Dalì

Jag funderar på vad det är jag gillar med Dalìs ansiktsuttryck. Jag skrev tidigare att han ser ut att pendla på gränsen mellan galenskap och genialitet, men det är något annat som fångar mig. Jag kan inte bestämma mig för om han ser asförbannad eller livrädd ut. Om han försöker skrämma någon eller om han själv bevittnat fasor som fått hans mustasch att resa sig. Är det just detta som är galenskapen? Att sväva mellan ilska och skräck? Eller är det bristen på insikt om att man inte ser världen som alla andra? Eller båda. Jag måste slå upp galenskap. Men först måste jag jobba. Slita mitt anletes svett som det så vackert heter.

Tinnitus (som önskar er alla en underbar dag full av genialitet och galenskap)