

Ha en underbar dag, kramar
Tinnitus (som längtar och saknar och lever och lär)

Jag är en vampyr

2009-10-19T08:12:00.000-07:00

Ja ja, tinnitus har hjärttinnitus och tårarna sitter där dom sitter. Så blir den här texten också märkligt torftig. Ibland är det som att det stora som händer inuti inte får ordbehandlas. Jag bara sitter här och känner och känner men jag kan inte foga samman bokstäverna som passar med insidan.

Mina händer är varma, mina fötter är kalla, jag har en rynka mellan ögonbrynen och medicinen gör påsar under ögon som glöder. Det står en vinare i köket och kroppen vill ha den. Min rygg är rak när jag tänker på det men glömmer jag rasar den samman och jag blir en pöl i min stol en slokande krok över tangentbord som inte kan ge några svar. Fejjan uppe, vänner som spelar och länkar och chattar och jag bara väntar. Läste om gudar idag, satt på biblioteket och var glad. Blev bjuden på fika, inte var dag, och ögon vände sig mot mig men jag fäste mig inte vid dom, hjärnan på högvarv och jag var glad att det fanns en himmel därute som var blå sen skulle vi gå. Hemma igen, vid datorn igen, skriver och sen. Hjärtat känns tomt igen.

kram från tinnitus (som är så nära som ingen får gå)

Far har lärt mig

2009-10-17T12:28:00.000-07:00

Tinnitus ska på date... Så mycket för goda intentioner..

Mannen jag ska ut med, jag har inte träffat honom. Han säger att vi har träffats, men jag kommer inte ihåg det så då räknas det inte. Han verkar intressant, håller på med teater, reser... Han ser inte ut som min typ, men han är rolig. Om inte annat så får jag en trevlig kväll.

Vad ska man göra? Låta bli att leva? Kärlek, är inte det livet?

Mitt år, som skulle ge mig tid att läka.. Kanske är det fortfarande en bra idé. Kanske ska jag ställa in det här. Jag blir bara så nyfiken. Och har svårt att stå emot kicken, bekräftelsen, kittlingen.

Och så tänker jag att kanske behöver sår mer än tid för att läka, de behöver ju luft också. Eller så har jag redan läkt? Läkt från förra såret, från det förförra också. Kanske.

http://open.spotify.com/track/05TpSohLNpRTRyPiyLnQlV

Skrev precis till två gamla spöken. Stället jag är på nu vill att jag ska ge för att läka. Jag vill alltid ge för att läka. Kommer jag att bli sårad om jag inte får svar? Eller kommer jag att vara nöjd med att ha gett? Just nu känner jag mig lugn. Som att jag är min egen och full av kärlek. Nöjd.

Det verkar som att det är svårt för mig att ställa upp regler och sen följa dem. Men jag vet ju så lite om livet och jag tycker inte om begränsningar. Jag tycker om att möta varje dag med ett öppet sinne, varje människa som om den vore god och varje stund som full av möjligheter. Lidandet, kommer det av detta förhållningssätt eller av det faktum att jag ibland blir ledsen av konsekvenserna. Eller är det så att jag inte lyckas behålla öppenheten, blir fast i rädslan och skapar lidandet själv?

Jag tycker inte att livet är enkelt. Och jag tror inte på människor som försöker förenkla svåra saker. Jag tror på skapande, på att livet är precis så som vi tror att det är och att vi kommer att möta precis det vi föreställer oss och att det både är precis som det ska och kan förändras.

Vi får se hur det blir med dejten.. Jag har second thoughts...

Kram från Tinnitus (som tycker att komplexitet och ambivalens är livsviktigt:))

Round table conference

2009-10-10T05:50:00.000-07:00

Det är ju också så att det känns väldigt fåfängt att tro att det kommer att komma män att säga nej till. Det är ju dessvärre inte så att de står på rad utanför min dörr och väntar ivrigt.
En vän sa till mig idag att jag är vacker och vis och att det kommer att komma in kärlek i mitt liv fortare än jag tror. Han trodde inte att det skulle hålla ett helt år.

Jag vet inte vad jag ska tro. Jag vet bara att jag längtar otroligt mycket efter kärlek, men att jag är så trött på att bli besviken, sviken, ratad, lämnad. Är det fel att ta paus? Är det bättre att fortsätta ta tjuren vid hornen och lära sig av misstagen? Mesar jag ur? Kommer det verkligen bli bättre för att jag väntar? Är det inte bara ett sätt att få ensamheten att verka självvald?

Det är förmodligen alla dom negativa sakerna och alla dom positiva sakerna på samma gång.. Beslut är ju bara beslut. De säger ingenting om livet och sanningen och verkligheten. De är bara en riktning, ett val, som man hoppas är det bästa, för någonstans måste man ju gå? Eller?

Den här känslan av att vara fast i ett dåligt mönster, jag försöker ju göra mig av med den. Som att det skulle gå att göra sig av med en känsla. Jag ÄR fast i ett dåligt mönster. Kanske. Eller så har jag just kommit ur det.

Under de här få timmarna efter att jag fattat beslutet så märker jag i alla fall att jag ser på män på ett annat sätt. De är mer intressanta än vad de är något som man ska försöka få bekräftelse av. Det finns liksom mer plats för lek och upptäckande nu är för några timmar sedan.

Det är ganska uppenbart att mitt liv kretsar kring kärlek. Jag skulle vilja att det kretsade kring andra saker också. Kanske kan det här beslutet hjälpa mig att få tid över till att kretsa kring annat. Om jag bara kunde bestämma mig för om beslutet är en flykt eller en utmaning. Men som sagt beslut säger ju inget om verkligheten, de är bara verktyg. Och det här verktyget tycks fungera. Hmm..

Kram från Tinnitus som önskar er en fantastisk lördag!

Bilden i mitt huvud

2009-10-10T02:24:00.000-07:00

Drömmen... Drömmen. Hans blick. Hans värme. Hans hud. Allt var mjukt, skimrande, rörelserna långsamma, ögonblicken oändliga, allting var värme, ingen kyla, bara öppet. Kom in, sa hans blick, jag är öppen för dig. Jag älskar dig. Vi var öppna för varandra, inga hinder emellan, bara öppenhet, mottaglighet, förståelse och acceptans. Ingen rädsla, inget avstånd, som att simma i vatten, följsamt, omsluten, ett helt.

Ett år utan män

2009-10-10T00:25:00.000-07:00

Drömde om kärlek i natt. Drömde att jag var tillsammans med en kille jag dejtade i våras. I verkligheten gick det åt pipan i rasande fart, men i drömmen var vi djupt förälskade. Vi låg och gosade, vi sprang runt på stan med vänner, vi träffade hans mamma. Han var lika förälskad i mig som jag i honom och han var stolt över mig för jag vunnit en prestigefylld frågetävling om konst (Han är konstnär). Det var som i Slumdog Millionaire, jag minns att jag tänkte i drömmen att jag hade otrolig tur med frågorna. Men jag vann och det var huvudsaken. Då kunde i alla fall andra tro att jag var smart och påläst... Jag vann över honom också, med en poäng, men han var en bra förlorare, gladdes åt min vinst och lyste av stolthet över sin kloka flickvän(jag).

Jag tror att drömmen inspirerades bl.a. av att jag umgicks med mina fina nyförälskade vänner igår. Kärleken fullkomligt bubblar i och omkring dem. Det kommer kaskader av endorfiner över en om man står nära. Det är vackert. Det är en fantastisk känsla att se sin bästa vän, som kämpat så länge för att få ordning på sitt liv och som letat efter kärlek länge, länge, få uppleva både framgång och kärlek.

Men det svider ju också så klart. Det väcker längtan efter närhet och ömhet, efter den där mjukheten i kontakten, intimiteten. Drömmen var så levande, och han var så mjuk och kärleksfull.

Igår bestämde jag mig. Det är en klyscha, men jag ska ta ett killfritt år. Samtidigt som det känns tramsigt och menlöst så känns det också otroligt skrämmande och det tyder på att det är rätt väg att gå. Jag behöver skapa ett nytt sätt att förhålla mig till män och relationer. Jag har så bråttom att etablera en relation, att jag inte tar mig tid att lära känna personen jag involverar mig med. Jag är kär i känslorna och har någon idé om att man kan uppleva dem med vem som helst. Men det är verkligen inte sant och det har jag fått erfara flertalet gånger de senaste två åren.

En ettårsregel ger mig paus och gräns. Den skyddar mig mot brådskan.
En väninna föreslog detta för mig för månader sen, men jag tyckte bara att det lät löjligt.
Det är löjeväckande att försöka kontrollera livet, och att tro att man skulle kunna hålla emot om det kom in en riktig Man i ens liv. Det känns också fånigt att erkänna att man har så stora problem med relationer att man måste göra något så extremt som att skapa regler. Jag tycker fortfarande att det låter löjligt, men det känns bra. Jag förstår poängen. Man skulle kunna jämföra det med att bestämma sig för att ta hand om sin kropp. Att erkänna för sig själv att man har dåliga kostvanor (eller obefintliga träningsvanor), att man måste göra något åt det och sen göra det.

Det är ett statement och jag tror på att göra statements, eller affirmationer, eller vad man vill kalla det. Mål. Mål är viktiga. Mål och målmedvetenhet. Mitt mål är att skapa en välfungerande och kärleksfull relation med en man som är omtänksam,ansvarsfull, intelligent, sensuell och rolig. Jag tror att denna regel kommer att vara en hjälp för att uppnå detta mål.

Så nu, nu börjar det. De tionde oktober 2009. Ett år utan män. Välkommen att följa med på resan.

Kram från Tinnitus (som nu ska ta en promenad och rysa vid tanken på den regel hon just nu satt upp för sig själv..)

Obsession

2009-10-07T22:18:00.000-07:00

Jag är besatt. Jag gillar det inte. Men jag kan inte låta bli. Jag ger efter. En indisk avatar (halvgud) har sagt att det enda sättet att bli av med ett behov är att tillfredsställa det. Jag hoppas att det är så.

Kram från Tinnitus (som lyssnar på Falling out of love med Marie Gauthier och önskar att hon kunde sitta hemma och skriva hela dan..)

Shame, shame, shame

2009-10-05T04:33:00.000-07:00

Läste mitt förra inlägg och insåg att jag presenterat ännu en paradox.

Min första paradox var att börja skriva en blogg för att acceptera mig själv, men jag valde att vara anonym. Om jag accepterar mig själv borde jag väl kunna stå för mitt inre även för andra, non? Men jag tänker låta det gå i min egen takt. Kanske hade det gått fortare om jag slutade gömma mig, men jag är inte redo för att låta det gå fort. Jag är inte redo för att låta det gå långsamt heller..

Min andra paradox var att konstatera att jag hatar att känna ensamhet, men att jag också hatar när någon kommer för nära. Borderline skulle en del kalla det. Men egentligen handlar det om samma sak. Om någon kommer för nära så känner man sig ännu mer ensam om man förlorar dem. Dessutom kan man känna sig sjukt ensam tillsammans med någon. Så jag måste möta dem, både ensamheten och närheten. Och ensamheten kanske är som värst tillsammans med någon.

Hmm, Tinnitus har saker att fundera på..

Stor kram till alla er som liksom jag kämpar mot skammen, vi kommer att besegra den!

Bad things

2009-09-28T12:54:00.000-07:00

http://www.mtv.com/videos/misc/435679/paparazzi-live.jhtml#artist=3061469

Hål i huvudet. Så säger man där jag kommer från om någon gjort något riktigt korkat, dvs inte använt sitt intellekt. Som att allt det kloka läckt ut genom det där hålet, som om de träffats av ett skott som trasat sönder viktiga nervbanor. Själv känns det som att jag har hål i bröstet. Betyder det att jag inte har använt min kärlek? Att jag skadats av ett skott som fått min kärlek att läcka ut. Att jag har trasighet som måste läka, artärer och vener som måste sys ihop och hålla för blodet som ska skölja genom kamrarna. Det skulle det faktiskt kunna betyda. Jag var aldrig kär i honom. Det var något annat.

Jag tyckte först att han var söt. Sen visade han sig ha andra kvalitéer, men de var fortfarande på det fysiska planet. Aldrig någonsin visade han omtanke, aldrig någonsin fick han mig att skratta. Min uppgift: Att få honom att göra det.
Men varför? Varför pressa vatten ur en sten? Varför pressa över huvudtaget? Jag misstänker att det finns bäckar, åar, floder, hav att sänka ner sin kropp i.
Det var för att läka. För mitt sår kom av en annan som inte ville ge mig kärlek. Och det finns ett barn inom mig som inte vill ge upp hoppet om att historien går att ändra. Att det finns livgivande vatten i stenen, att jag bara måste lära mig knepet för att kunna få ut det..

Insikt.. Att en sten är en sten och inte innehåller så mycket vatten. Att släppa taget om hoppet. Om önskan om att kunna kontrollera kärleken. Jag kan inte skapa den där den inte finns. Jag kan inte ta ansvar för all kärlek i en relation. Jag kan inte styra om den kommer eller går. Och jag måste våga förlora den. Jag har ju hört det så många gånger: Man måste våga för att vinna.

Men det är ju så med alla klyschor, man hör dem så många gånger att man slutar lyssna. Man försöker inte förstå innebörden och de känns inte längre personliga. Men.. De har ju blivit klyschor för att de innehåller en allmängiltig, oundviklig sanning om den mänskliga naturen (eller kulturen). Man måste våga för att vinna. Så om jag vågar vad händer då? Om jag vågar släppa in lyckan, vad händer då om jag inte lyckas behålla den? Om jag kastar ut den, får panik och slänger bort den. Vad händer med mig om jag har den i min hand, i mitt bröst och tappar bort den? Dör jag då?

Vad jag har förstått så enligt buddhismen finns det bara en enda sanning om livet och det är att allt är förändring. Om det verkligen är så, då kommer jag att både vinna och förlora om vartannat, vare sig jag vill det eller ej.
Ibland, när jag har en riktigt mörk dag, då tänker jag att jag är trött på det här livet. På allt som händer som bara är samma saker, om och om igen med vissa variationer. Att jag redan upplevt de känslor som finnas att uppleva. Jag har sett mörkt och ljust, känt varmt och kallt, smakat sött och salt, hört skarpt och mjukt, luktat förföriskt och förfärligt.
Vad mer finns det att göra?
Jag vet att det är depressionen som talar, att sorgen och alla förluster slagit ett fast grepp om mitt hjärta. Men ibland, bara ibland, är det skönt att tänka på flykt.

Jag lovade mig själv att jag inte skulle leva på smulor längre. Han erbjöd aldrig något annat. Han vet inte vad något annat är. Det vet knappt jag heller. Jag vet bara att smulor är smulor (eller droppar om jag ska hålla mig till metaforen) och det blir man inte mätt på. Alltså måste det finnas något annat för jag hör människor tala om annat. Jag ser filmer om annat. Jag läser böcker om annat. Om kärlek. Oceaner av kärlek. Som uppfyller dem och får dem att känna sig mindre ensamma.

Jag försöker stå ut med ensamheten. Jag vet att den är ett levnadsvillkor och lika oundviklig som andetaget. Kanske måste jag in i den, vältra mig i den, täcka hela min kropp med den, äta den tills jag spyr. Låta den uppfylla mig helt. Kanske finns det sedan tomhet nog att låta kärleken flytta in.

Jag känner mig oftast trängd. Om det fanns en diagnos som hette affektiv klaustrofobi så skulle jag få den. Jag tycker inte om när människor kommer mig för nära, varken fysiskt eller känslomässigt. Jag tycker inte om när människor tar upp för mycket av min tid. Jag måste ha min tid, mina tankar, min vilja, annars får jag ångest. Ångest får jag ändå, men om jag får vara ensam så lägger ångesten sig.

Många vill bli fria, de har sett vad fångenskapen kan leda till. Men de flesta av oss har aldrig behövt stå inför döden och välja friheten eller lögnen. De anar, men blundar. Vi som tvingats ner på knä av livet, vi vet att det enda som betyder något är kärleken och fastän vi är livrädda söker vi oss mot den. Mot sanningen och livet, med en klump i halsen och blicken riktad mot horisonten i våra älskades ögon.

Ner på knä. Döden. Livet. Kärleken. En dag imorgon och jag vill ta emot den som vore det den första. Om jag har ett hål i hjärtat och såret inte går att läka, så borde det vara enklare att släppa in saker. Inte svårare. There´s more room in a broken heart, sjunger Carly Simon. Jag får väl tro henne. Och börja älska utan förbehåll, utan agenda. Glömma läkning och smulor och stenar och liv och död och kontroll och förlust. Bara ta det, ha det och låta det finnas. Håll i mig..

Godnattkramar från Tinnitus (som tycker att Lady Gaga är det mest intressanta som hänt musikbranschen på väldigt länge)

Comment te dire adieu

2009-09-26T01:23:00.000-07:00

Dramafilm är en filmgenre där handlingen främst handlar om hur realistiska rollfigurer handskas med känslomässiga teman, och ofta får man följa någon form av personlig utveckling av, eller mellan, rollfigurerna. (Wikipedia)

Det känslomässiga temat för dagen är avsked. Förlust av illusioner, drömmar, önskningar och hopp. Jag släpper taget om honom nu. Jag har försökt så länge, fast i upprepningstvånget, utan verklighetsförankring. Men igår kom verkligheten in i spelfilmen. Föreställningen var över.

One More Time
I'll try one more time
One more time
To know you
I’ll try one more time
One more time
To understand
The values you lost
And we kept
What we learned
While you slept
Makes a difference between you and me
It is scary
And makes me wonder one more time
One more time

It´s taking you and me
And everyone to somewhere
Where all conciousness is gone
You walk with your head down
See only the tip of your shoes
And the ground and dirt you walk on

Who taught you to despice
And tell lies you never knew weren't true
Tell each other lies
All lies

The stream you follow to make you strong

It´s taking you and me
And everyone
To somewhere
Where all conciousness is gone
You walk with your head down
See only the tip of your shoes
And the ground and dirt you walk on

I’ll try one more time
One more time
To understand
One more time
One more time

Ane Brun (världens bästa!), Spending time with Morgan (2003)

http://open.spotify.com/track/2EShuBo9hXrf5NddHUdkFg

Men det blir inte fler gånger. Nu har jag ringt honom och sagt det. Det blir inte fler gånger. Slutet är beseglat. Och jag har bara kvar att sörja. Just nu är det värsta att jag övergett honom, att jag inte lyckades.. Med vad?.. Tinnitus.. Du har gjort det rätta. Du har gjort plats för glädjen i ditt liv, sörj inte det. Var glad! Gläds!

Men.. Det är ändå så att jag önskar att om jag föll att någon annan plockade upp mig. När mamma dog så var det många som lämnade mig. Men det finns en skillnad här. Han vet inte ens om att han är fallen. Han känner det ibland, men inte tillräckligt för att vilja förändra något. Och vem är jag att döma? Om han vill leva sitt liv som han gör så är det ju upp till honom att avgöra om det är bra eller dåligt. Det enda jag kan uttala mig om är att jag inte vill leva så. Och det talade jag om för honom. Och han blev arg. Det är märkligt. Varför bli arg? Men visst, det blir vi väl alla när vi inte får som vi vill. När vi inte får äta kakan och ha den kvar...

Stor kram från Tinnitus (som ska ut och hitta nya kakor, eller kanske en kanelbulle:))

Ibland gör man rätt ibland gör man fel

2009-09-23T22:23:00.000-07:00

Får man vara kär i en vän?

Vi har sagt vi ska vara vänner. Jag har aldrig varit i den här situationen förut. Att försöka vara vän med någon man vill vara så mycket mer än vän med.

Jag vet att detta inte är något nytt i världshistorien. Folk har gått och trånat i årtusenden efter vänner, andras pojk- eller flickvänner eller den där onåbara på andra sidan gatan, i tidningen eller på tv. Men jag har aldrig gjort det. Jag hade svårt att släppa taget om mitt ex, men han gjorde det också väldigt svårt för mig att gå vidare. Jag har aldrig ödslat tid på någon som inte vill ha mig. Men nu gör jag det?! Rädd för närhet?

Synpunkter är välkomna, Tinnitus är vilse och kan inte hitta hem. var nu det är..

Kram!

Standing in the way of control

2009-09-20T01:53:00.001-07:00

Det är hemskt att vara nära dig. Hemskt och underbart på samma gång. Du är så nära och jag vill vara ännu närmare. Jag känner att vi båda vill. Men du vill inte, mer än du vill. Din hand. Du tog i mig igår. Jag fick gå nära din kropp i flera timmar och jag ville bara hålla om dig. Din ryggtavla, jag ville ställa mig bakom och krama den. Krama dig.

Du pratar så förståndigt hela tiden. Som en lärare, som en vuxen. Vem försöker du undervisa, vem försöker du uppfostra? Dig själv, mig? Världen? Du är så full av förstånd att det blir helt oförståndigt. Som om hela livet var en hemläxa. När som helst kunde det komma ett oförberett prov och då skulle du behöva sitta där med skammen och misslyckas om du inte pluggat tillräckligt. Det finns ju så mycket mer än förnuft. Känsla tex. Det är kanske dom du skyggar för. Känslorna. Kaoset som kan komma med dem. Kontrollförlusten. Är det det ni håller på med, du och dina vänner? Drillar varandra i förnuft? Hela tiden så PK, som att världen skulle gå under om man lät djuret leva sida vid sida med mannen. Vad är ni så rädda för? Vad är så förbjudet? Akademiker med alla sina teorier. Kontrollen, alltid denna kontroll.

