fredag 14 maj 2010

Moonlight sonata

Jag jagar.
Jag-ar.
Efter sanning.
Efter något annat än längtan efter doften av din hud.
Något annat än mjukheten, värmen från ditt bröst, dina andetag, den varma luften som strömmar ut ur din mun, din bröstkorg som hävs och sänks, det mjuka håret på ditt bröst, hullet på din mage. Dina läppar.
Något annat än berusningen av doften innan regnet faller.
Något annat än ljusgröna lövs prassel, vakenheten, ivrigheten i små vårblommor, djupet i blåsippan, vilda vita vitsippor, den gula spretigheten i en tussilago.

Jag vill ha sanningen, sanningen som ska få min hjärna att explodera i en insiktsorgasm och få mig att glömma kampen, smutsen och lidandet. Som ska få mig att se klart, resa mig över det mörka, elaka, giriga. Över dimman, molnen som förmörkar världen, lyfta högt över det täcke som gömmer solen och skåda evig dag.

Vad håller jag på med? Vad är det för sanning jag vill veta som jag inte redan vet. Att allt är sant och allt är illusion på en och samma gång. Att jag skapar min värld, är inte det sanning nog för mig? Att min längtan, mina önskningar, färdades genom universum, skickade ut sändebud som nådde min älskades öra?

Vem är jag som kräver mer sanning än så? Döden, den kommer. Allt jag behöver är tålamod för att få veta vad som döljer sig på andra sidan. Fram tills dess kan jag leva. Leva och se allt det jag vill se, smaka allt det jag vill smaka, höra allt det jag vill höra, lukta allt det jag vill lukta och känna allt det jag vill känna. Mina sinnen, min enda sanning och genom dem mitt liv.

Sanningen, vad är den? Att jag bara måste vara närvarande, uppmärksam, vaken och öppen, för att få uppleva livet i all sin uppfinningsrikedom. Är det nog, är det allt? En sak till. Att få väcka alla slumrande konstnärssjälar till liv. Att få medmänniskorna att se sin sanning, sin sanna natur, sin kraft som skapare av sina egna liv.

Om jag kan bidra till att få människor att känna livet i sig, berusningen av att vara vid liv, njutningen av kroppens flödande energi, då har jag sanning så det räcker för mig.

Amen.

Kram från Tinnitus, som just snubblade över lyckan.

PS. Titta på Gregory Chances tolkning av Lady Gagas Paparazzi. 100%ig livsglädje. DS

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar