Standing in the way of control

Det är hemskt att vara nära dig. Hemskt och underbart på samma gång. Du är så nära och jag vill vara ännu närmare. Jag känner att vi båda vill. Men du vill inte, mer än du vill. Din hand. Du tog i mig igår. Jag fick gå nära din kropp i flera timmar och jag ville bara hålla om dig. Din ryggtavla, jag ville ställa mig bakom och krama den. Krama dig.

Du pratar så förståndigt hela tiden. Som en lärare, som en vuxen. Vem försöker du undervisa, vem försöker du uppfostra? Dig själv, mig? Världen? Du är så full av förstånd att det blir helt oförståndigt. Som om hela livet var en hemläxa. När som helst kunde det komma ett oförberett prov och då skulle du behöva sitta där med skammen och misslyckas om du inte pluggat tillräckligt. Det finns ju så mycket mer än förnuft. Känsla tex. Det är kanske dom du skyggar för. Känslorna. Kaoset som kan komma med dem. Kontrollförlusten. Är det det ni håller på med, du och dina vänner? Drillar varandra i förnuft? Hela tiden så PK, som att världen skulle gå under om man lät djuret leva sida vid sida med mannen. Vad är ni så rädda för? Vad är så förbjudet? Akademiker med alla sina teorier. Kontrollen, alltid denna kontroll.

Vad är det som gör de svenska männen så benägna att behärska sig? Är det skamligt att vara man? Sa era mammor till er att ni var världens odjur som orsakat så mycket lidande? Eller är det skamligt att ha känslor och därmed vara kvinnlig? Sa era pappor till er att sluta böla som en kärring? Så fastlåsta i gamla könsroller och nya. Kommer de att hitta en egen identitet i allt detta? På samma sätt som vi kvinnor försöker hitta identitet. Kvinnliga utan att riskera att bli objektifierade. Starka utan att vara manliga. Kan vi behålla erfarenheterna som vi gjort som tillhörande ett kön när vi börjar utforska ett annat köns domän?

Jag vet inte vad som är kvinnligt eller manligt. Jag vet vad som betraktas som kvinnligt och manligt och hur mycket det kan skilja sig åt mellan olika kulturer. Jag vet också att könsrollerna är något som ständigt förändras, mals ner, omformas, omformuleras av olika kulturella strömningar. Jag vet också att många män sliter med sin identitet, slits med den, av den.

Alla begrepp vi använder oss av fångar oss, alla kategorier vi delar in saker i begränsar dem och vårt sätt att se. Och ändå så längtar vi så hett efter ordning och reda, etiketter och kategorier. För mycket frihet skrämmer oss, för mycket kaos tvingar oss att tänka. Vi vill inte det. Vi vill veta, ha kontroll, ordning. Lagom mycket ordning så att vi kan känna oss trygga, men inte för mycket så att vi känner oss fångna. En balansgång, hela livet, mellan trygghet och frihet.

kram från Tinnitus (som hoppas att vi blir modigare och modigare så att vi kan släppa vårt kontrollbehov)