Vad är det som gör de svenska männen så benägna att behärska sig? Är det skamligt att vara man? Sa era mammor till er att ni var världens odjur som orsakat så mycket lidande? Eller är det skamligt att ha känslor och därmed vara kvinnlig? Sa era pappor till er att sluta böla som en kärring? Så fastlåsta i gamla könsroller och nya. Kommer de att hitta en egen identitet i allt detta? På samma sätt som vi kvinnor försöker hitta identitet. Kvinnliga utan att riskera att bli objektifierade. Starka utan att vara manliga. Kan vi behålla erfarenheterna som vi gjort som tillhörande ett kön när vi börjar utforska ett annat köns domän?

Jag vet inte vad som är kvinnligt eller manligt. Jag vet vad som betraktas som kvinnligt och manligt och hur mycket det kan skilja sig åt mellan olika kulturer. Jag vet också att könsrollerna är något som ständigt förändras, mals ner, omformas, omformuleras av olika kulturella strömningar. Jag vet också att många män sliter med sin identitet, slits med den, av den.

Alla begrepp vi använder oss av fångar oss, alla kategorier vi delar in saker i begränsar dem och vårt sätt att se. Och ändå så längtar vi så hett efter ordning och reda, etiketter och kategorier. För mycket frihet skrämmer oss, för mycket kaos tvingar oss att tänka. Vi vill inte det. Vi vill veta, ha kontroll, ordning. Lagom mycket ordning så att vi kan känna oss trygga, men inte för mycket så att vi känner oss fångna. En balansgång, hela livet, mellan trygghet och frihet.

kram från Tinnitus (som hoppas att vi blir modigare och modigare så att vi kan släppa vårt kontrollbehov)

Arvet

2009-09-20T00:27:00.000-07:00

Väntan. På att saker ska falla på plats, eller falla bort, eller förfalla. Man kan se det på dem. Skammen. Och skalet. För att dölja det skamliga inuti.
Ömhet och sorg, det är vad de väcker i mig. Och ibland ett raseri. Jag vill slita, dra, rycka, skaka, släppa ut, befria, vädra allt det där skamliga, titta på det, skratta åt det, trösta det, befria det från den ruttnande existens, vad det nu än är, har.
Men.. Jag vet. Det slipper inte ut så lätt. Och det är fascinerande att bara befinna sig bredvid. Och titta. Titta och känna. Känna längtan, min älsklingskänsla, och sorgen, som smakar som fint vin åtföljt av fin huvudvärk.

Jag fantiserar om dig, bara så du vet. Om att vara den som tar hand om dig, om att vara den som hjälper dig att uppnå dina drömmar. Om att vara den som tröstar, helar, läker. Jag vill vara i närheten av det där sårbara, mjuka, känna känslorna som det väcker. Litenheten, skräcken, oron och samtidigt styrkan, modet, vissheten om att jag kan ställa allt tillrätta.

Men. Och det är ett stort Men. Sårbarheten har en baksida. Taggar. Och dom taggarna kommer att riktas mot mig. Dom är förvuxna, taggarna. Vilda, knotiga, vildsinta. De har fått mycket näring, fått växa sig starka inuti. Som gamla vildhallonbuskar, översållade av taggar som fastnar i allt, rispar och skär. Och bären är små, små. Men sötast av alla bär i skogen.

Jag satt på balkongen imorse. Först uppe av alla, gatan nedanför var tyst och tom. Med filt omkring mig och en kopp kaffe på bordet bredvid mig läste jag Vredens druvor av John Steinbeck. Då och då hände något som tilldrog sig min uppmärksamhet. En granne rastade sin hund, ett lockigt yrväder hoppade in i sin finfina veteranbil, en kvinna förde ett känslofyllt samtal med små bokstäver på sin mobil under sin morgonpromenad. Och ovanför allt detta satt jag och lät mig förföras av Johns ord som låg så oskyldigt utspridda på vita papperssidor. Inte visste jag att de skulle beskriva mitt innersta..

"Hon tittade ut i solskenet. Det fylliga ansiktet var inte mjukt; det var behärskat och vänligt. De bruna ögonen tycktes ha sett många svåra ting, och de talade om att tunga upplevelser och lidanden för henne hade varit avsatser upp till en lugn och oberörbar mänsklig förståelse. Hon tycktes medveten om, tycktes finna sig till rätta i, tycktes välkomna sin ställning som familjens innersta värn, den starka ställning som inte kunde falla. Och eftersom Tom och barnen inte kände smärta och fruktan såvida hon inte hade det svårt och var rädd, hade hon en förmåga att förneka den smärta och den fruktan hon kände inom sig. Och eftersom de, när något glädjande inträffat, vände sig till henne för att se om glädjen fyllde henne, hade hon tagit för vana att till skratt omvandla sådant som egentligen inte ägnade sig därför. Men lugn var någonting ännu bättre än glädje. Orubblighet var något att förlita sig uppå. Och av sin betydelsefulla och ödmjuka ställning i hemmet hade hon undfått värdighet och ren lugn skönhet. Gärningen som läkerska hade givit hennes händer säkerhet och svalka och lugn; ställningen som domare hade skänkt hennes omdöme samma lidelsefrihet och okränkbarhet som en gudinnas domslut. Hon tycktes veta, att om hon sviktade skakades familjens grundvalar, och om hon förtvivlade och svek skulle familjen störta samman, ty dess vilja att finnas till vore krossad."

Min uppmärksamhet gick inte längre att lockas från sitt fokus. Jag var uppslukad av orden. Orden och tankarna de väckte, frågorna som måste få svar. Går jag emot mitt arv, min uppgift som skyggar för rollen? Jag kan ta mig an den professionellt, där är rollerna givna på förhand och jag vet vad jag har att förvänta mig. Men jag har en längtan som hindrar mig från att ta denna roll i en relation. En längtan efter att ha någon annan att luta mig mot när hjärtat känns som att det ska brista. Jag vill ha någon som kan vara mitt ankare, min klippa, mitt hopp. Och jag vill att min partner ska kunna ta den rollen på samma sätt som jag kan ta den. Men risken finns att vi fastnar i varsin roll, att vi glömmer att skifta. Risken finns att på det sätt vi börjar, på det sättet kommer vi att fortsätta.

Jag tror det var Hemingway som sa att om man vill att en människa ska vara pålitlig så måste man lita på dem. Man kan inte förvänta sig att få något utan att själv ge det. Jag misstrodde mitt ex i två år. Inte konstigt att han lämnade kanske. När jag äntligen började inse att han var där för att stanna hade min misstro redan sått så mycket split i relationen. Och uppbrottet var ett faktum. Men det är ju det som är grejen. Jag behöver nån som kan hålla fast vid tron trots mitt tvivel. På samma sätt som min vildhallonbuske behöver det.

Men jag vet att han kommer att lämna mig om jag släpper in honom. Han har redan gjort det en gång. Han kommer att göra det igen. Han är långt från att älska och förlåta. Kanske.. Han försöker genomföra sin plan utan mitt medgivande. Men jag skrämmer och sårar honom och då flyr han. Vad ska vi göra? Vänta. Vänta och se. Vänta tills svaret kommer. Relationer är snårskogar för mig och jag är så lättskrämd. Jag vet att jag ska tacka mina gudar när jag tvingas ut i vildskog och jag känner en stor tacksamhet, faktiskt, vid sidan om all förvirring och oro. Det här är nytt. Helt nytt. Och jag har inga svar. Jag vet inte vad som är det bästa, jag vet inte vad jag vill, jag vet inte om jag vågar, orkar, kan. Så jag väntar. Och vet, att svaret kommer att komma.

Kramar från Tinnitus (som lyssnar på Kanye West och vet varken ut eller in)

Jag vet var din brevlåda bor

2009-09-12T01:36:00.001-07:00

Jag hamnade i bråk på jobbet idag. Det har inte hänt förut, inte på det här jobbet. Men nu har det hänt. Och jag är sjukt jävla förbannad och vet knappt varför.

Det har uppstått problem på jobbet. Ganska snart blev det uppenbart att något inte stod rätt till. Det var diskussioner överallt, i lunchrummet, på remisskonferensen, i korridorerna, överallt. Jag, som är en nyfiken själ och som gärna vill hjälpa till (ja, jag tror att jag kan bäst) försökte ta reda på vad som stod på och försökte ge en hjälpande hand. Detta bemöttes enbart med avvisande.

Kanske borde jag veta min plats. Jag är yngst, nybakad, sist in, en rookie i alla bemärkelser, men jag kan faktiskt! Jag vet hur man hanterar såna här saker, jag har för fasen pluggat sånt här i fem och ett halvt år. Det finns andra på min arbetsplats som kan sånt här också, det vet jag, men jag gjorde det som kändes rätt för mig, ett öppet försök att visa min tjänstvillighet. Det uppskattades inte.

Så kom det plötsligt upp att det blir upp till oss anställda att lösa problemet som det surrades om. Jag tyckte att det var märkligt. Dels är det inte enbart vårt problem om vi plötsligt står utan inräknade och väl behövda resurser (vilket var problemet), vi tillhör faktiskt en organisation med tillhörande ledning som dels råkade ha ansvaret för att problemet uppkommit, dels har de ansvaret att fördela resurser på ett sätt som säkrar patient (och personal-)säkerheten. Vidare var det märkligt hur ärendet i slutänden presenterades för oss. Vi fick veta väldigt lite om vad som faktiskt hänt och fokus lades på att det nu var upp till oss att lösa problemet och hur detta skulle gå till. För min del var det oacceptabelt. Så jag frågade om de saker som jag inte förstod. Det skulle jag tydligen inte ha gjort.

Mina frågor bemöttes med total ovilja och det gick långsamt upp för mig att det fanns orsaker till detta. Orsakerna tänker jag inte gå in på, mer än att det finns ett sätt att hantera saker på min arbetsplats som inte är lämpade för en här typen av problem.

Nu blev resultatet istället att inget blev löst. Någon ges skulden i onödan. Vi får ta ansvar för något som vi inte borde ta ansvar för vilket innebär en ökad belastning på personer som redan är tungt belastade och jag blev förbannad för att jag blev uppfattad som jobbig. Jag är inte jobbig! Jag är nyfiken och intresserad och engagerad och en arbetsplats som inte tar tillvara på sina anställdas engagemang kommer att få en apatisk och depressiv personalstyrka i det långa loppet. Konflikträdsla, jag hatar dig! Och varför blir jag då så galet förbannad? Vilket barndomstrauma ligger och lurar bakom min upprördhet. Förmodligen har jag varit bystander till alltför många av mina föräldrars bråk, de var högfrekventa. Och var det nån som lyssnade på mig. Nä du, glöm det. Trots att jag redan i späda år var klokare än de flesta.

Jag diskuterade detta med min bäste vän som log på det där mjuka, underbara jag-känner-dig-så-väl-tinnitus-sättet. Så sa han, ja du har ju alltid varit X-storps egen italienare. Han tycker att jag är sydländsk i mitt humör:) Det är jag. Men vad ska jag göra då? frågade jag. Mina alternativ var att på olika sätt anpassa omvärlden till mitt humör, dvs hitta en arbetsplats som inte är rädd för engagemang och ärlighet eller starta eget. Min vän sa enkelt: Du behöver meditera mer Tinnitus.

På ett sätt har han rätt. Meditation hjälper mot känslostormar. Men jag är fortfarande av samma åsikt. Jag vill vara med och skapa en fungerande arbetsplats och om jag inte får vara det kommer det att påverka mig negativt. Min handledare menade att det är så det blir när man arbetar i en organisation av den här typen och den här storleken, man blir avtrubbad med tiden. Hårdhudad och likgiltig inför alla organisatoriska fadäser. Frågan blir då: Vill jag bli det?

So there you have it. Tinnitus har val att göra: 1. Jag måste bestämma mig för hur jag ska hantera det på jobbet. Ska jag fortsätta lägga näsan i blöt med risken att jag blir riktigt impopulär och går miste om fina referensbrev, eller ska jag slipa mina metoder och hitta ett mer diplomatiskt sätt att bringa ordning? Eller ska jag göra som de andra och mind my own business? 2. När den här anställningen tar slut ska jag räcka fingret åt alla stora organisationer och säga: "Adios, nu startar jag eget"?

En slutsats jag kan dra av detta är att ärendet inte sköttes snyggt. Om man hade velat undvika att involvera övrig personal så hade det varit bättre att hålla möten och diskussioner inne på rummen, med den personal som berördes i första hand. Att saker och ting inte flöt på som de brukar skapade en chock och man lyckades inte hantera oron det väckte utan den spred sig till övriga anställda. Eftersom de andra tydligen är hårdhudade drabbades de inte av oron. Jag däremot, som är en nykläckt liten fågelunge, drabbades med resultatet att mina psykologinstinkter gick igång. Vilket då inte var välkommet uppenbarligen..

Just nu lockar egenföretagandet den här lilla dunungen. Jag är inte säker på att jag vill bli hårdhudad. Att få skapa min egen organisation är en dröm som snart ska bli sann, i alla fall på deltid till att börja med. Jajamensan, Tinnitus ska bli egenföretagare. Se upp kapitalistsvin, nu kommer arbetarbrackorna och inkräktar på ert område. Detta nya steg gör att nya frågor uppstår: Innebär detta att jag går kapitalismen till mötes, eller kommer nya typer av egenföretagare förändra spelreglerna?

Arbetsmarknaden, ett helt nytt slagfält..
To be continued..

Fågelfjunskramar från Tinnitus (som lyssnar på Guns´n´Roses (Åh, Axl) Welcome to the jungle)

Beast

2009-09-10T13:38:00.000-07:00

Läste idag att barn söker kontakter på nätet, trots att de är medvetna om faran. Varför? Jo, tydligen för att de känner sig så ensamma och är i desperat behov av bekräftelse. Det är så sorgligt att jag nästan går av på mitten.

