Closer

Det är svårt att vara känslig. I synnerhet om man med känslig menar lättsårad. Egentligen menar man väl att man har nära till alla känslor, men att ha nära till glädje är inte lika påfrestande som att ha nära till gråt.

Den känsla jag har närmast till (än så länge!) är att känna mig avvisad. Det hade varit intressant om man kunde mäta avståndet på nervbanorna. Hur nära ligger känslan av att bli avvisad i förhållande till känslan av att vara älskad? Eller om man räknar det i hastighet istället för avstånd. Det kan ju ha med vägförhållandena att göra också. Om man åker på avvisad-vägen fler gånger än älskad-vägen så är det lätt att föreställa sig en väl upptrampad gångväg i förhållande till en knappt upptäckt liten stig på ställen övertäckt av löv och grenar. Knappast rättvist.

Kram från Tinnitus som just nu drar på sig vandrarkängorna och önskar att hon hade en känslo-GPS