lördag 5 september 2009

"Jag känner livet i mig!"

- citat ur Madicken, Astrid Lindgren, som stämmer på pricken in på hur jag känner mig denna morgon. Ännu en arbetsvecka har passerat och jag är full av förundran över det yrke jag valt, de upplevelser som yrket för med sig och alla människor som jag arbetar med, både kollegor och klienter. Clarence Craaford har skrivit en bok med titeln "Människan är en berättelse" och nu går det upp för mig tydligare än någonsin vad han menar.

Om man som jag varit en rädd liten mus som sprungit runt hel livet och varit orolig för vad andra tycker och hur andra ska reagera på en själv så vet man vilket fängelse denna extrema självmedvetenhet och faromedvetenhet är. Och när jag nu lyckas släppa dessa skygglappar, denna rustning med speglar i och för första gången i mitt liv verkligen ser min omgivning är det som att ta ett steg ut i en fantastisk saga. En saga som innehåller alla de essentiella beståndsdelarna magi, sorg, kärlek, smärta, hjältemod, rädsla, avundsjuka, hat, längtan och så vidare.

Jag som älskar att läsa böcker upptäcker nu att jag är omgiven av levande, vandrande berättelser och jag är så fascinerad att jag bara går runt och tittar, tittar, tittar. Jag vill berätta för alla jag ser att de är fantastiska, vackra och underbara, att de är fulländade precis som de är, att vi alla är fulländade i all vår bristfällighet. Och min glädje när de sakta men säkert får syn på det jag ser är (nu börjar jag gråta..) överväldigande.

Det var det här jag ville när jag började plugga. Det här var mitt mål. Som fotograf kunde jag hjälpa folk att se hur vackra de är på utsidan. Som psykolog kan jag hjälpa dem att se hur vackra de är på insidan. Förstår ni? Jag uppfyller min dröm!! Jag har så många att tacka för det här och jag hoppas att de vaknar idag och känner hur min tacksamhet och kärlek till dem värmer deras fötter när de sätter ner dem på det kalla golvet, hur den får morgonkaffet att smaka lite extra fylligt, hur de plötsligt känner sina hjärtan öppnas för allt det vackra omkring dem, kärleken i deras partners ögon och styrkan i den friska morgonluften när de går ut ur sina hus. Jag älskar er!

Nu måste jag gå och ta en dusch för att svalka ner mig lite:)

Många stärkande kramar och uppmuntrande hejarop från Tinnitus
(som tycker att alla ska ta steget och satsa på att nå sina mål, hur lång och otillgänglig vägen än tycks vara. All the power to you!)

1 kommentar:

  1. Att ha en dröm är inget att genomföra den är allt! l.o.v.e- oroshjärta

    SvaraRadera