Ja ja, tinnitus har hjärttinnitus och tårarna sitter där dom sitter. Så blir den här texten också märkligt torftig. Ibland är det som att det stora som händer inuti inte får ordbehandlas. Jag bara sitter här och känner och känner men jag kan inte foga samman bokstäverna som passar med insidan.
Mina händer är varma, mina fötter är kalla, jag har en rynka mellan ögonbrynen och medicinen gör påsar under ögon som glöder. Det står en vinare i köket och kroppen vill ha den. Min rygg är rak när jag tänker på det men glömmer jag rasar den samman och jag blir en pöl i min stol en slokande krok över tangentbord som inte kan ge några svar. Fejjan uppe, vänner som spelar och länkar och chattar och jag bara väntar. Läste om gudar idag, satt på biblioteket och var glad. Blev bjuden på fika, inte var dag, och ögon vände sig mot mig men jag fäste mig inte vid dom, hjärnan på högvarv och jag var glad att det fanns en himmel därute som var blå sen skulle vi gå. Hemma igen, vid datorn igen, skriver och sen. Hjärtat känns tomt igen.
kram från tinnitus (som är så nära som ingen får gå)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar