Martini

OBS! Innan ni läser det här så vill jag att ni ska veta att jag ser alkohol som roten till en massa ont och uppmanar ingen att följa mitt exempel. Det är inte ens ett exempel. Det är bara något som inträffar i mitt liv på ett slumpmässigt sätt ca fyra gånger per år. Innan hände det oftare, det var inte så bra. Nu är det under kontrollerade former. Jag känner mig som varningstexten till en amerikansk film. Varför låter det alltid så corny, fast det är helt sant och på fullt allvar?

Finns det något förbud mot att blogga när man druckit alkohol? Det borde det finnas. En liten alkometer vid tangentbordet som kunde ge grönt eller rött ljus och kanske slå på ett larm av något slag om man befann sig i den farliga zonen.
Min dator har ingen alkometer. Den är blå, heter S-presso och låter ungefär som min dammsugare, men har inga varningsfunktioner överhuvudtaget. Vem ska då at ansvaret för mitt berusade bloggande? Jag?
Iallafall så har jag någonting som stoppar mig innan jag ger mig ut på farligt farvatten som heter ex-pojkvänner och sex. Jag ska på restaurang. Som födelsedagspresent ska jag bli trakterad av mina älskade vänner. Jag älskar att gå på restaurang.

En av de här älskade vännerna visade mig ett youtubeklipp häromdagen:
http://www.youtube.com/watch?v=txqiwrbYGrs
Det har fascinerat mig mycket. Hur kommer det sig att en liten pojke som är påverkad beter sig på exakt samma sätt som en vuxen människa som är påverkad? Mycket intressant, gester och allt stämmer. Tål att tänkas på.

Ha det bäst!
Tinnitus (som känner sig utarbetad och ser fram emot att försvinna in i dimman)