fredag 25 december 2009

Christmas Wine

Morgonen efter en natt full av drömmar.. Mina drömmar är så nära mig, jag kan känna dem i kroppen, som omfamningar, viskade ord och fingertoppar mot min kind.

Julafton, min familj. Och jag. Jag är vaken med dem, och inser att jag aldrig varit så nära.

Allt är bara närhet och öppenhet och jag undrar hur det ska bli om jag fortsätter så här. Kan man välkomna allt som kommer ens väg? Jag har ingen visshet, det finns bara välvilja och nyfikenhet. Och en upprymdhet inför de storheter som lurar inuti. Framtiden är återigen öppen. Målet år ånyo oklart. Jag älskar så att vara just här. I ovissheten, i drömmarna, i fantasin om framtiden och alla dess möjligheter. Jag kan välja mitt liv, min nya riktning, men jag vill låta den välja mig. Jag vet att min tur är väntan och jag ska njuta min tid i detta drömska rum.

Jag drömmer om honom. Jag trodde att kärleken tagit slut, men jag återförstår att han alltid kommer att finnas där, på sin tron av drömmar och längtan, i benhård emalj. Jag undrar om han, som jag får kämpa för att hålla minnena borta. Jag tror det, med dårens övertygelse om sin inre sanning. Vi har varit varandras och jag undrar om något kan söndra ett sådant band. Vi har förhållanden, men hur ofta älskar vi utan förbehåll?

Jag drömmer om honom och det är verklighet. Min kropp bär honom med sig och när jag sover är han där. Min kropp vill påminna mig, den vill väcka min galna längtan och få mig att korsa Atlanten. Allt för att den åter ska få känna begäret. Den lurar mig, kroppen min, tror att lyckan bor i njutningen, trots att hjärtat lider och själen dräneras, tappas på all sin kraft. Han vill inte ha mig och jag vet det och förstår det, men när jag sover bestämmer kroppen.

Jag förstår att jag levt en dröm, och när jag sover vill min kropp tillbaka till drömmen. Men det är inte dags att springa. Det är dags att vänta. Mitt könummer har inte kommit upp, och ödet har massor att ta itu med innan det är min tur.

En kram full av universum, från Tinnitus som ligger överst i en våningssäng och väntar på livet. Eller frukost.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar