Jag håller på och utforskar mitt navelchakra. Navelchakrat styr personligheten och din relation till dig själv. Obalans ger dig osäkerhet, bristande tillit till din egen förmåga, svårigheter att sortera och systematisera saker, svårigheter att kommunicera till andra vem du är. Överaktivt navelchakra ger dig prestationsångest och övertro på din förmåga eftersom du inte är grundad i de två andra chakrana som är bas, jord och substans.
Allt det här stämmer in på mig. Dessutom har jag ofta problem med magen. Vilken slump då att chakrat är beläget i ryggrden där bröstbenet går ihop med ryggraden. Energi från chakrat strömmar ut från detta centra och påverkar matsmältningen, diafragman, bukspottskörteln, gallan mm. Min mamma dog av cancer i gallgångarna. Det spred sig till hela hennes mage innan man hann upptäcka det. Hon led av samma psykiska problem som jag, osäkerhet som överkompenserades med hjälp av prestationer. Jag tror att det hänger ihop.
Jag tänker inte gå samma öde till mötes. Jag ska gå till botten med det här och rensa ut all skit inuti. Jag är på god väg, men det är svårt. All respekt åt kroppen, den förändrar sig inte i första taget. Men jag tänker inte ge mig.
Kram från Tinnitus, som har ett möte med döden
tisdag 16 mars 2010
Vår bästa tid är nu
Det var längesen jag skrev. Tror jag. Varje dag är som ett helt universum, varje timme känns stor och uppfyllande. Det får mig att känna mig isolerad, det får mig att vilja isolera mig. Som att jag inte har eller inte vill ha någon koppling till varken det förflutna eller framtiden. Allt är bara, bara nu.
Jag är som alltid full av starka känslor. Som drar i mig. Vill få mig att gå åt olika håll. Idag har de velat slå sönder allt. Det har varit mycket hat idag. Hat, och så ibland sorg. Jag försöker låta dem vara där. Jag tänker att ingenting ju har förändrats. Att allt är likadant som igår och därför är det bara mitt inre som förändrats. Jag börjar misstänka att p-pillerna påverkar mig. Jag började för en vecka sedan och barnmorskan sa att det skulle bli mycket hormoner i kroppen nu, innan den ställt om sig till p-pillerna. I värsta fall skulle jag ha pms i två månader. Jag trodde ju såklart inte henne. Vaddå, skulle min kropp, som är så stark och frisk låta sig gå överstyr sådär? Nä, nä, det kan jag inte föreställa mig.
Jag hade fel. Mina bröst har varit spända i en vecka nu, precis som när jag har pms. Jag har kraftiga humörsvängningar, är trött och känslig. Precis som när jag har pms. Mitt hjärta frågade mig hur jag mådde för en stund sedan. Vad skulle jag svara? Jag kände mig ju bara sur. Utan anledning. Precis som när jag har pms. Det är bara att inse, barnmorskan visste vad hon pratade om.
Två månader! Ska jag ha pms i två månader! Herre min skapare, vem ska stå ut med mig? Hur ska jag stå ut med mig? Jag får bara låta bli att bry mig om det, fortsätta som vanligt, men inte förvänta några stordåd av mig själv. Men om man kunde vaddera hela världen under tiden skulle det vara bra.
Min yogalärare sa igår att meditation (och andra goda vanor) är som att ha ett stort myggbett som man inte får klia, men som aldrig slutar klia. Har man väl börjat klia så är det kört, då fortsätter man tills armen är blodig. Och ju längre man väntar med att klia, desto härligare blir det när man väl kliar. Vilket innebär att när man väl faller så faller man hårt. Usch. Det lät jobbigt. Han sa också att det blir lättare och lättare att återhämta sig från ett återfall. Det kändes bra, det känner jag ju igen.
Längtan efter att vara i yogan hela tiden är stark nu. Jag vill inte göra något annat än utforska mitt inre, dyka djupt ner i det svarta hålet och se vad som gömmer sig där. Jag står på kanten hela tiden och hålls fast av gummiband, jag lutar mig fram men dras upp igen. Fall Tinnitus, fall! Friheten väntar!
kram till er alla från en sliten Tinnitus
Jag är som alltid full av starka känslor. Som drar i mig. Vill få mig att gå åt olika håll. Idag har de velat slå sönder allt. Det har varit mycket hat idag. Hat, och så ibland sorg. Jag försöker låta dem vara där. Jag tänker att ingenting ju har förändrats. Att allt är likadant som igår och därför är det bara mitt inre som förändrats. Jag börjar misstänka att p-pillerna påverkar mig. Jag började för en vecka sedan och barnmorskan sa att det skulle bli mycket hormoner i kroppen nu, innan den ställt om sig till p-pillerna. I värsta fall skulle jag ha pms i två månader. Jag trodde ju såklart inte henne. Vaddå, skulle min kropp, som är så stark och frisk låta sig gå överstyr sådär? Nä, nä, det kan jag inte föreställa mig.
Jag hade fel. Mina bröst har varit spända i en vecka nu, precis som när jag har pms. Jag har kraftiga humörsvängningar, är trött och känslig. Precis som när jag har pms. Mitt hjärta frågade mig hur jag mådde för en stund sedan. Vad skulle jag svara? Jag kände mig ju bara sur. Utan anledning. Precis som när jag har pms. Det är bara att inse, barnmorskan visste vad hon pratade om.
Två månader! Ska jag ha pms i två månader! Herre min skapare, vem ska stå ut med mig? Hur ska jag stå ut med mig? Jag får bara låta bli att bry mig om det, fortsätta som vanligt, men inte förvänta några stordåd av mig själv. Men om man kunde vaddera hela världen under tiden skulle det vara bra.
Min yogalärare sa igår att meditation (och andra goda vanor) är som att ha ett stort myggbett som man inte får klia, men som aldrig slutar klia. Har man väl börjat klia så är det kört, då fortsätter man tills armen är blodig. Och ju längre man väntar med att klia, desto härligare blir det när man väl kliar. Vilket innebär att när man väl faller så faller man hårt. Usch. Det lät jobbigt. Han sa också att det blir lättare och lättare att återhämta sig från ett återfall. Det kändes bra, det känner jag ju igen.
Längtan efter att vara i yogan hela tiden är stark nu. Jag vill inte göra något annat än utforska mitt inre, dyka djupt ner i det svarta hålet och se vad som gömmer sig där. Jag står på kanten hela tiden och hålls fast av gummiband, jag lutar mig fram men dras upp igen. Fall Tinnitus, fall! Friheten väntar!
kram till er alla från en sliten Tinnitus
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
