Jorden runt i motvind

Jag är som den där tjejen i skräckfilmen, som går ut halvnaken i mörkret för att se efter vad det är som låter där utanför.

Jag undrar egentligen vad mitt jobb gör med mig. Och vad jag gör med det. Varför jag gör det och inte något annat. Det finns ju en många andra saker att göra i livet. Man kan ju leka tex.

Varför ska jag hålla på och gräva i misären? Finns det inte andra sätt att få människor att må bättre än att tvinga dem in i smärtan? Nej, det finns det inte. Dom är för rädda för smärtan och tror att de ska dö av den och så länge dom tror det kommer de inte att få någon ro.

Men ändå. Folk tramsar ju runt. Varför ska jag befinna mig i allvaret hela tiden?