Comment te dire adieu

Dramafilm är en filmgenre där handlingen främst handlar om hur realistiska rollfigurer handskas med känslomässiga teman, och ofta får man följa någon form av personlig utveckling av, eller mellan, rollfigurerna. (Wikipedia)

Det känslomässiga temat för dagen är avsked. Förlust av illusioner, drömmar, önskningar och hopp. Jag släpper taget om honom nu. Jag har försökt så länge, fast i upprepningstvånget, utan verklighetsförankring. Men igår kom verkligheten in i spelfilmen. Föreställningen var över.

One More Time
I'll try one more time
One more time
To know you
I’ll try one more time
One more time
To understand
The values you lost
And we kept
What we learned
While you slept
Makes a difference between you and me
It is scary
And makes me wonder one more time
One more time

It´s taking you and me
And everyone to somewhere
Where all conciousness is gone
You walk with your head down
See only the tip of your shoes
And the ground and dirt you walk on

Who taught you to despice
And tell lies you never knew weren't true
Tell each other lies
All lies

The stream you follow to make you strong

It´s taking you and me
And everyone
To somewhere
Where all conciousness is gone
You walk with your head down
See only the tip of your shoes
And the ground and dirt you walk on

I’ll try one more time
One more time
To understand
One more time
One more time

Ane Brun (världens bästa!), Spending time with Morgan (2003)

http://open.spotify.com/track/2EShuBo9hXrf5NddHUdkFg

Men det blir inte fler gånger. Nu har jag ringt honom och sagt det. Det blir inte fler gånger. Slutet är beseglat. Och jag har bara kvar att sörja. Just nu är det värsta att jag övergett honom, att jag inte lyckades.. Med vad?.. Tinnitus.. Du har gjort det rätta. Du har gjort plats för glädjen i ditt liv, sörj inte det. Var glad! Gläds!

Men.. Det är ändå så att jag önskar att om jag föll att någon annan plockade upp mig. När mamma dog så var det många som lämnade mig. Men det finns en skillnad här. Han vet inte ens om att han är fallen. Han känner det ibland, men inte tillräckligt för att vilja förändra något. Och vem är jag att döma? Om han vill leva sitt liv som han gör så är det ju upp till honom att avgöra om det är bra eller dåligt. Det enda jag kan uttala mig om är att jag inte vill leva så. Och det talade jag om för honom. Och han blev arg. Det är märkligt. Varför bli arg? Men visst, det blir vi väl alla när vi inte får som vi vill. När vi inte får äta kakan och ha den kvar...

Stor kram från Tinnitus (som ska ut och hitta nya kakor, eller kanske en kanelbulle:))