Kärlek...

Vad är det som händer? Plötsligt är alla mina vänner tokkära och jag har plötsligt blivit enda singeln. Folk tycks bli förälskade på löpande band och jag bara står och tittar på. Det är inte lätt. När är det min tur? Det är så länge sedan nu? Så länge sedan det kändes rätt, sa klick, stämde.

Detta plus att jag ska börja jobba efter en månads semester gör att jag mår som en mosad bananfluga. Det är inget roligt. Ingen inspiration, det är bara tomt inuti. Jag observerar livet, jag är inte i det. Jag står på en plats ovanför eller utanför men inte i det som händer. Det finns väldigt mycket plats inuti mig just nu. Förut när jag sagt att jag kände mig tom så var jag snarare proppfull av känslor, nu är jag verkligen tom. Alla känslor kommer och går som små torra vindpustar. Trist. Det känns trist. Och skönt. Men mest trist. Och jag då????- skulle jag vilja skrika till Gud. När ska jag träffa Mannen i mitt liv???