Läste också att Berlusconi flirtar öppet med facisterna och att han avskaffat asylrätten.

Och så läste jag att de som är farligast är inte de principfasta fanatikerna utan kappvändarna.

Jag ska gå med i Bris och Rädda barnen. Det här håller inte. Jag måste göra något. Något mer. Så mycket jag bara kan. Skitvärld. Skitsystem. Skitåsikter. Läste också att man gjort studier som visar att ekologisk odling ibland är en större belastning för miljön än konventionell odling. Gissa om många latrövar och fri marknadsivrare får vatten på sin kvarn nu. Suck..

Nu ska jag gå och sova. Och inte tänka på allt som är skit med världen, utan allt som är vackert som leenden, omtanke, längtan och träd.

Godnattkramar från Tinnitus
(som önskar dig en god natts sömn full av värme och tröst)

Where does the good go?

2009-09-06T23:44:00.000-07:00

Den som ställer många frågor ökar mångas visdom.
Kongolesiskt ordspråk

Do you love me?

2009-09-06T02:49:00.000-07:00

I found her on a night of fire and noise
Wild bells rang in a wild sky
I knew from that moment on
I'll love her till the day that I died
And I kissed away a thousand tears
My lady of the Various Sorrows
Some begged, some borowed, some stolen
Some kept safe for tomorrow
On and endless night, silver star spangled
The bells from the chapel went jingle-jangle

Do you love me? Do you love me?
Do you love me? Do you love me?
Do you love me? Do you love me?
Do you love me? Like I love you?

She was given to me to put things right
And I stacked all my accomplishments beside her
Still I seemed so obselete and small
I found God and all His devils inside her
In my bed she cast the blizzard out
A mock sun blazed upon her head
So completely filled with light she was
Her shadow fanged and hairy and mad
Our love-lines grew hopelessly tangled
And the bells from the chapel went jingle-jangle

Do you love me? Do you love me?
Do you love me? Do you love me?
Do you love me? Do you love me?
Do you love me? Like I love you?

She had a heartful of love and devotion
She had a mindful of tyranny and terror
Well, I try, I do, I really try
But I just err, baby, I do, I error
So come find me, my darling one
I'm down to the grounds, the very dregs
Ah, here she comes, blocking the sun
Blood running down the inside of her legs
The moon in the sky is battered and mangled
bAnd the bells from the chapel go jingle-jangle

Do you love me? Do you love me?
Do you love me? Do you love me?
Do you love me? Do you love me?
Do you love me? Like I love you?

All things move toward their end
I knew before I met her that I would lose her
I swear I made every effort to be good to her
I made every effort not to abuse her
Crazy bracelets on her wrists and her ankles
And the bells from the chapel go jingle-jangle

Do you love me? Do you love me?
Do you love me? Do you love me?
Do you love me? Do you love me?
Do you love me? Like I love you?

Nick Cave and the Bad seeds

Jag måste sluta, jag vet att jag måste sluta, men det är så svårt. Dom sårade pojkarna, jag vill ta in dem, hela dem med min kärlek. De kuvade hundarna, jag vill ge dem styrkan tillbaka. Men jag kan inte. Det går inte. De hatar mig för att jag försöker ta olyckan ifrån dem. De vill ha bekräftelse på det de alltid fått höra, att de inget är värda, att de förtjänar allt ont som sker dem och att de aldrig, aldrig ska få någon kärlek för de är inte värda den.

Jag vill ringa honom, jag vill jag vill jag vill. Jag vill ha honom framför mig, sittande vid mitt rangliga köksbord med sitt olyckliga ansikte och sina glidande ord. Jag längtar efter hans smärta, hans avvisande och den lilla, lilla glimten av kärlek som skrämmer oss båda till tystnad.

Jag vill ta väven och repa upp den, vill ofatta mina beslut, vill pilla på skorpan så att blodet tränger fram igen.

"Nu ska blodet flyta!"

(A.Lindgren, ur Ronja Rövardotter)

En vildvittra har jag varit, och ondsintheten vill in i mig igen. Jag saknar honom. Men jag vet bättre. Jag vet bättre. Jag har förstått att det finns annat, att jag kan få kärlek, men den lyser med sin frånvaro just nu och tryggheten i skammen och underläget lockar. Att återigen få offra sig på kärlekens altare,denna ljuva, svarta dröm som varit min godnattsaga så långt jag kan minnas..

Han kommer aldrig att kunna älska mig, jag kan inte frälsa honom. Han vill inte. Han vill inte! Jag måste inse det!

"Nej. Bestämt nej. Skräddaren säger nej."

(Varanteatern)

Nej. han älskar inte mig, han kan inte älska, och jag kan inte lära honom, ska inte lära honom, för jag vill ha mer. Jag tänker inte upprepa eländet jag växt upp med, det räcker med villkorlig kärlek för min del. Jag vill inte låta min kärlek gå obesvarad längre, jag har så mycket att ge. Och plats inuti att ta emot.

I fredags satt jag i handledningen och hade en fantasi om att få krypa upp i min handledares knä. Det var så mysigt, jag kunde precis komma ihåg känslan av värme och trygghet som infann sig i knät på någon större när man var liten. Den känslan har jag väckt upp inom mig flera gånger den här helgen. Den är full av tillit och mjukhet och får mig att känna som om jag satt i knät på livet..

Hälsningar Tinnitus
(som inte tänker låta någon tro att hon inte är värd kärlek igen!)

"Jag känner livet i mig!"

2009-09-05T01:11:00.000-07:00

- citat ur Madicken, Astrid Lindgren, som stämmer på pricken in på hur jag känner mig denna morgon. Ännu en arbetsvecka har passerat och jag är full av förundran över det yrke jag valt, de upplevelser som yrket för med sig och alla människor som jag arbetar med, både kollegor och klienter. Clarence Craaford har skrivit en bok med titeln "Människan är en berättelse" och nu går det upp för mig tydligare än någonsin vad han menar.

Om man som jag varit en rädd liten mus som sprungit runt hel livet och varit orolig för vad andra tycker och hur andra ska reagera på en själv så vet man vilket fängelse denna extrema självmedvetenhet och faromedvetenhet är. Och när jag nu lyckas släppa dessa skygglappar, denna rustning med speglar i och för första gången i mitt liv verkligen ser min omgivning är det som att ta ett steg ut i en fantastisk saga. En saga som innehåller alla de essentiella beståndsdelarna magi, sorg, kärlek, smärta, hjältemod, rädsla, avundsjuka, hat, längtan och så vidare.

Jag som älskar att läsa böcker upptäcker nu att jag är omgiven av levande, vandrande berättelser och jag är så fascinerad att jag bara går runt och tittar, tittar, tittar. Jag vill berätta för alla jag ser att de är fantastiska, vackra och underbara, att de är fulländade precis som de är, att vi alla är fulländade i all vår bristfällighet. Och min glädje när de sakta men säkert får syn på det jag ser är (nu börjar jag gråta..) överväldigande.

Det var det här jag ville när jag började plugga. Det här var mitt mål. Som fotograf kunde jag hjälpa folk att se hur vackra de är på utsidan. Som psykolog kan jag hjälpa dem att se hur vackra de är på insidan. Förstår ni? Jag uppfyller min dröm!! Jag har så många att tacka för det här och jag hoppas att de vaknar idag och känner hur min tacksamhet och kärlek till dem värmer deras fötter när de sätter ner dem på det kalla golvet, hur den får morgonkaffet att smaka lite extra fylligt, hur de plötsligt känner sina hjärtan öppnas för allt det vackra omkring dem, kärleken i deras partners ögon och styrkan i den friska morgonluften när de går ut ur sina hus. Jag älskar er!

Nu måste jag gå och ta en dusch för att svalka ner mig lite:)

Många stärkande kramar och uppmuntrande hejarop från Tinnitus
(som tycker att alla ska ta steget och satsa på att nå sina mål, hur lång och otillgänglig vägen än tycks vara. All the power to you!)

Att vara sig själv är att förlora sig själv

2009-09-02T21:58:00.000-07:00

En vän lånade mig en bok av Horace Engdahl, Meteorer. I den skriver Horace sk aforismer som är korta stycken, lösryckta tankar och funderingar. För det mesta är det tänkvärda, kloka saker men ibland är hans åsikter en aning för dömande för min smak. Det mesta som händer, både inuti och utanför går att se på med förståelse och kärlek. I synnerhet det som händer inuti har man mycket större nytta av att se på med värme. Allt går att förstå. Ibland behöver man kanske lite (eller mycket) hjälp för att förstå det. Och det går att förändra om man nu inte tycker om konsekvenserna av det.
Och det är väldigt mycket lättare att förändra något om man närmar sig det med kärlek istället för med hat.

Ett exempel på detta är ett inslag som jag hörde på radion, om en kvinna som gått fram till en man hon såg slå till sitt barn. Hon satte sig ner och frågade honom om det var något hon kunde hjälpa till med. Först blev han defensiv, men när hon förklarade att hon inte dömde honom utan bara ville hjälpa så ändrade han inställning och det resulterade i att de satt och pratade i en timme. När samtalet var slut hade han bestämt sig för att söka det stöd han så väl behövde...
Det är en vacker, och sann, historia och det gör den ännu vackrare att det var kvinnans make som ringde in och berättade den i ett inslag som kallades: vem är din Vardagshjälte? (Christer, P3). Människor kan vara så underbara..

Nu måste jag gå till jobbet, och försöka praktisera det jag predikar.. Men för att återknyta till rubriken och inledningen så vill jag avsluta med ett citat av min nye vän Horace:

Framgångar och bakslag är egentligen lika motbjudande. De stör den förunderliga jämvikt och klarhet som beror på glömskan av den egna personen.

(Horace Engdahl, Meteorer)

Vänliga hälsningar Tinnitus (som lyssnar på Damien Rice, "Dogs" och Peter Jöback, "Guldet blev till sand" Ja, ja gillar smörig musik:))

DÖDEN

2009-08-20T13:56:00.000-07:00

Idag har jag umgåtts med döden.

Det var obehagligt. Det gjorde ont någonstans inuti mig, som att något var nära att brista.
Jag har gått runt och lurat mig själv att jag inte är rädd för döden, men jag tror inte på mina lögner längre. Jag har insett att jag faktiskt varit övertygad om att jag är odödlig. Jag har värjt mig med hjälp av diverse religiösa övertygelser och trossatser. Men idag fick jag nosa på den, döden, och den luktade illa. Den luktade ångest och fördärv och ensamhet och desperation. Det var bland det mest fruktansvärda jag varit med om, det påminde om när jag såg bubblan komma ur min mammas mun, och ändå var det inte min egen död jag var nära.

Ibland känns det som att jag står ensam och försöker kämpa mot en rasande flod av skuld och skam. Som att jag står själv mot denna lavin av smärta som härjar bland människorna. Såklart känns det som att jag kommer att drunkna, krossas under massorna.

Döden, döden, döden, döden. Så nära och så långt borta. Som en främling man lever med varje dag men aldrig kommer nära och man vet aldrig om främlingen vill en väl eller illa. Den bara är där, står lutad nonchalant mot ett hörn, i en skugga, otydliga konturer, som en skiss på väg att bli något men ändå väldigt verklig. En teori som varje minut blir verklighet. Kostym, hatt, cigarett och ett snett tvetydigt leende på smala läppar...

Jag kunde inte ens gråta, i allt det här eländet. gråten fastnade i halsen. Istället blev jag rasande, ville döda, mörda, sarga, förstöra. det var nästan det värsta, detta hat. Detta bottenlösa urskri som inte vill födas men tvingas ut i det skarpa ljuset och växer sig starkt och skrämmande.

Döden.

Jag är förlorad igen

2009-08-17T13:06:00.000-07:00

Tryck över bröstet. Sugande känsla i magen och jag tänker på honom hela, hela tiden. Honom. Som inte ser, inte förstår, som letar efter troféer, objekt, piedestalprinsessor, så han kan titta upp och de ner och aldrig ska dom mötas.. Jag står i kulisserna och väntar, fåfängt. En liten mus i sammanhanget, en liten råtta, en liten höna, ett djur utan betydelse, inget man fäster sig vid, helst vill man bli av med. Ohyra.

Jag brukade inte vara såhär. Jag brukade släppa pojkarna fortare än de hann blinka, jag brukade inta deras liv som en osalig ande, eller var det Alladin, som uppfyllde önskningar? De hann inte se, luften var fylld av deras förhoppningar, de kunde inte se igenom dem. Och jag flög, flög, stannade aldrig, flöt som ett vatten genom deras liv, svalkade, kylde, lämnade att torka ut. Drog med mig näring och lämnade dem med drömmar.

Men nu. Nu är det jag som är blind, som stannar kvar med förtorkade drömmar som träd som blixten slagit ner i, kraftfulla men utan liv, kan inte växa. Döda. Hur blev det såhär? Hur får jag kraften tillbaka? Jag gav bort den, ett annat vatten tog den. Måste söka källan. Hitta mitt eget vatten, sluta ge bort. Sluta hoppas, sluta drömma, bara gå, gå, gå tills vägen tar slut, vildmark tar över och jag är ensam med djuren, tystnaden och målet bakom alla träden. Jag ska inte sluta gå förrän jag hittar. Hittar livet, hittar min källa och dyker djupt, djupt neri den, lämnar den sen och vet för alltid var den är.

Världens bästa Karin Boye vet vad jag pratar om:

Du ska tacka

Du ska tacka dina gudar
om de tvingar dig att gå
där du inga fotspår
har att lita på.

Du ska tacka dina gudar
om de gör all skam till din.
Du får söka tillflykt
lite längre in.

Det som hela världen dömer
reder sig ibland rätt väl.
Fågelfri var mången
vann sin egen själ.

Den som tvingas ut i vildskog
ser med nyfödd syn på allt,
och han smakar tacksam
livets bröd och salt.

Du ska tacka dina gudar
när de bryter bort ditt skal.
verklighet och kärna
blir ditt enda val.

ur "Gömda land"

Så tack, gudarna för att ni bryter bort mitt skal. Jag är öppen, så öppen och känner varenda känsla som om det vore den första. Jag är vaken, levande och jag njuter av allt, tom smärtan. Min yogalärare säger, att om man stöter på problem och motstånd i sitt lev så är man på rätt vaäg, det är så man vet att man är på den andliga vägen. Vi är alla på den isåfall och det stämmer ju såklart, men det känns skönt att tänka så, att det finns en anledning till olyckan.

Idag tackar jag speciellt min mamma, som lämnade mig och alla andra som älskade henne för snart fem år sedan. Hon var en stark kvinna som dolde den mjukaste, rosa, hudlösa själ som aldrig skådat dagens ljus. Så mycket sorg i en människa och jag älskade, älskade, älskade henne. Hon övergav mig gång på gång, vågade inte vara nära den lilla med storögon blå som himlen och fjärran som världsrymden. Påminde för mycket om det mjuka inuti som oupphörligen skavdes sönder av livet, stötte i överallt och skrapades i fallen.

Snart är alla skal uppbrutna, snart är jag bara kärna. Jag hoppas att det finns en plats för mig sån här, för jag kan inte stanna på min gamla plats. Jag stöts bort av blixtar och vindar. Nya tider. Det är nya tider, mamma. Och jag önskar du var här och upplevde dem med mig. Att vi kunde färdas tillsammans mot sanningen, friheten och kärleken. Nu får jag gå ensam. Inte ensam, jag har vänner som vandrar med mig. Men du fattas, mamma. Du fattas mig.

Tack gudar, för uppbrutna skal, tack för kärlek som blir möjlig när hjärtat öppnas. Jag ber er, vaka över min mamma, låt henne gå resten av vägen i frid, bespara henne fler sorger, hon har lidit nog. Tack.

Tinnitus
(som hoppas att fler får göra den här resan hon är på och som vill påminna er om att kärleken finns över, överallt)

Vändpunkt

2009-08-09T11:05:00.000-07:00

Och så svängde pendeln över till lycklig igen och jag befinner mig på en plats jag aldrig bevistat förut. Jag är singel, jag tycker om mig själv och jag är inte desperat. I lördags mötte jag en man som jag blev väldigt attraherad av och det var tydligt att känslan var ömsesidig. Men det var inte som det brukar vara för mig. Jag brukar tappa bort mig själv helt, bli nervös och ängslig och fullt upptagen med att få personen i fråga att tycka om mig. Så blev det inte den här gången. När gnistan tändes så njöt jag av det, men jag hade också sinnesro nog att ta mig en ordentlig titt på honom, istället för att som tidigare gå upp i att granska mig själv.

Vad jag såg var detta: En vacker man ( i mitt tycke) med mjuka läppar, skämtsam attityd och ett sug i blicken. Men jag såg också osäkerheten, det dåliga självförtroendet som fick honom att sväva runt i rummet som en fladdrig fjäril och som höll honom från att komma ner på jorden, nära människorna och kärleken. Jag insåg meddetsamma att han tillhörde precis den kategori av killar jag brukar falla för. De är vackra, osäkra och jag vill hjälpa dem att bli sitt bästa jag men det slutar med att de drar. Ingen vill vara med någon som vill ändra på en och de här killarna vill inte vara nära någon i vilket fall som helst.

Det jag också såg, som jag inte registrerat tidigare, är att dessa killar uppskattar att bli hunsade. Jag förstod något som en massa kvinnor redan vet. En del av oss har det i ryggmärgen, andra lär sig det i lågstadiet, livets hårdaste kärleksskola. Mig har tyvärr denna kunskap gått förbi. Fram tills nu. Överallt jag går ser jag killar gå runt med en sur tjej vid sin sida. De vill ha prinsessor som de måste underkasta sig. På det viset kan de få daglig bekräftelse på det egna självhatet. Dag ut och dag in kan de jobba på att bli bättre människor.

Jag vill inte var en prinsessa. Jag vill inte bekräfta någon annans dåliga självkänsla. Men i lördags så glimtade elakheten till i mig. Jag tänkte för en kort stund att det skulle vara kul att hunsa honom, bara för att se honom komma springande till min tjänst, se honom kämpa för att få den kärlek han ändå inte tycker att han förtjänar.
Det finns en amerikansk forskare, Philip Zimbardo, som forskat i mer än ett decennium på vad som gör människor onda (se www.thelucifereffect.com). Jag lovar att en av sakerna som gör människor onda är tillfället, möjligheten att göra det. Så var det för mig i alla fall. Tillfället fanns där och någonting glimmade till inom mig, som Saurons ring på botten av floden. Vi bär alla på den, ondskan; driften att förstöra, förgöra och härska.

Jag vill inte heller vara elak. Jag hoppas att jag kommer att hitta ett annat sorts förhållande, som inte bygger på maktspel, intriger och lögner utan på kärlek, tillit och ömsesidighet. (Vi får se hur det blir med det, jag börjar undra om de finns..) Dessvärre är jag rädd för att om tillfället skulle presentera sig igen så kanske jag skulle ta det i beaktande.. Det verkar som om jag gått från att vara osäker och deprimerad till att vara självsäker och aggressiv. Det känns lite märkligt, ovant, som att ha fel sko på fel fot, man kan gå men det är inte helt bekvämt och det känns just bakvänt. I och för sig så är en av mina övertygelser att om man varit i obalans länge, t.ex. hamnat för långt ut på skalan snäll och befunnit sig i zonen självutplånande lite för länge, så måste man ta i lite åt andra hållet för att komma tillrätta någonstans i mittzonen igen. Alltså måste man ut i andra änden av skalan, ut till zonen elak och stanna där ett tag för att hamna rätt igen.

Jag hoppas att det räcker med att tänka elaka tankar, men som det känns nu så är det tveksamt. Just nu känns det som att någon borde få lida.;) Men mest av allt känns det skönt att inte falla i känsloträsket igen så fort jag blir attraherad av en man= Undras vad han tyckte om mig? Undras om han kommer att försöka få tag på mig, han fick ju aldrig mitt nummer? Undras om han pratar om mig, frågar efter mig, osv, osv...
Usch och fy, där har jag varit alltför många gånger. Jag är äntligen min egen och jag tänker inte släppa in någon annan än en man som tycker om sig själv och är redo för kärlek, så det så!

Kram Tinnitus
(som också känner på sig att fortsättning följer på det här inlägget..)

Kärlek...

2009-08-03T13:49:00.000-07:00

Vad är det som händer? Plötsligt är alla mina vänner tokkära och jag har plötsligt blivit enda singeln. Folk tycks bli förälskade på löpande band och jag bara står och tittar på. Det är inte lätt. När är det min tur? Det är så länge sedan nu? Så länge sedan det kändes rätt, sa klick, stämde.

Detta plus att jag ska börja jobba efter en månads semester gör att jag mår som en mosad bananfluga. Det är inget roligt. Ingen inspiration, det är bara tomt inuti. Jag observerar livet, jag är inte i det. Jag står på en plats ovanför eller utanför men inte i det som händer. Det finns väldigt mycket plats inuti mig just nu. Förut när jag sagt att jag kände mig tom så var jag snarare proppfull av känslor, nu är jag verkligen tom. Alla känslor kommer och går som små torra vindpustar. Trist. Det känns trist. Och skönt. Men mest trist. Och jag då????- skulle jag vilja skrika till Gud. När ska jag träffa Mannen i mitt liv???